– Vi måste ta ett definitivt beslut snart. Det här ska trots allt börja fungera i september igen.
En stor del av sommarlovet har passerat och den nya skolterminen närmar sig med stormsteg i takt med att sommarvärmen hittat till staden.
För tidigare IFK Norrköping- och Sylviaordföranden Pelle Holm är det dock en hektisk och viktig tid som väntar när han slår upp sin pärm som han har med sig.
En pärm som han hoppas ska innehålla något som på sikt kan rädda 100-tals, kanske 1000-tals, ungdomars framtid.
Den är full av information om projektet som går under namnet Bollis, som under tre år pågått i Marielund och under två år i Hageby.
På ett av papprena listas flera punkter, framtagna av det svenska fotbollsförbundet, på hur man främjar värden som laganda och kamratskap. En del av det program som fotbollsledaren Thomas Westerberg, en av de drivande krafterna i projektet, tagit fram.
På några andra papper, rättare sagt 30 stycken, står den av objektiv part utförda utvärdering som ska styra bollisskeppet i fortsättningen.
Ett av papprena i Holms pärm har egentligen ingenting med Bollis, som projektet heter, att göra.
Det är dock fortfarande det pappret som kanske mest visar behovet av den verksamhet som vi har träffats för att diskutera – och som nyligen har utvärderats.
Salsarapporten, Skolverkets analys av skolresultat på lokal nivå, för årskurs nio i Norrköping förra året, som NT tidigare skrivit om när den släpptes, är skrämmande läsning.
På procentsatsen exakt hälften av Borgsmoskolans elever går ut nian utan behörighet till någon vidare gymnasieutbildning.
För Klingsberg i Hageby är mindre än hälften gymnasiebehöriga.
– Jag var rädd för ungefär det här men här får man det svart på vitt. Jag blir mörkrädd, säger Pelle Holm när han tittar på statistiken innan han fortsätter:
– Vad ska de här barnen göra efter nian? Ska de sitta arbetslösa resten av livet eller syssla med icke-samhällelig verksamhet? Man kan inte nonchalera det här.
På pappret är förutom Borgsmo och Klingsberg även Navestad, Haga och Vittras siffror fetmarkerade. De fem skolor dit majoriteten av barn som bor i Marielund, Hageby, Navestad och Klockaretorpet går efter att ha slutat mellanstadiet.
De fyra områdena betecknas enligt grundarna för Bollis, samt enligt Holm även av kommunen, som så kallade socioekonomiskt svaga områden. I detta fall från början baserat på förutsättningar för att spela fotboll, vilket var grunden till att Bollisprojektet sjösattes för lite mer än tre år sedan.
– De barn som bor i dessa områden får inte samma möjligheter att utvecklas fotbollsmässigt. Det finns inga klubbar, inga ledare och inga föräldrar som engagerar sig på det sättet som områden som Smedby, Lindö, Åby och Svärtinge. Vi tittade på hur det ser ut i ett Norrköpingsperspektiv och konstaterade att vi var på väg mot en katastrof om vi inte höll emot ordentligt. Att vi var på väg mot ett segregerat samhälle, säger Holm, som tillsammans med bland annat Thomas Westerberg väckte frågan till liv i samarbete med fotbollsklubbarna Sylvia och IFK Norrköping.
Redan innan vårens Salsarapport stod det också klart för Holm och hans kollegor att barnen i området dessutom överlag presterade sämre i skolan.
Genom lagidrotten, och då i det här fallet fotbollen, ville de därför starta något som kunde hjälpa barnen.
Och man ville göra det genom fotboll och lagidrott.
– Inte i första hand att bli fotbollsspelare, det är inte alls meningen. Utan vi vill hjälpa dem att lyckas som samhällsmedborgare och att lyckas i skolan. I lagidrotten har man ganska tydliga regler. Till exempel protesterar man inte mot tränaren. Det är lite skillnad från ett klassrum där det sitter 30 elever på en lärare. Idrotten har förutom sina egna regler även regler när det gäller att skapa en laganda.
