Sleipner hade ett farligt skott på mål redan i den åttonde spelminuten, men som räddades och rullade förbi utsidan av högerstolpen. Efter den chansen jobbade sig nykomlingarna AFK mer och mer in i matchen och var det spelförande laget. Hemmalaget hade några farliga kontringar, men lyckades inte förvalta dem rätt.
– Vi öppnar helt okej men blir lite stressade och slår bort väldigt enkla passningar. Vi lyckas inte bygga upp det spelet vi vill, säger Sleipners lagkapten Calle Appelquist och fortsätter:
– Vi mattas av lite. Vi blir ängsliga och det är lätt att det blir så när man har en dålig trend... att man fastnar i den. Vi måste försöka jobba oss ur den.
Det kändes länge som det skulle bli en 0–0 historia med två lag som inte riktigt hade självförtroendet framåt. Men till slut klev AFK Linköpings Fabrice Junus fram och tryckte in segermålet efter en situation som Sleipnerspelarna tyckte var frispark.
– Stundtals spelar vi bra men lyckas samtidigt inte komma upp i den nivån som jag tycker att vi ska vara på, säger Calle Appelquist.
– Såklart ville vi gå för tre poäng, men hade samtidigt varit nöjda med en. Men nu vart det ju noll istället. Det blev skit av det.
Hur känns det mentalt?
– Det är tungt. Att åka på det här match efter match. Tyvärr. Det blir en självförtroende fråga också. Stundtals har vi bra träningar i veckan med ett bra driv men lyckas inte få över det till matcherna.
Du som kapten, gör du något speciellt för att få igång laget?
– Det är klart man vill vara med och pusha men det här är en lagfråga. Vi måste hjälpa varandra allihopa. Det kvittar om du är kapten eller inte – alla måste hjälpas åt. Det gäller att dra sitt strå till stacken. Det räcker inte att en person gör det, säger Appelquist.