En efter en har de varit förbi. De tidigare IFK-spelarna har dykt upp på Billbäcks Arena för att stötta laget nu när det går tungt i allsvenskan.
Ena dagen var det Jonathan Levi.
Nästa var det Niklas Gunnarsson.
Mittbacken tog plats på läktaren i sommarsolen medan IFK tränade sitt sista pass inför våravslutningen mot Sirius.
– Jag har semester nu och åkte till Sverige och då ville jag självklart förbi här. Man saknar IFK, säger Gunnarsson.
33-åringen har såklart följt lagets tuffa start i allsvenskan. Att det varit en period med väldigt lite poäng.
– Jag ser de flesta matcherna som jag kan. Det har varit lite kämpigt men jag ser på träningen nu att det finns mycket kvalité. Så det handlar väl om självförtroende och det är inget man har utan något man får. Jag vet att det finns mycket kompetens så det borde bli bättre, säger han.
Du är inte orolig?
– Nej, sedan är det såklart ett tufft läge. Det handlar om att de etablerade spelarna måste steppa upp. Nu är det många yngre och en liten generationsväxling och de har inte varit med om det här förr. Därför handlar det om att om de äldre tar tag i det blir det inga problem, om de inte gör det kan det bli problem.
Hur ser din analys ut mer, vad har felats?
– De hade en bra period när de vann mot Elfsborg och borta mot Häcken och då blev det en boost. Sedan har det varit lite dåliga resultat. Jag tycker att laget är bra så självförtroendet är ändå det största. Fotboll är så mycket tur också, att man kommer in i ett bra flow. Det gäller att alla stöttar varandra. Det är inte så att spelarna gillar att förlora matcher. Det är en uppmaning till alla som skriver i till exempel sociala medier. Det är bättre att prata med spelarna efter ett pass här istället för efter en match när adrenalinet är högt, säger Gunnarsson.
Han själv hade en udda månad i augusti ifjol. Det initiala kontraktet fram till sommaren i IFK förlängdes först säsongen ut. Men dagarna senare dök det ändå upp ett intresse från schweiziska Yverdon Sport FC och när de la fram ett tvåårskontrakt lämnade han IFK ändå.
– Det var aldrig meningen, men som jag fattade det hade de sett mig i några matcher och de var på plats när vi spelade mot Göteborg och vann med 3–0. Planen var att vara kvar i IFK, men där visade "Tonna" (Tony Martinsson) sin storhet. Jag hade sagt att om jag får ett erbjudande från en klubb som kan ge ett kontrakt på flera år så hade jag uppskattat att få lämna och det är inte alla sportchefer som hade gått med på det. Där visade IFK att man är en klubb som bryr sig om spelarna. Det värdesätter jag högt, säger Niklas Gunnarsson.
Yverdon Sport FC kommer från den franska delen av Schweiz och satsar hårt med amerikanska investerare i ryggen. Klubben hängde kvar med marginal som nykomling i högsta ligan.
– Det har varit roliga matcher att spela. Jag trivs superbra och det är en liga som är rankad mycket högre än allsvenskan. Men som jag sa, jag saknar att tillhöra IFK också.
Du har fått ett IFK-hjärta?
– Ja, som jag sa till "Tonna" förut idag, de fyra månaderna här är det bästa jag har upplevt om man ser till det sociala. Här är man duktig på att värva spelare som trivs tillsammans och har lite samma attityd. Det är inte samma lagkänsla i Schweiz utan mer egoism och fokus på det individuella.
Yverdon Sport slutade tia i ligan. Ambitionen var att hänga kvar som nykomling. Niklas Gunnarsson har startat 20 matcher och svarat för en assist totalt.
– Vi gjorde det bra. Vi kom före lag som Grasshopper och Lausanne. Vi tog 47 poäng som är ganska bra. Vi var 28 nya spelare, säger Gunnarsson.
28 nya? Hur var det?
– Haha. Det är inte likadant i omklädningsrummet som hos IFK. Jag delade plats med en annan grabb i fem månader. Men på något sätt fungerar det också. Allt är annorlunda mot den skandinaviska mentaliteten.
Hur är ambitionerna från klubben framåt?
– De amerikanska investerarna har investerat tungt i klubben så jag tror att ambitonen nästa år är topp-sex. Vi får se vad som händer, det är tuff konkurrens i ligan. De ska bygga en större arena nu. Vi har sex olika träningsplaner där vi har två för oss själva och där ska det bli hybridgräs. Det är många saker som händer. Om fem–sex år kan klubben vara på ett ännu bättre ställe, men då är nog inte jag där.