Joakim Wadstein, här tillsammans med mångårige tränaren Rustem Saljunovic, i Norrköping.
Timme ut och timme in på Borgsmo IP. De sista åren bara med den rutinerade tränaren Rustem Saljunovic vid sin sida.
Dagar, veckor och månader om året.
24-årige Joakim Wadstein har slitit hårt för sin dröm, men till slut kom han till punkten att ett miljöombyte också behövdes för att få ny energi i satsningen mot toppen.
Att ägna sig åt en individuell idrott där du inte har så många andra som sysslar med samma sak kan bli ganska ensamt i perioder. Sporten möter den unge höjdhopparen i hans nya hemstad Göteborg.
Här bor och tränar Joakim Wadstein numera. Från Tjalve till Mölndals AIK. Ett steg han är nöjd med att han tagit och som gett honom ett större sammanhang i sin nya klubb.
– Jag flyttade hit för snart två år sedan. Då hade jag tränat i Norrköping i hela mitt liv, från att jag var nio år. Jag och min tränare Rustem har hängt ihop i många, många år. Jag behövde en nystart och ville testa något nytt. Jag har haft det jättebra i Norrköping men ju mer åren går desto färre personer blir det som tränar och kompisarna blir färre. Det är naturligt.
Han tränade länge med bland andra My Nordström, också en framgångsrik höjdhoppare från stan, men hon la av.
Och flera andra av hans vänner också.
– Sista fem åren var det nästan bara jag och Rustem på alla pass. Det är speciellt att bara hänga med en person sex dagar i veckan. Jag träffade honom mer än min familj egentligen. Det blir intensivt. Jag är jättetacksam för allt han har gjort för mig. Det har varit dagar när vi suttit i hur många timmar som helst och snackat. Pratat om allt. Utan honom hade jag nog inte orkat.
Joakim Wadstein ser flytten till Göteborg som ett viktigt steg på karriären för att ta nästa steg.
Just möjligheten att få träna med en grupp lyfter Kimstadsonen fram som en orsak till flytten till västkusten.
Målet? Att bli bäst. Joakim Wadstein siktar högt i sin elitsatsning.
Men till slut räcker inte det heller. Och i Mölndal ingår han i en större träningsgrupp under ledning av Emil Pedran. Det har gett effekt på så sätt att Joakim Wadstein höjt sitt personliga rekord – och tagit sina första seniormedaljer på SM.
Ett brons utomhus förra sommaren. Ett silver inomhus i februari.
– Jag hoppar 2,07 nu. Jag har presterat i senioreliten och har varit med i seniorlandslaget på Finnkampen i höstas. De sakerna tror jag inte hade hänt om jag hade varit kvar i Norrköping, säger Wadstein på ett fik i de centrala delarna av Göteborg.
Solen skiner ute.
Inne vid det runda bordet precis vid kassan berättar Kimstadsonen om sina uppoffringar för att bli bäst.
Vilka höjder har du i dig?
– Svår fråga, den får jag ganska ofta. Jag känner att jag kan hoppa 2,20 lätt. Och då vinner jag SM. Men hoppar jag 2,20 kan jag också hoppa 2,30. Jag ser inget slutmål.
Just nu lever Joakim Wadstein halva tiden på sin idrott, den andra halvan jobbar han som elevassistent och resurs på en skola. Det är en oglamourös vardag för att någon gång få nå högst upp.
– Det är inte superlätt. Det är inte så att jag är den rikaste mannen i Sverige. Det finns inte jättemycket pengar i friidrotten men jag tycker att det är det roligaste som finns. Just nu offrar jag att inte tjäna så mycket pengar och jag säger nej till ganska mycket. Det är verkligen värt det.
På pallen. Inom-SM i Karlstad i februari blev karriärens största framgång hittills när Joakim Wadstein tog silver. Melwin Lycke Holm vann och Gustav Malmkvist var trea.
Joakim Wadstein i sina nya klubbfärger, numera tränare han under tränaren Emil Predan i hoppgruppen i Mölndals AIK.
