På vägen mot Stockholm från Arlanda lyser gigantisk led-skylt med budskapet om att ett landslag behöver ditt stöd i Tele2 Arena.
Släck den.
Om det fanns semifinalförhoppningar så drog Norge ur kontakten. Festen är över.
Det spelade ingen roll hur många chanser det här landslaget skulle få i mästerskapet. Till slut försvann den sista livlinan för en semifinal. Tur var väl det.
Förtjänade vi det?
Nu har handbollsförbundet lite att jobba med när de ska sammanfatta EM 2020 och sätta in nye förbundskaptenen Glenn Solberg i jobbet. Har spelargruppen som den sett ut i det här mästerskapet rätt mentalitet att representera Sverige i framtiden?
Allt såg så lovande ut 2018 i Kroatien med EM-silver och Jesper Nielsen som en av mästerskapets bästa spelare i all-star team. Ett mästerskap på hemmaplan, med en lovande förbundskapten och flera spelare på uppgång i sina karriärer. Okej, en femteplats på VM året efter. Nu fanns chansen i Kristján Andréassons sista mästerskap.
Nu väntade EM-fest.
Det blev det. Men inte som det var tänkt.
Förbundet fick ett på pappret lysande upplägg. Inte nog med att Frankrike försvann i gruppen, världsmästarna Danmark hade också en spelmässig baksmälla. Öppen väg för Sverige?
Knappast.
Sverige snubblade vidare i gruppspelet och kom nollat till mellanrunda efter att Ljubomir Vranjes Slovenien stuckit hål på den svenska ballongen.
Det gick, även med ett trubbigt lag.
Vet inte hur mycket "enheter" alkohol det blev i baren när Jim Gottfridsson, Andreas Nilsson, Lukas Nilsson och Kim Ekdahl Du Rietz gick ut. Men det normala är att man unnar sig något efter utfört arbete, inte under. Med det i bakhuvudet kändes det mer än sunkigt när Sverige blev fullständigt avklätt av lysande portugiser. Det gnistrade klass kring bollatleterna från iberiska halvön, våra vikingar såg ut att ha varit på en oktoberfest för mycket.
Tajmingen var inte bara tveksam på planen.
Kristján Andréassons uttagning med bara en högernia känns konstig. Matchningen av Simon Jeppsson för blygsam. Det hjälpte inte att ta in den enda högernian Albin Lagergren. Att spela för sitt liv mot EM:s mest formstarka nation, Norge, fick ett logiskt utfall, trots att det var Sveriges bästa match.
Ungern och Island kvar för Kristján Andréasson. En lovande tid som slutade i ett måttligt mästerskap.
Är inte övertygad att han ensam bär hela ansvaret för det.