Han var med delvis redan ifjol, parallellt med huvudansvaret i Sylvia. Nu är Kim Hellberg i IFK hela tiden, där han kliver in som assisterande tränare bakom Jens Gustafsson och får en stor roll.
Det berättade klubben officiellt i slutet på förra veckan.
31-åringens röst hörs också klart och tydligt över Östgötaporten när han leder övningarna.
Stor skillnad mot ifjol när du var här till och från?
– Det får jag ändå säga. Förut var jag med på vissa delar ibland. Nu är det mer ett helhetsansvar tillsammans med bland annat Jens och "Falken" (Marcus Falk Olander) kring träningarna.
Efter åtta år som huvudansvarig i Kimstad, Kuddby och Sylvia är det ändå en delvis nytt att ha den här rollen. Det medger Kim Hellberg.
– Det har jag sagt förut också, det är kanske inte det jag velat, men det är lite annat i IFK där Jens är manager vilket är mycket mer uppgifter än att bara vara fotbollstränare. Det är ett kolossalt uppdrag som han sköter väldigt bra, och det gör att jag får ett väldigt stort ansvar på träningsplanen, det jag tycker är roligast. När möjligheten kom och jag visste att jag skulle få stort ansvar att driva träningarna och driva utvecklingen kändes det som en stor möjlighet.
Är du med och styr hur ni ska spela också?
– Jens tar ut laget och har sista ordet i hur vi spelar. Det jag framför allt har ett stort ansvar för är träningsmiljön. Hur lägger vi upp träningen? Hur tränar vi? Var tränar vi? Sedan diskuterar vi förstås mycket.
Det som är tydligt är hur Kim Hellberg framför allt jobbar med de offensiva bitarna på träningarna, och det är ingen slump.
– Det handlar lite om att jag tar ett stort ansvar när vi har bollen. Det gäller alla spelare såklart. Jens har hand om när vi inte har bollen. Det är så vi har delat upp det.
Kim Hellberg betonar vikten av en röd tråd genom träningarna.
– Att få en helhet där spelarna förstår varför de gör saker. De är jättebra men ibland kanske man inte tänker på varför man gör det man gör. Vi vill skapa en förståelse och koppla ihop gårdagens träning med dagens. Vi jobbar tillsammans för att bli bättre och bättre. Det är inget konstigt, det hade man fortsatt att driva här även om inte jag varit här.
IFK är mer än bara ett allsvenskt jobb för dig?
– Jag var här förra året så steget kanske inte är så långt. Men jag längtar som fasen tills matcherna börjar. Nu har jag spelat hemmamatcherna på Östgötaporten i tre år redan (med Sylvia) men det är inte samma tryck som det kommer vara nu. Såklart man längtar efter Malmö-matchen inför Curva Nordahl och att få uppleva det inne på planen.
– Jag har följt IFK i hela mitt liv, åkt på bortamatcher, stått på Curvan och på Berget. Om jag säger att jag följt IFK nära i 25 år så ljuger jag i alla fall inte.
Det här är en pojkdröm?
– Så är det absolut.
Hur känns det att samtidigt lämna Sylvia?
– Om man går igenom så mycket saker tillsammans, som man gör som fotbollstränare med ett lag, är det klart att det är tufft. Man ses fem dagar i veckan, har gjort det i tre år nu, skrattat och gråtit tillsammans, vunnit och förlorat, varit med om att gå upp och sedan det året vi hade i ettan ... jag kommer att sakna det gänget, men det som är skönt är att jag kommer att få se några här ibland och jag kan följa Rickard (Johansson, nye Sylviatränaren) och hans grabbar på nära håll, svarar Kim som ser fram emot sin första säsong fullt ut i allsvenskan.