När Marcus von der Geest och Gustaf Gardell, via varsitt fint mål, hade tagit upp Vita Hästen till 2–0 funderade jag på hur stora segersiffrorna skulle bli.
När Nittorp i förlängning fullbordade vändningen till 3–2 funderade jag på var vi har Vita Hästen egentligen. Det gjorde nog även de tillresta supportrarna som hade åkt två och en halv timme till Västergötland en onsdagskväll.
Jag är allergisk mot för tidigt dragna slutsatser. Ordvalet "varningsklocka" i ingressen är en gnutta tillspetsat. Men klart är att en andra raka förlust för storfavoriten Vita Hästen inte är vad någon hade räknat med. Allra minst jag.
Det var en ganska märklig match egentligen. Vita Hästen förde händelserna i mångt och mycket. När man skruvar upp tempot och får till ett par lyckade passningar på bladet så har motståndarna svårt att hänga med.
Ishockey handlar dock till syvende och sist om att göra mål och där är pållarna för svaga just nu.
Trots att Jimmy Andersson saknades på grund av jobb, vilket säger något om både hans och Hästens nuvarande verklighet, så finns det gott om spets i truppen på division 2-nivå.
Kanske för mycket?
Stundtals får jag känslan av att man är lite för inställda på att spela snyggt – och räknar med att någon annan snart kliver fram och sätter dit pucken – vilket gör att desperationen och den totala målhungern inte är där som den bör vara. Likaså skärpan när avgörande passningar ska levereras.
Det i kombination med att Hästen inte har hittat en tillräcklig trygghet i egen zon gör att ingen seger är given. Det spelar ingen roll att lagen man möter heter Nittorp, Mölndal eller Motala.
Glädjeämnet för aftonen får sägas vara Ludvig Eriksson i kassen. 22-åringen har visserligen 13 division 2-matcher på sitt cv sedan tidigare. Detta med IK Guts för två år sedan. Nu fick Motalasonen, som nästan känns som en Vita Hästen-produkt då han varit i klubben sedan högstadieåldern, äntligen spela division 2 med Vita Hästen.
Om han tog chansen?
Ja, tillräckligt för att visa att han håller som backup till Daniel Fahlström, vilket inte ska underskattas.
I övrigt lämnar laget just nu en hel del i övrigt att önska. Att spela i hockeytvåan med Vita Hästen innebär en gigantisk press medan det är årets match för motståndarlagen. Samtidigt torde det mestadels vara roligt och inspirerande.
Med den spelartrupp man förfogar över kommer man utan problem att nå alltvåan.
Men för att gå upp till hockeyettan krävs betydligt mer än vad vi har sett hittills.
Upp till bevis, Vita Hästen.
Med start redan på lördag mot Lidköping.