Med dessa visioner som riktmärke startades testversionen av Bollis. Ursprungligen var tanken att inleda med en tre år lång testperiod i Marielund, för att sedan jämföra och se om Bollis faktiskt gav någon effekt. IFK Norrköping och Sylvia stod från början på pappret som ansvariga och projektet skulle finansieras genom stöd från bland annat kommun, näringsliv, idrottsförbund, Rotary och diverse stiftelser. Nyligen skänkte dessutom IFK-spelaren Niclas Eliasson de 10 000 kronor han vann i egenskap av månadens spelare i allsvenskan till Bollisverksamheten.
Projektet gick ut på att man två gånger i veckan på berörda låg- och mellanstadieskolor i området genomförde kostnadsfria och frivilliga fotbollsaktiviteter efter skoltid, med ett program utformat av Thomas Westerberg. Fotbollsövningarna kryddas med moment som ska främja laganda och fair play.
Målgruppen är barn i årskurs 2-4, med fem ledare per pass.
– Vi ville börja tidigt. Jag tror att det för många handlar om att komma på koden för att till exempel lära sig läsa och räkna. Har du inte gjort det i klass 2-4 är det inte så himla lätt att göra det i klass 5-6 när du redan tappat de första fyra skolåren.
Pelle Holm säger att man från början egentligen ville hålla sig till lågstadiet, men efter önskemål från de rektorer som intervjuades på de berörda skolorna i Marielundsområdet innefattades även fjärde klass.
Via önskemål från kommunen ändrades även testets förutsättningar, ett år in, till att även omfatta skolbarn i Hageby.
– Kultur- och fritidsnämnden, som har pushat på oss från kommunen under hela perioden, sa att de hade jätteproblem i Hageby och ville att vi skulle köra igång även där. Vi kände att det är fel. Att vi inte har genomfört testet än och att det skulle vara alldeles galet. Men de vädjade och slutligen övertalade oss.
I och med starten i Hageby blandades även Assyriska, den idag största fotbollsföreningen i området, in i projektet. Dessutom tillkom även en ny aktivitet i form av läxhjälp, under samma premisser, frekvens och upplägg som fotbollsdelen, tänkt att fungera som ett komplement till den vanliga skolgången.
Universitetsstudenter på lärarlinjen i Norrköping anställdes som handledare åt barnen. Studiematerialet, i form av böcker och spel, togs fram i samråd med Söderportsskolans speciallärare och Linköpings Universitet.
Även här fanns fotbollen med – må så vara i en mer passiv form.
– En del som kanske inte är så duktiga på matte kan ändå vara det fast de inte förstår det. Om du spelar fotboll kan du lösa spelarbyten hit och dit utan problem. Men om man istället ska räkna antalet stenar tar det stopp i huvudet. Återigen handlar det om att lära sig en kod, och vi använder fotbollsexempel och praktiska exempel.
Fotbollen är ju en sak, men är inte läxhjälp primärt skolornas uppgift?
– Steg ett är ju frågan varför skolan inte då gjort det eller haft tankar på det? Låt åtminstone någon göra det då. Vi har försökt göra det på ett kvalificerat sätt och gör det till en bråkdel av vad det hade kostat skolorna att göra samma sak. Näringslivet skulle aldrig stötta skolan. Det finns ju inte på kartan att kommunen skulle be företagen om pengar till läxhjälp.
”Läs och räkna med bollis”, som läxhjälpsdelen heter, får både ris och ros i de olika delarna av den utvärdering som nu ligger framför oss på bordet. Från lärarna på de berörda skolorna är feedbacken om materialet och läxhjälpshandledarna genomgående positiv. Frågetecknen väcks istället om vissa praktiska bekymmer när det kommer till schemaläggning, framförhållning och juridiskt ansvar. I den stora utvärderingen ges förslaget att fortsätta testet i Söderportskolan ännu ett år innan eventuell utvidgning i och med dessa brister.
– Läxhjälpen har ett antal barnsjukdomar då den bland annat startade senare än planerat. Där finns det saker vi behöver rätta till fortfarande. Samtidigt skriker skolorna efter att vi ska köra igång igen i höst, säger Holm.
De juridiska problemen? Hur ser ni på dem?
– Jag kommer ta upp det med kommunen för att klargöra alla frågor.