Albin Eriksson, Melwin Lycke Holm och Joakim Wadstein firar en stark svensk gren under Finnkampen.
Joakim Wadstein fick hoppa för Sverige i Finnkampen den gångna sommaren.
Där kommer det positiva med att ha en grupp att ingå in i igen. Att kunna växeldra med andra friidrottare på samma nivå.
– Annars är det ingen som pushar och sporrar en. Man måste hitta något eget. Friidrotten är samtidigt en individuell sport, så även om det har varit lite tråkigt och jobbigt när man har haft ett tufft pass med backintervaller i Vrinneviskogen så har det nog ändå hjälpt mig. Men här kan vi pusha varandra på ett annat sätt. Det var dags nu, även om flytten kom lite från ingenstans kanske. Mina föräldrar undrade lite.
Vilken var den tuffaste omställningen i början?
– Lite av allt. Jag har inga föräldrar som hjälper mig här, blir inte skjutsad någonstans. Jag måste ta hand om mig själv, göra mat själv. Sådant som man inte gör så mycket hemma, man blir ändå servad av sina föräldrar lite. Man blir vuxen och utvecklas i det. Jag känner ingen förutom August Mollén (VM-tvåa i orientering bland annat, också från Kimstad) som också bor här, säger Joakim Wadstein.
Svensk höjdhopp idag har en tydlig etta i Melwin Lycke Holm som har sitt personliga rekord på 2,18. Bakom honom finns ett koppel av hoppare som är jämna. Han är hopparen att slå just nu. Joakim Wadstein vill ge det en rejäl och ärlig chans för att nå den nivån.
– Jag ser inget stopp just nu när jag är klar. Jag vill känna att jag har gett allt och inte har slutat för tidigt. Jag vill bli bäst och det är jag inte än, säger han och tar en ny klunk av sin caffe latte.
När du säger bäst, är det bäst i Sverige eller ser du ännu längre?
– Jag tänker större. Såklart. Det är klart att jag vill bli bäst i världen. Sedan ska man dela upp målen först, just nu är jag inte ens bäst i Sverige än.
Det är vad du ser framför dig på varje träning?
– Ja, jag ser mig själv gå upp på den där prispallen och hålla i guldmedaljen. Det är den stora strävan hela tiden. Jag kan ibland få gåshud när jag tänker på det för jag kommer att få uppleva det. Det är så jag tänker. Man måste ha tydliga mål och ställa in sig på att man kommer att klara dem. Det tror jag är helt avgörande för om man ska klara en sådan här elitsatsning.
Joakim Wadstein under SM på hemmaplan i Norrköping 2022. Då missade han pallen precis i Tjalves färger.
Det är i den tankebilden som han hittar motivationen under de tunga träningsperioderna. Alla de dagarna som inte är rampljus och prispallar.
– Det kan vara ganska tråkig och jobbig träning. Man kan vakna och ha ont. Då behöver man ha det där för att ändå vilja. Höjdhopp är inte bra för kroppen, människan är inte gjord för det. Det var som när jag klarade en höjd på Finnkampen, det var som att känna ett fotbollsmålsjubel när jag landade på mattan. Den känslan går jag och längtar efter.
Det är mycket tid att lägga för de få tillfällena som det blir?
– Ja. Om folk visste hur mycket tid man har lagt på att vara arg på den där ribban.
Wadstein blir tyst en kort sekund innan han lägger till – igen.
– Men det är värt det.
Slutligen ett stickspår men den klassiska frågan, var står du i debatten om ifall Patrik Sjöberg eller Stefan Holm är bäst genom tiderna?
– Stefan Holm! Höjdhopp är den som hoppar högst och det har ju Patrik gjort. Men det argumentet håller ändå inte. Kolla hur Holm har presterat sina resultat. Han har tagit OS-guld, fyra VM-guld och ett par EM-guld. Han har hoppat 2,40 i en EM-final. Han har presterat mer när det gäller än att hoppa 2,42 på DN-galan. Det är inte samma sak. Friidrott handlar om att prestera när det gäller som mest.
Precis dit som Joakim Wadstein själv vill komma.