"Jag har haft väldigt ont i omgångar och det har varit väldigt frustrerande", säger Sabina Ravnell om sin korsbandsskada.
Sabina Ravnells kontrakt med IFK Norrköping började gå mot sitt slut. I augusti hade hon skrivit på för en agentur, Women's Football Management, och det såg ut som om ett utlandsäventyr för 28-åringen var på gång. Hennes nya agentur hade ingångar utomlands och det fanns ett intresse för IFK-yttern.
Då kom smällen.
I hemmamatchen mot Växjö i början av september 2024 drog hon av korsbandet för andra gången i sin karriär.
– Jag kände att jag hade en bra form innan skadan, vilket är väldigt typiskt. Jag var i den absoluta toppformen jag varit i hittills i karriären. Det gjorde det ännu mer frustrerande att skada sig. Många gånger har jag tänkt "tänk om", men då får man bara inse att det är som det är, säger Sabina Ravnell.
Var du på väg utomlands?
– Det var inget som var klart. Jag valde mellan lite olika klubbar, men jag hade också en känsla av att jag ville vara kvar i Norrköping. Det är jag tacksam över att få vara nu. Jag trivs i stan, trivs i klubben och har varit där i väldigt många år. Det är ändå ett hem för mig. Det blev aldrig något konkret utifrån eftersom skadan kom så pass tidigt.
I premiärmatchen 2020 skadade hon korsbandet första gången – och då Sabina Ravnell numera är utbildad till fysioterapeut och personlig tränare har hon koll på både skadan i sig och rehabiliteringsprocessen.
– Min känsla direkt när det hände var att korsbandet hade gått av och jag gjorde sedan en magnetröntgen som visade på en korsbands- och meniskskada. Två veckor senare fick jag en operationstid inbokad, berättar Sabina Ravnell och fortsätter:
– Veckan innan operationen var jag dum nog att jobba och lyfte upp en skivstång då knäet knakade till ytterligare. I det läget lade sig menisken fel, vilket gjorde att jag inte kunde sträcka på knäet på en vecka. Jag kunde inte gå på det ordentligt. Det var ändå tur att det bara var en vecka kvar till operationen.
"Min känsla direkt när det hände var att korsbandet hade gått av", säger Sabina Ravnell om smällen i september.
Hon suckar högt.
Inte nog med både den fysiska och psykiska smärtan hon haft efter operationen, hon har även haft problem kopplat till Försäkringskassan.
– Nackdelen med att vara fotbollsspelare är att man inte kan få någon A-kassa när du inte är heltidsanställd utan det står timmar på kontraktet. Det blir lite skevt och har varit väldigt rörigt, berättar hon.
– När det redan är jobbigt för att du blivit skadad blir det också väldigt jobbigt att behöva ta tag i sakerna runt omkring. Man är ju redan ledsen för att man är långtidsskadad, genomgått en operation och haft väldigt ont... och så ska du ta tag i det andra också. Det blir en börda i sig när man bara vill att allt ska flyta på och lösa sig enkelt. I stället har det varit massor av problem.
Hur har du mått i allt det här?
– Skit, säger hon, samtidigt som hon skrattar för att avdramatisera känslan.
– Det finns nog ingen människa som inte hatar att vara skadad. Speciellt inte om ens yrke är att använda kroppen och utföra det man älskar. Det har varit en fruktansvärd höst.
IFK Norrköpings supportrar skickade ett budskap till Sabina Ravnell i samband med matchen mot Djurgården i september.
Nu är Sabina Ravnell i den del av rehabiliteringen som hon själv kallar för ett "ingenmansland" – det vill säga att det går framåt, men väldigt långsamt.
Under träningslägret i Spanien var det mycket gymmande på anläggningen medan resten av laget tränade fotboll. När hon väl hade övningar på sitt schema som fungerade att köra ute passade hon på att vara nära laget och träna vid sidan av den gemensamma träningen.
– Du känner dig väldigt långt borta från fotbollsplanen och när jag väl kan vara ute på planen och köra mina hopp och löpningar så vill jag ändå ha möjlighet att kolla på träningen. Flyttar de på sig flyttar jag med så jag kan vara nära och titta. Ofta är jag i gymmet och ser ingenting.
Sabina Ravnell körde den klassiska stegen bredvid sitt lag under en träning i Sotogrande i Spanien.
Du är 28 år nu och får säkert höra att du börjar bli gammal i fotbollsvärlden. Men man har nu sett till exempel Caroline Seger som är 39 år avsluta sin karriär. Du kanske hinner med ett utlandsäventyr ändå?
– Man känner sig ju gammal. Tyvärr. Egentligen är 28 år ingen ålder men som fotbollsspelare är det ju det. Det är så sjukt egentligen. Jag känner mig på sin höjd som 25-26 i både kropp och knopp. När man blir äldre blir det också annorlunda för man är inte lika eftertraktad. Sen känns det ändå tryggt att de som går i pension nu är närmare 40 och det är skönt att veta att vill man fortsätta så kan man fortsätta, säger Ravnell och tystnar innan hon understryker:
– Så länge kroppen håller vill säga.