Klingar namnet Olof Unogård bekant?
Han var tränare och sportchef i Linköpings FC mellan 2018 och 2020. Då som nu har han bra koll på IFK Norrköping.
Unogård längtar till lördagens seriefinal när elitettans två formstarkaste lag möts – och där hans Växjö vid seger tar ett gigantiskt kliv mot allsvenskt spel 2023.
Bollnässonen vill inte påstå att han är förvånad över IFK:s framfart, hyllar Tor-Arne Fredheims arbete och har björnkoll på Kamraterna:
– Många individuellt skickliga spelare. Det finns gott om rutin från elitettan. Kanske inte så mycket från allsvenskan. Men i elitettan har de några rävar som har gjort en bit över 100 matcher i serien. Framför allt tycker jag att Norrköping har gått framåt i sitt försvarsspel. Det är bara Alingsås som har släppt in färre mål (elva), vi och Norrköping står på tolv var. De har ett väldigt bra presspel, vilket bäddade för segern mot Uppsala om man tar den som exempel.
Ja, Olof Unogård har inte slarvat med scoutingen av "Peking".
– Jag har tittat på dom väldigt noggrannt. Jag tycker att jag kan dom utan och innan. Så brukar jag vilja ha det inför såna här viktiga matcher, säger han.
Under dina år i Linköping, hur såg du på IFK då?
– Vi hade ett ganska tätt samarbete då. Våra reserver i Linköping fick speltid i division 1 med Norrköping. Jag hade mycket att göra med Anna (Eriksson, tidigare huvudtränare) och Ingela (Andersson, tidigare sportchef). Så jag kan ju spelarna rätt bra. My Cato, Clara Flenhagen, Sofia Hjern – och Sabina Ravnell som var en spelare som var i vår trupp just då. Tittar man på fjolårssäsongen – där det länge såg ut som att dom var på vippen att åka ut – och jämför med nu så har det gått fort. Men jag kände redan när jag var i Linköping att när det väl tar fart för "Peking", så finns det otroliga muskler och förutsättningar i stan och med arenan och så.
IFK Norrköpings drömmar om damallsvenskt spel på "Parken" redan nästa år har framstått som mer och mer realistiska för varje vecka under höstsäsongen.
Om några år kanske man kan utmana Linköping ordentligt om att vara Östergötlands bästa lag?
– Det pratades redan på min tid i Linköping, i kulisserna, att ska LFC känna sig hotade på sikt? Nu tror jag, det är ju väldigt långt till Linköping som fortfarande är ett topplag i allsvenskan (tvåa i tabellen med guldvittring) – dit är det ett rejält kliv. Men det ska bli spännande att se var det slutar för en klubb som Norrköping med sin damsatsning. Precis som samma sätt som Malmö FF och andra klubbar som kommer underifrån. Men ser ju bara vilken skjuts i verksamheten som Häcken har fått, säger Unogård.
Hur stor fördel är det att ha en stor och stark moderförening i ryggen?
– Jag tror att det finns många fördelar. Du får mycket gratis med historik och ett varumärke som är känt. Det blir kanske lite lättare med supporterrekrytering. Sen finns det utmaningar också. Du kommer liksom inte vara loket i tåget. Alltså, så upplevde jag det när jag var i Hammarby (2016–2018) – ska du få igenom nåt på damsidan ska du fråga när herrarna har vunnit tre matcher i rad. Har herrarna torskat tre raka ska du kanske ligga lite lågt. Du är inte i första rummet på så sätt. Sen är jag jätteimponerad över resan som Häcken har gjort. De har nått långt med att få så liknande förutsättningar som det bara går mellan lagen.
Vilken stad du verkar i har också betydelse för möjligheterna till en satsning av värde på damsidan, menar Unogård vars Växjö DFF slog sig fritt från Östers IF då man ansåg sig hamna för mycket i bakgrunden.
– Linköping är ett otroligt sorgebarn när det kommer till herrfotboll. De klarar väl sig hyfsat för fotbollen i övrigt är så risig i staden, säger han.
Hur mycket krävs det organisatoriskt och hela den biten när man går från elitettan till att kunna hävda sig allsvenskan?
– Det är ett stort steg. Ett större steg än det mellan division 1 och elitettan. Sportsligt är det olika år till år. I Växjö har vi gott om allsvensk rutin och känner oss förberedda. Om Norrköping skulle lyckas ta steget i år, så får man se om det är för tidigt eller inte. Det har sina utmaningar att gå så snabbt uppåt. Men som sagt, förutsättningar och ekonomiska muskler finns i klubben.
Om du tittar i spåkulan, finns det plats för fristående föreningar på övre halvan av damallsvenskan i framtiden, eller blir det mer klassiska storklubbar med en stark herrverksamhet också?
– Jag tror väl det. Det jag är spänd på att se är...det är några som säger att det bara är några år bort innan Malmö FF (klart för division 1 2023) har sitt första guld på damsidan. Men man ska ju veta att det är förhållandevis dyrt att ta SM-guld på damsidan också. Säg att det i runda slängar kostar 20–25 miljoner i omsättning. Det är i princip bara Malmö som har råd att satsa så hårt på två fronter. Häcken är jag nyfiken på, de lever ju mycket på sina Gothia Cup-pengar förstås och har otroliga muskler. Och Norrköping är också en av de rikaste klubbarna och kanske också kan satsa på två fronter i toppen. Men alla herrklubbar tror jag inte mäktar med det, om man inte gör en medveten satsning som får kosta lite pengar åtminstone till en början och inte dra in lika mycket. Det blir spännande att se hur det landskapet ser ut framöver.
Men först och främst är Olof Unogård spänd på att se hur det går mellan hans Växjö – tio raka segrar och sju raka nollor i serien – och IFK Norrköping med åtta raka segrar.
– Vi har satt oss i en jättebra sits. Det känns skönt att vi har minst press på oss inför en så här viktig helg. Vårt självförtroende är superbra. Det är verkligen kniven mot strupen för Norrköping och ett ångestmöte mellan Uppsala och Alingsås, avslutar Olof.