Sverige gör en omstart för att ta sig tillbaka efter några magra år. Första anhalten är att ta sig ur C-gruppen i Nations League där Jon Dahl Tomasson som ny förbundskapten har pressen på sig att lyckas med det.
C och få det att bära och inte se och lära.
Starten på planen kunde inte ha blivit bättre i alla fall med sex av sex möjliga poäng – efter 3–0 mot Estland – även om det är läge att flagga för att det tuffaste motståndet i gruppen i form av Slovakien återstår.
Och den här landslagssamlingen har ju i mångt och mycket handlat om helt andra saker än så. Den mest omskrivna "matchen" gick redan före avspark på Strawberry Arena när Hugo Larsson-gate vevades överallt och på alla håll samtidigt. Åsikterna har varit lika många som det har funnits tyckare men den gemensamma nämnaren är väl ändå att det knappast finns så många vinnare i den "soppan".
Förbundskaptenen Jon Dahl Tomasson har valt bort den 20-årige stortalangen med motiveringen att han bland annat spelar för "lite vertikalt" och satte honom till och med som högerback på någon träning. Larsson svarade med att lika filterlöst berätta vad han tyckte om både danskens ord och behandling – och strax därefter lämnade han samlingen. Officiellt på grund av en skadekänning men det känns som en konstruktion i efterhand.
Lika mycket som jag kan gilla det ärliga anslaget i de officiella intervjuerna och att inget tillrättaläggs är det knappast bra för det svenska landslaget att hamna i en öppen konflikt med en av de spelare som ska kunna vara en spelare att bygga på de närmaste åren.
Vems är felet?
Tomasson kunde ha skött det bättre men Larsson kunde också ha valt att bita ihop och inte reagera som han gjort. Att laget går först och att förbundskaptenen är den som tar ut laget är fortfarande det som gäller antar jag? Det är hur som helst svårt att förstå hur något bra kan komma ut ur det här om man ser allt med de blågula förbundsögonen på.
Fortsättning lär följa.
När väl söndagens match hamnade i fokus var det inte mycket till match ärligt talat. Sverige gjorde absolut en offensivt stark insats, skapade lägen och fick till slut också utdelning via den av samme Tomasson hyllade anfallsduon Alexander Isak och Viktor Gyökeres. Det var emellanåt ganska trevligt för den publik som hade tagit sig till arenan – men att vara i C-gruppen innebär också att lagen man möter inte är av högsta klass.
Estland, med förre IFK-spelaren Joonas Tamm och provspelaren Rauno Sappinen (minns ni honom?), var ärligt talat blekt värre.
Sverige utnyttjade givmildheten relativt ofta och kom in i straffområdet. Bara i den första halvleken hade laget 13 avslut mot mål. Bara fyra på detsamma dock men om tre av dem går in må det väl vara hänt.
De blågula kanterna har haft en tydlig Norrköpingsprägel ett tag nu, Ken Sema fick fortsatt förtroende till vänster – och var pigg – medan Linus Wahlqvist Egnell var bytt mot Niclas Eliasson. Båda utnyttjade sin fart, speciellt före halvtidsvilan.
Efter densamma stagnerade både Sverige liksom matchen rätt mycket.
Det var avgjort.
Och Sverige kunde ganska enkelt defilera hem det här.
Det kommer tuffare utmaningar än så här framöver för Jon Dahl Tomassons lag. Och kanske är att läka såren med Hugo Larsson också en av dem.