Simon Krekula kommer direkt från ett uppdrag på en lågstadieskola i Norrköping. Han hade varit där tillsammans med några lagkamrater för att leka med barnen och svara på nyfikna frågor.
– Det var fullt upp, säger han och skrattar.
Krekula slår sig ner, tar en klunk kaffe och vårt samtal tar vid.
Vi landar direkt på hur det var att växa upp med en hockeyspelande pappa, Fredrik Krekula, med en lång karriär på elitnivå i AIK och Skellefteå efter att han lämnat Kiruna.
– Jag har så många hockeyminnen från min barndom. Att jag började spela själv var inte så konstigt, men pappa har aldrig pressat mig på något sätt, säger Simon Krekula.
– Han ser så många matcher han kan med mig och vi ringer varandra efter de flesta matcherna. Jag får mycket råd från honom. Och hans första flytt (från Kiruna till Stockholm) var ju så gott som lika lång som min första flytt som kom nu från Skellefteå till Norrköping, säger Simon.
Simon Krekula bodde sina tre första år i Stockholm, men har vuxit upp i Skellefteå. I hockeymeckat har han också fått sin utbildning genom alla ungdoms- och juniorlag.
– Jag har svårt att se något ställe där det är bättre att fostras. Man får lära sig vilken hård träning som krävs – efter en sommar i Skellefteå känns det som att man är beredd på allt. Man skulle också vara ett föredöme, inte bara på isen.
Att Skellefteå med omnejd genomsyras av hockey blev Krekula tidigt varse om.
– Jag kommer ihåg när pappa spelade där, och Skellefteå var jättenära att gå till elitserien. Men de misslyckades på slutet efter en dålig avslutning av kvalserien. Då sa han att det vore bäst om familjen åkte till fjällen ett tag direkt efteråt, säger Krekula och ler.
Krekula fick tidigt en stor framgång då han som lagkapten för Västerbotten fick lyfta pokalen som förkunnade att han vunnit TV-pucken. Året var 2014.
– I Oskarshamn vann vi. När vi var där med Vita Hästen den här säsongen var det första gången jag var tillbaka där sedan vinsten i TV-pucken. Att vinna TV-pucken var riktigt coolt, det är något jag kommer bära med mig hela livet, säger Simon.
Det är inte sällan debatt kring TV-pucken om att det är för allvarligt för tidigt – hur ser du på det där?
– Det var något man kämpade för att komma med i. Jag var väldigt stolt. Sedan förstår jag att, och det har visat sig så, att bara för att man inte kommer med i TV-pucken så är inte karriären förstörd. Jag vet flera som inte har varit med, som har blivit bättre än såna som blev uttagna. TV-pucken är för de som är bäst just då, men man är bara 15 år, det kan hända massor under åren efter.
20-årige Krekula har haft en karriär där det har gått uppåt så gott som hela tiden.
För två säsonger sedan hade han dock stora problem med en nackskada – något som i viss mån gäckar honom fortfarande.
– Det var mitt första J20-år då jag fick börja spela lite med A-laget i Skellefteå. Jag fick en nackskada som hindrade mig från att spela i stort sett i tre månader, säger Krekula.
– Jag har fortfarande de nackproblemen, men har lärt mig att känna igen dem och behandla dem på rätt sätt. Det är en inflammation i nacken kan man säga, som kan komma om jag sitter med dålig hållning. Att åka buss länge kan påverka, och jag skulle inte vara bra på att sitta i en skolbänk just nu. Men det är inget som jag känner av på isen, då är jag varm.
Vad gör du för att underhålla det?
– Jag har en bra nackkudde i bussen och vet vilka inflammationsdämpande tabletter som funkar bäst. Jag får ofta massage inför matcherna.
Med Skellefteå förra säsongen var det bara bussresa till Luleå, i övrigt flög Skellefteå till matcherna. I Vita Hästen är det buss överallt.
– Jag var nära på SAS guldkort, jag var bara två resor ifrån, säger Krekula och skrattar.
– Men Norrköping ligger perfekt geografiskt. Det är aldrig de här riktigt långa resorna förutom till Umeå och Örnsköldsvik.
På tal om fjolårssäsongen, du står bokförd för 35 matcher i SHL, hur var det?
– Det var extremt viktigt att jag fick känna på och vara i den miljön. Extremt duktig och proffsiga spelare som Jocke Lindström, Oscar Möller och Jimmie Ericsson. Sen var det mycket bänk och när jag väl spelade så var det sex-sju minuter som gällde. Jag är en offensiv spelare, så det kändes rätt att gå till hockeyallsvenskan och få spela mer och få större ansvar. Personligen har det varit extremt mycket roligare att spela hockey i år.
Snackade du något om Norrköping och Vita Hästen med Jimmie Ericsson innan du skrev på?
– Nej, faktiskt inte. Det var inte klart att jag skulle till Hästen när jag lämnade Skellefteå. Men jag snackade med Anton (Danielsson) som också skulle hit och han hade pratat lite med Jimmie innan.
Det kryllar inte av dem, men Simon Krekula är en Vita Hästen-spelare som har varit ett positivt utropstecken hittills den här säsongen. Han har ofta varit ett hot för motståndarna och har producerat 13 poäng (8+5) på 27 matcher.
– Jag hade inget poängmål och hade inte helt klart vilken roll jag skulle få. Men jag har kommit in i det på rätt sätt och fått lite självförtroende. Att komma hit var det rätta valet för mig, säger Simon.
Vi måste tala om dina oblyga tekningsvarianter.– De har jag försökt med ända sedan U14. Jag och Linus Lindström (spelar SHL med Skellefteå) har väl försökt de där 100 gånger. Det funkar kanske var 50:e gång, så att jag har lyckats två gånger i Hästen är bra tajming kan man säga. Det handlar mycket om hur backarna står och så ska man få pucken perfekt på bladet. Det är härligt att se de gå in.
Vita Hästen har ett uppehåll fram till söndag då Tingsryd väntar på bortaplan. Därefter väntar tre matcher innan julen som innebär en kort ledighet för Krekula.
– Jag och Anton (Danielsson) ska bila upp till Skellefteå. Det blir 200 mil tur och retur (haha).
Tabelläget är kritiskt för Vita Hästen som har ett hårt jobb att utföra för att undvika en negativ kvalserie.
– Det är frustrerande och jobbigt mentalt. Jag tycker inte att vi har börjat tvivla på oss själva, vi har spelat bra i flera matcher men fallit på målsnöret. Halva serien är kvar – fortsätter vi med det här spelet så är det omöjligt att det inte ska vända för oss. Vi har ingen panik, säger Simon Krekula.