”Bollis lek och spel” som den ursprungliga fotbollsdelen kallas får desto fler rosor i utvärderingen, även om det även här väcks frågetecken kring det juridiska ansvaret för barnen som går från skolan till Bollis.
– Som jag ser utvärderingen finns det ingen som varit kritisk till Westerbergs upplägg med en organiserad aktivitet för barn på fritiden. Där finns det ett sånt underlag att det inte finns någon tvekan på att satsa vidare. Allt talar för att det är jättebra.
Hur känner du själv att testet har gått?
– För egen del har vi öppnat upp ungefär det som vi hade väntat oss. Går man tillbaka tre och ett halvt år kanske man hade önskat mer klara siffror på att det har en effekt. Men det kan ju ha att göra med att jag är van vid att jobba med att utveckla häftapparater och wettex-dukar, säger den förre näringslivsmannen och fortsätter:
– Men vid sidan av utvärderingen har vi fått oerhört mycket positiv respons att vi är på rätt väg. Men vi måste koppla bort de småproblem som finns med läsa- och räknadelen. Sedan om det istället är skolan som tar det ansvaret och väljer att göra någon kraftig förändring kommer inte vi att protestera.
Det har snart gått två timmar sedan vi satte oss ned i mötesrummet. Med det gångna och nuet avklarade blickar vi istället mot framtiden.
Tanken var att även Navestad och Klockaretorpets grundskolebarn skulle ingå i projektet. Anledningen till att det fortfarande kommer dröja är ganska enkel – det finns inga fotbollsplaner att genomföra aktiviteterna på.
– Båda områdena har idag brist på planer men det diskuteras att skaffa planer i framtiden. Det gör att vi är minst ett år framåt i tiden med det. I Klockaretorpet, som kanske behöver det här mest, finns det heller ingen tydlig lokal idrottsförening som kan ta ansvaret. Vi måste hitta formerna, säger Pelle Holm, som nämner både IFK Norrköpings herr och damsektion som potentiella kandidater att fördjupa sig i området.
Än är det dock som sagt långt kvar dit.
– Vi vill fortfarande utveckla alla fyra områden om vi tittar framåt, men i ett lugnt tempo.
Förutom bredden av verksamheten tål det också att funderas över vilka som står som ansvariga för Bolls, vilket idag är IFK Norrköping, Sylvia och Assyriska.
Tre specifika idrottsföreningar.
– Min idé jag har är att vi gör ett så kallat socialt företag av det, vilket går att göra som både aktiebolag eller som en förening. Oavsett innebär det att all vinst som det företaget gör inte får delas ut till ägarna, utan måste plöjas ner i verksamheten för framtida investeringar i Bollis.
Även om Holm tror att finansieringen i fortsättningen främst kommer att göras genom privata aktörer, stiftelser och idrottsförbund, hade bildandet av ett företag underlättat även i kommunikationen med kommunen, som måste agera utifrån en likställdhetsprincip när man stödjer föreningslivet.
– Säg att du sitter i en stiftelse och det kommer en idrottsförening, i det här fallet en klubb som omsätter miljoner, och ber om pengar. Då är man rädd för att pengarna ska blöda över till något spelarköp till A-laget eller liknande. På så sätt garderar man sig mot sådana farhågor genom att bli ett socialt företag. Det underlättar för framtida investeringar och finansiering.
Första steget vidare är dock att utvärdera utvärderingen som sådan och bestämma riktning.
– Vi är inte riktigt i framtiden än även om vi börjat skissa på det. Men vi är ganska klara på att vi inte kommer utvidga mycket under kommande år i och med att utvärderingen och läget ser ut som det gör.
Likväl påpekar han att ett beslut måste tas snart.
Höstterminen närmar sig trots allt på alla grundskolor runt om i Norrköping.
Tiden tar aldrig paus. Likt samhället och dess utveckling aldrig står still.
Några år fram i tiden ligger våren 2024.
Då går de som idag går i årskurs två ut grundskolan. Några av dem har gått på bollisaktiviteter efter skolan.
Hur många av dem som får fortsätta i gymnasiet kan bara framtiden svara på.