Senaste avsnittet av vår podd Studio Peking gästas av den 19-årige högerbacken som spelat mer offensivt de senaste matcherna där IFK också vunnit tre raka i allsvenskan och lyft från det tuffa läget till åtminstone lite mer hoppfull mark.
Där berättar han bland annat om hur han ser på sitt eget lyft på slutet och vad som gjort att han tagit stegen så snabbt sedan han kom tillbaka från utlåningen till KR Reykjavik under vårsäsongen.
– Jag har bidragit med en bra energi men det är hela laget och ledarstaben som gjort det. Jag kände redan mot Djurgården när jag var utanför truppen att... shit, vi har något på gång.
Han får också frågan om vad som gjort att han själv så snabbt slagit sig in i startelvan och också fått det genomslag han fått på så kort tid.
– Det är väl att jag är den jag är. Att jag inte bara för att jag har kommit upp i ett A-lag ska ändra på på mig och hur jag är, absolut inte utan det är så här jag är som karaktär och då fortsätter jag som det. Det är grunden. När man kommer upp i A-laget är det lätt att man ändrar på sig för att passa in. Det är bra med lite anpassning, jag säger inte det, men man får inte glömma bort sin egen karaktär.
Det blev en liten snackis det här klippet mot Gais när du kastade dig och vann bollen mot Robin Wendin Thomasson, fick frisparken med dig och knöt nävarna i ren glädje.
– Det är som jag pratade om förut, det är så jag är som karaktär. Det är så jag är som människa. Jag förstår att många inte tittade på U19 förra året men jag höll på så hela året då också. Speciellt när vi leder på slutet, de har mycket boll och skapar chanser på oss men när jag gör en sådan tackling och får frispark med mig så betyder det mycket för laget. Och för fansen. De tänker; shit, han brinner för det. Jag gör det inte för att det ska se bra ut, det är bara så jag är som människa.
Ger det dig energi?
– Det gör det. Och jag märker att många pratar med mig i laget om att folk älskar det så jag ser ingen anledning till att sluta med det.
Moutaz Neffatis pappa Abderrazak Neffati är själv en gammal elitspelare i fotboll. Han var landslagsman för Tunisien och har en bra karriär bakom sig.
– Jag är uppvuxen med en pappa som har spelat på hög nivå nere i Tunisien. Han var med i VM-truppen. Jag kommer inte ihåg vilket år men bara att det var i Argentina (1978). Han är själv en rutinerad spelare, man kan säga att jag föddes med en boll i händerna, säger Moutaz Neffati i podden.
– Det är kul att ha han som förebild. Väldigt viktigt. Sedan har mina halvsyskon tagit andra vägar, en är lärare, ett par är ex-basketspelare. Han har aldrig lagt någon press på sina barn utan bara lagt fram korten och sedan har vi fått göra våra egna val. Jag valde att bli fotbollsspelare och det är jag glad för.
Är ni lika som spelare?
– Ja, det skulle jag säga. Jag har kollat på hans matcher på sådana här kassettband. Jag skulle säga att vi är identiska. Han var spelaren som verkligen smällde på. Det har jag tagit från honom. Någon som aldrig ger upp och bara smäller på.
Vad betyder det för dig att ha honom som också har varit på hög nivå om du vill bolla saker?
– Det är bra att prata med någon som verkligen förstår en. Man kan prata med människor som inte har spelat fotboll men då får man svar som man kanske inte vill ha. När någon har varit på den nivån får man den responsen man vill ha.
Podden finns där poddar finns.