27 av 52 grundseriematcher och vi kan gott stanna upp och dela ut en uppmuntrande applåd till Vita Hästen.
Publiken gjorde det igår – trots förlust hemma mot Timrå och det säger en hel del.
Även om det var ett uruselt skytte, taffliga avslut (István Bartalis var saknad) och för många felbeslut framför gästernas mål så fanns det på nytt så mycket positiva inslag i hemmalagets agerande att det är svårt sammanfatta det här med kritiska fingrar på tangentbordet.
Den här charmiga upplagan som Tony Zabel och Niklas Czarnecki fått ihop är svår att stå emot både som åskådare och motståndare.
En mix av äldre pålitlighet och ungdomlig respektlöshet som kittats samman till ett lag ingen går säker mot eller vill möta.
Tabellen där Hästen är sexa är den starkaste indikatorn på att laget gör en bra säsong och är på rätt väg men ser man till vad spelarna uträttar kväll efter kväll så hittar vi knappt några bottennapp längre.
Dipparna är helt klart acceptabla och det finns inga som helst tankar på att tumma på arbetsinsatsen.
Vita Hästen har varit med i mer eller mindre varenda match den här säsongen. 1–5 borta mot Modo känns som enda plumpen men numer det är ett helvete att komma till Örnsköldsvik.
Blicken landade på Tony Zabel och Niklas Czarnecki i den andra perioden när Timrå stack i väg till en 2–0-ledning. Hästens coachduo visade inga som helst tecken på panik.
De utstrålade i stället en fast tro på att spelarna hade koll på läget och att de inte tänkte låta matchen glida ifrån dom.
Linus Andersson, såklart, med reduceringen och vi hade en spännande avslutning på kvällen som inte räckte närmare än till en 1–2-förlust den här gången.
Adam Ginning tappade skallen på slutsignalen och åkte på matchstraff men det var inte buropen eller Ginnings barnsliga beteende som fastnade på näthinnan.
En publik som led alla olika sorters motgångar och kval, bokstavligen, förra året har nu ett l a g som sitter ihop varje kväll och tvingar ett färskt SHL-lag att ta fram sitt allra bästa jag för att komma undan med poängen.
Skotten ven men var för dåliga. Det kan man inte säga om Vita Hästen. Möter du stående ovationer vid en hemmaförlust är det ett tecken på att du gjort något bra.
Hästen kommer att spela en annan sorts matcher längre fram i vinter än vad de tvingades härda sig igenom för ett år sedan.
En uppryckning värd en applåd. Till och med på en förlorande kväll.