Ludmila Engquist efter VM-guldet som hon tog i svenska landslaget.
Hon blev svensk medborgare 1996, vann OS-guld i Atlanta strax därpå och allt runt Ludmila Engquist blev som en saga under de intensiva åren i slutet på 90-talet.
Hon blev en svensk idrottshjälte – hyllad av alla.
Efter friidrottskarriären valde hon att satsa på en ny sport, men bobsatsningen fick ett abrupt slut när Ludmila Engquist ertappades med anabola steroider i kroppen. Allt rasade, och hon själv har mestadels flytt rampljuset sedan dess.
Men nu kommer snart hennes självbiografi ut, ”Ludmila – Svenskare kan ingen vara”, skriven av Henrik Johnsson från Norrköping tillsammans med journalisten Johar Bendjelloul. En resa från uppväxten i det gamla Sovjetunionen till det liv hon lever i dag.
– Bakgrunden är att Johar och jag skrev Robin Söderlings bok, "Sluten", och han har samma juridiska ombud som Ludmila. Vi fick veta att han hade en klient som var sugen på att prata och åkte till Alicante i Spanien på vinst och förlust. Ludmila är väldigt frank, hon sa att nu är jag ensamstående och har ingenting som håller mig tillbaka, nu vill jag berätta den här berättelsen, säger Henrik Johnsson till Sporten.
Det var hösten 2022 och nu är boken på väg att färdigställas.
– Upp rullade en historia, särskilt från tiden i Sovjetunionen, som är helt makalös. Och hur hon sedan kom till Sverige och blev folkhjälte utan att riktigt veta varför men hängde på. Det är en berättelse om länder som inte finns i dag, Sovjetunionen som löstes upp, och det Sverige där hon rörde sig i slutet på 90-talet finns inte heller längre. Där man var besatt av att hon skulle vara svensk.
Har du känslan av att hon har velat berätta sin historia men inte kunnat eller känt sig redo förrän nu?
– Jag tror att hon har förträngt historien väldigt mycket och när vi träffades kände hon att hon skulle säga de här sakerna för första gången. Hon har inte haft några restriktioner eller saker som inte får vara med. Min erfarenhet efter att ha gjort 90 sommarprogram och fem–sex biografier är att lust slår allt. När lusten slår an så ska man köra. Att göra det av andra anledningar, för att det är varumärkespositionering eller för att man behöver pengar är dåligt. Lust är alltid det bästa och det upplevde vi att hon hade. Speciellt runt historien om dopningen. Man förlåter alltid en syndare men aldrig en lögnare.
Henrik Johnsson kom för inte så länge sedan ut med boken ”GULDET” som skildrar timmarna som gav det svenska OS-guldet i hästhoppning 2021. Det historiska dramat som hans hustru Malin Baryard Johnsson, Henrik von Eckermann och Peder Fredricson vann.
Det här är något helt annat och spänner över ett helt liv.
Vad har du slagits av mer vad gäller Ludmilas historia?
– Att hon inte är speciellt idrottsintresserad. Hon idrottade av andra anledningar än vad vi i det här landet är uppväxta med. Hon fick lunchkuponger om hon uppnådde vissa resultat, hela familjen fick det. Hon fick lägenhet och bil och när hon kom till Sverige fick hon kärlek. Det ökar förståelsen till varför en del kan pressa sig bortom gränser. I Ludmilas fall hade hon inga drömmar, hon gjorde vad som krävdes för att komma vidare och överleva.
Får man en förståelse för varför det blev som det blev till slut, med dopningsavslöjandet?
– Ja, det kommer man att få, det är beskrivet i både orsak och verkan. Hon är inte ute efter att bli förlåten utan att få en förståelse. Sedan får människor tycka och tänka vad de vill. När tiden gjort sitt är det lättare att prata om svek, förlåtelse och varför det blev som det blev. Rätt eller fel spelar mindre roll.
Vad har du själv haft för relation till Ludmila Engquists karriär?
– Jag hittade en bild när jag var programledare för Kannan 1996, det första underhållningsprogrammet hon var med i. Sedan har jag sökt henne genom åren för Sommar i P1:s räkning. Jag har alltid varit ärligt fascinerad över något som blir större än människan och prestationen. När något får ett eget liv. Hysterin som var, man kunde inte älska henne nog. Därför blev bob-debaclet ett svek som inte heller går att sätta i proportion till något annat. Fallet blev enormt. Hon har levt ett liv i exil under lång tid och har inget hellre velat än att bli bortglömd.
Boken kommer ut senare i år, och handlar om något som många har velat skildra genom åren, men inte har kommit åt. Förrän nu.
– Vårt huvuduppdrag är att göra en bok som Ludmila kommer att vara stolt över, där hon får fram det hon vill. Vad hon säger går först. Hellre att hon är nöjd och den säljer i två exemplar, till Johars och min mamma, än att vi skulle ha rundat hörn och gjort massa lull-lull som ska sälja, säger Henrik Johnsson.
Ludmila Engquist själv berättar i ett pressmeddelande om bakgrunden till att hon har velat skriva sin självbiografi. I samband med den kommer även en dokumentär i SVT.
– På söndag fyller jag 60 och för första gången är jag fri att berätta min historia som jag vill. Ingen bestämmer längre över mig. Jag behöver inte tänka på någon annan och jag står för allt, säger hon.
Fakta
Största framgångarna: Blev första kvinnliga OS-guldmedaljör i friidrott tävlandes för Sverige när hon tog guld på 100 meter häck i Atlanta 1996. Tog VM-guld på samma distans 1997 och VM-brons 1999. Tog även VM-guld som ryska 1991 och guld på inomhus-VM 1991 samt inomhus-EM 1990 och 1992. Tilldelades Svenska Dagbladet guldmedalj 1997.