Höstmilen – klassiker som håller formen

Det var Finspångs dag i Höstmilen. Både Ida-Maria Nicklasson och Johan Fagerberg vann sina klasser innan de byter klubb. "Jag tyckte de överdrivit backen lite", sa debutanten Ida-Maria.

22 oktober 2017 15:35

Vår-, vinter- och sommarmil.

Höstmilen är den motionsklassiker som behållit sitt grepp om motionärer och löparelit.

Den sticker ut i motionsfloran – kanske för att den är något mer vildvuxen med sin blandning av grusväg och bitvis obanad, kuperad terräng.

Den ligger också rätt i tiden på säsongen.

En naturlig avslutning på löparsäsongen att hänga upp träningen på.

Debutant var Faiks Ida Maria Nicklasson som gjorde en av sina sista tävlingar i det röda löparlinnet innan hon byter klubb till Hässelby nästa säsong.

Ett nödvändigt ont, för att kunna få del av de resurser som krävs för att ta ett steg vidare i sin utveckling.

– Det underlättar för att jag ska kunna satsa lite mer på SM eller eventuellt åka iväg och göra någon tävling utomlands, säger den ensamstående småbarnsmamman.

Hon gjorde sin första Höstmil någonsin – och var nära på historisk damsegrarrinna med loppets näst snabbaste tid någonsin, 38,53.

Snacket om mördarbacken när loppet byter karaktär tyckte hon var lite överdrivet.

– Kanske var det för att jag hört så mycket om den backen som jag inte tyckte det var så farligt. Den var jobbig, visst. Men det var inte så lång eller så svår som jag hade föreställt mig, sa Ida Maria som kunde utmanat starkt i toppen på herrklassen. Tiden hade räckt till en sjundeplats.

Till duktiga elitmotionärerna Elmina Saksi, tvåa på 43,42, och trean Frida Södermark, 45,02, var marginalen dryga sex minuter.

– Jag skulle behöva en hare ibland. Jag hade några ryggar framför mig men det mesta av loppet blev det ganska ensamt. Lite för långt ifrån de bästa herrarna, även om jag såg någon skymta långt framme, sa Ida-Maria som var tvåa i Lidingöloppet nyligen.

Precis som Ida-Maria har 2017 varit ett otroligt löparår för Faiks Johan Fagerberg. I fjol var han tvåa bakom Anders Kleist med tiden 35,20. I år defilerade han ensamt i mål med tiden 34,11.

– Det kändes riktigt bra, formen håller i sig. Det släppte lite nu till hösten för det har gått lite segt i somras, säger Fagerberg som var fyra i Lidingöloppet nyligen.

Till skillnad mot Ida-Maria är han ett bekant ansikte på Höstmilen.

– Jag tycker om det här, lokalt och roligt lopp. Det går jag in för, sa han efter segern i loppet.

– Jag tänkte att jag skulle ha en lucka fram till skogen, sedan är jag ganska stark i backen och det fungerade bra, sa Fagerberg som också byter klubb. Nästa säsong springer han i Tjalves färger.

Före loppet nämndes banlöparen Elmar Engholm som en segerkandidat. Han kom in som tvåa en dryg minut bakom Fagerberg.

Pappa Johan vann Höstmilen 1989 på en av loppets snabbaste tider, nu sprang far och son motionsklassikern, dels inför stundande terräng-SM och dels som en avstickare på väg till släkt i Linköping.

– Jag hade 33,17 då när jag vann. Jag var bättre tränad och piggare i benen, sa Johan som ändå nådde mål på fina 41,51 i sin andra Höstmil.

– Vi tänkte att vi skulle hitta ett lagom lopp inför terräng-SM och sedan passa på att hälsa på dottern i Linköping när vi ändå åkt några timmar hit, sa veteranen.

Han gillar loppets karaktär.

– När man inte vet någonting om vad som väntar är det lätt att bli lurad. Jag kommer inte ihåg om jag hade några kunskaper om loppet förra gången, men drar man på under grusvägen tar du in viktig tid. Det är svårt att ta igen det på andra halvan av loppet.

Sonen Elmar höll med.

– Jag hade tänkt stå på lite på andra halvan, trodde att det skulle var mer elljusspårsaktigt. Men det var svårt. Eftersom det är SM nästa vecka ville jag inte riktigt riskera en stukning, sa Hässelbylöparen som var tvåa i Höstmilen.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Ulf Stråhle