My Catos långa säsong fortsätter med sikte på nytt kontrakt i engelska ligan och en plats i Sveriges EM-trupp: "Jag hade någon svacka i höstas där jag verkligen behövde få lite space och vila. Samtidigt rullar allt på, man hinner knappt tänka. Det är bara att hänga på. I England är de väldigt bra på att vi får lite mer återhämtning om man känner sig sliten."
IFK Norrköpings första damlandslagsspelare, damallsvenskans yngsta lagkapten och en rekordflytt till Crystal Palace.
Inför Norrköpingsborna har My Cato hållit tal på nationaldagen och blivit symbolen för IFK:s flick- och damsatsning.
Därför är det passande att IFK:s egen drottning möter upp på Drottninggatan.
22-åringen fick en och en halv veckas semester hemma innan säsongen i England återstartar.
– Jag var nervös över vad IFK Norrköpings supportrar skulle tycka när jag flyttade. De betyder väldigt mycket för mig och är en väldigt stor del av min karriär, säger hon.
– Jag ville bara att det skulle komma ut så att jag kunde släppa allt, inte vara så hemlig och inte bara vara med mina egna tankar. Så fort det kom ut i media fick jag så mycket kärlek. Jag hade verkligen inte behövt vara nervös för att någon skulle tycka något. Alla var jätteglada för min skull och förstod beslutet. Då landade jag i att det var rätt.
Sommarens övergång innebar klirr i kassan för IFK och en rejäl internationell möjlighet för innermittfältaren. Bland storheter som Chelsea, Manchester United och Manchester City är Crystal Palace, där My Cato blivit en startspelare, jumbo i engelska ligan.
När vi promenerat igenom Strömparken, förbi Knäppingsborg och vidare mot Industrilandskapet kommer det fram att två andra storlag haft henne under lupp.
– Jag vet att det fanns intresse från toppklubbar i England. Jag funderade mycket, vägde för- och nackdelar. Men det kom inte till det konkreta, medan Crystal Palace la ett bud, säger hon.
– Dennis (Popperyd, sportchef) fick väl upp det högre så att IFK var nöjt. Jag vet inte exakt hur mycket Crystal Palace la, men med den summan pengar visade de att de verkligen ville ha mig. Det gjorde också saken lite enklare. Jag kände att de hade en plan för mig.
Vilka andra klubbar handlade det om?
– Jag hörde att det fanns intresse från Arsenal och Tottenham. Men som sagt: inget konkret.
Hur tog du emot informationen om att sådana storklubbar höll koll på dig?
– Det betyder mycket och är motivation till att fortsätta. Sen ska jag säga att jag inte är redo att ta en startplats i Arsenal. Jag är inte på den nivån i dag och det behöver jag inte vara i dag. Jag är 22 år, jag känner själv att jag inte vill stressa fram någonting. Jag ska fortsätta utveckla mina ledaregenskaper, som jag också har möjlighet att göra i Crystal Palace där vi inte har de allra största spelarna.
– Jag trivs hur bra som helst i Crystal Palace, men någon gång i framtiden vill jag så klart ta steget till en toppklubb. Då vill jag känna mig väldigt redo.
My Cato lämnade IFK under damlagets bästa säsong någonsin. Efter några år där mycket gått som på räls håller hon nu till i ett bottenlag: "När jag bodde i Borlänge åkte vi ur med Kvarnsveden. Då var jag 17 år och tyckte det var skitjobbigt när det gick så dåligt. Nu tycker jag inte att det är jättejobbigt, jag känner faktiskt en stor tro på att vi kan klara det. Vi tar kliv."
My Catos senaste halvår har varit präglat av omställningar på och utanför planen.
– Jag var otroligt stressad innan jag tog beslutet. När jag gjort det tänkte jag: "Shit, hur ska det här gå?" Jag visste inte om jag var redo för det. Första dagen, när jag kom dit, kände jag: "Gud, jag behöver nog inte ens sajna det här".
Klubbarna var överens, IFK hade redan värvat ersättaren Carrie Jones och innerst inne ville My Cato testa vingarna på de brittiska öarna.
Och det var ju inget fel på det klubben presenterade, My Catos tvivel handlade snarare om hjärnspöken.
Det var inte läge att backa ur miljonaffären i sista stund.
– Jag fick panik över allting med tanke på hur bra jag hade det här i Norrköping, hur mycket jag njöt av att spela här och hur bra jag verkligen mådde. Jag ville inte sätta mig i en situation där jag återigen skulle kämpa med mitt välmående efter att jag byggt upp det, säger hon.
