Inget officiellt besked från klubbarna – men när inte Ishaq Abdulrazaq tränade på fredagsförmiddagen så dog inte direkt ryktet att IFK-mittfältaren är på väg till Anderlecht i en transfer som är värd 40 miljoner kronor.
Sporten kastade ut frågan till Rikard Norling om "Ishi" är borträknad och svaret blev kort och gott: "ja".
Det är inte närmare att han blir kvar i IFK?
– Nej, det är riktigt, säger Norling.
Är det en tung förlust för er?
– Ja.
På träningen matchades Eman Markovic centralt i den position Ishaq har haft i 40 raka allsvenska starter och det är ingen tillfällighet att norrmannen testades där.
Nyförvärvet från Start är den spelare som Rikard Norling kommer använda på positionen nu, avslöjar han.
– Vi får se. Jag har lite idéer så. Det är mitt jobb att vara lösningsorienterad och se möjligheterna. Jag tittar lite på Eman (Markovic) i den rollen. Vi vet att vi har Ari (Skúalson) med. Egzon (Binaku) börjar röra på sig också. Det är klart att man kan vända och vrida på det ett tag.
Markovic löser det taktiskt och fysiskt?
– Det är det jag ser, att han klarar det fysiska och det taktiska. Sen vet man inte. Jag visste inte med "Ishi" heller om han skulle lyckas ta det steget in. Men jag måste välja väg och gå all in på det.
Med de Brito och Ishaq har du tappat halva mittfältet?
– Ja.
Numerärt blir ni inte fler spelare?
– Nej, men "Tonna" jobbar hårt för att vi ska hitta lösningar. Vi får se, fortsätter Norling.
Är det ett måste att fylla på centralt?
– I och med de Brito och att han (Ishaq) går och innan dess hade vi ett behov att komplettera truppen så får man onekligen säga att vi är i behov av spelare in. Det går inte att spela på...vi är ett gäng som är duktiga men vi är inte så många liksom som vi kan kräva ska leverera på allsvensk nivå. Det är väl det som är våran utmaning här på kort sikt, och att vi förhoppningsvis träffar rätt.
Vi kan räkna in Kristoffer Khazeni där också?
– Ja, Khazeni är inte ersatt egentligen.
Ingen ilska eller besvikelse mot styrelsen att de tar beslutet att sälja?
– Nej, absolut inte. Det är en paradox. Man är jätteglad och jättestolt att vi återigen har producerat en spelare som säljs för jättemycket pengar. Det är en stor stolthet så. Det är inget att snacka om, sen har man den andra änden – det sportsliga som man inte kan låta bli att känna. Ibland känner man att "fan, de får inte bli för bra så vi kan jobba med kontinuitet och driva mot resultat".