– Jag var mest nervös och fick lite stress av att lämna allt som varit en trygghet. Då hade jag egentligen inte så många förväntningar, jag tänkte att det fick gå lite hur som helst. När jag väl kom in i laget och började träna släppte nervositeten. Jag trivs jättebra, det har blivit hur bra som helst.
Enligt My Cato inkluderar kontraktet med Crystal Palace inte en klausul som per automatik bryter avtalet vid en eventuell degradering: "När jag valde Crystal Palace tänkte jag att det var där jag hade störst chans att få förtroende."
Decembervinden är offensiv när vi lämnar Kungsgatan och styr i riktning mot "Parken", som My Cato vill återvända till en vacker dag.
– Sån här blåst är det i London hela tiden. Jag bor på tjugonde våningen, så det svajar ju.
My Cato huserar i Lewisham i södra delarna av London.
– London är otroligt stort, mycket folk precis överallt. Jag har mycket mer att göra på mina lediga dagar, men jag gör inte så mycket mer än att träna och gå hem för att vila. Det är otroligt mycket tuffare på träningarna där.
– Sen umgås jag med mina kompisar. Jag har kommit Katrine Veje, som är dansk, väldigt nära. Hon pratar svenska dessutom, det underlättar att hänga med någon på kvällarna utan att behöva prata engelska precis hela tiden.
My Cato har mycket att hitta på i sin nya hemstad: "Det senaste halvåret har varit väldigt hektiskt, men också otroligt kul. Jag har kommit in i det väldigt, väldigt bra."
Efter nyårsfirande i Norrköping flyger My Cato tillbaka till de brittiska öarna på nyårsdagen.
My Catos vardagsrum i London.
My Catos säsong har varat i ett år, men är inte på långa vägar slut. Överlevnadsjakten i Women's Super League pågår i knappt ett halvår till. Sen hoppas My Cato vara en del av Sveriges EM-trupp.
Senast hon fick en ordentlig semester var i december 2023. Då åkte hon till thailändska Phuket tillsammans med Molly Wiklander, som då spelade i IFK och numera håller till i Bröndby.
När My Cato nu trotsar kylan längs med Södra promenaden berättar hon att hon börjat läsa Colleen Hoovers böcker.
– På resan skrev Molly och jag ner mål inför 2024. Ett var att läsa böcker. Eftersom jag ville ta mig utomlands började jag läsa på engelska, säger hon.
– Många av målen jag skrev upp har jag uppnått. Det var främst tre punkter: ta en startplats i U23-landslaget, ta mig till A-landslaget och att förbereda mig för att spela utomlands.
Här, i thailändska Phuket, laddade My Cato batterierna för ett år sedan.
My Cato tar fram mobilen, knappar in i anteckningsappen och bläddrar fram målsättningsdokumentet.
– Jag skriver väldigt mycket, jag har så många låsta anteckningar, exempelvis om vad jag känner mig tacksam för. Känner jag mig ledsen kan jag gå in och läsa där. Jag påminner mig om det ganska ofta. Jag vill inte ta allt för givet, för det finns mycket jag kan vara tacksam för.
Hon drar på smilbanden när hon läser igenom anteckningarna som tog form i Phuket.
– Jag skrev att jag skulle vara mer positiv och att jag skulle pensionsspara. Och jag ville vara en förebild för yngre tjejer.
My Cato har flera gånger varit öppen med vilka utmaningar hon ställdes inför som tonåring, exempelvis när körtelfebern under en längre tid hindrade henne från att spela fotboll.
I dag känner My Cato sig starkare än någonsin och innan flytten till England var hon på väg att börja föreläsa om sin resa.
– Jag vill hjälpa andra. Jag tror att många, speciellt unga fotbollstjejer, möter motgångar. Jag vill att tjejer här i Norrköping ska kunna leva på sin fotboll här i framtiden.
My Cato kan det, leva på sin fotboll. När vi rör oss tillbaka mot Drottninggatan fipplar hon fram mobilen och läser upp några målsättningar kopplade till 2025.
– Jag vill göra min debut i A-landslaget. Försöka ta mig till EM-truppen. Och jag vill starta mer än 70 procent av alla matcher i Crystal Palace.
Vad ger anteckningarna dig?
– Som alla människor kan jag ibland ha motivationsbrist, att saker och ting känns lite jobbigare. Då kan det vara skönt att gå tillbaka till anteckningarna. Ibland kan jag känna: "Varför håller jag på med fotbollen?" Då påminner jag mig om att jag exempelvis vill ta mig till EM och sådana grejer.
My Cato hoppas slå sig in i svenska A-landslaget på allvar. 2024 var hon uttagen till flera samlingar, men fick ingen speltid.
I höstas spelade My Cato med U23-landslaget mot England.