1 juni 2023. En mörk dag för Marwan Bazi.
Den 1 juni i fjol blev Marwan Bazi utburen på bår från superettanmötet mellan Jönköpings Södra och Öster. När den offensive kreatören i våras blev klar för ännu en sejour i Sylvia var tanken att göra comeback i samband med division 2-premiären.
Nu har drygt 14 månader passerat sedan korsbandsskadan och 26-åringen har inte kommit tillbaka.
– Jag har haft en hel del bakslag på vägen. I vintras var jag i väldigt god fas, men ute på planen har jag dragit baksidan, haft problem med en knäsena och haft inflammation i fettkuddar under knäet, säger han.
– Det har varit en strulig väg, mycket krångligare än jag hoppats på. Samtidigt är jag väldigt mån om att jag ska kunna stå för min fotboll när jag väl är tillbaka.
Sylvias profil, som i tonåren var ungdomslandslagsman och ett omtalat löfte i IFK Norrköping, har inte gjort någon intervju sedan skadan.
Nu befinner han sig i slutfasen och är beredd att prata.
– Det har varit jobbigt mentalt, men min hunger är som en 18-årings. Jag litar på min kvalité och har gjort så pass bra ifrån mig i division 2 och division 1 att jag tillhör elitfotbollen i Sverige. Det är dit jag ska tillbaka, säger han.
– Jag är fullt bestämd på att komma tillbaka. Klart, åren tickar, men med tanke på sättet jag spelar och tänker fotboll finns ingen tidspress. Det viktigaste är att jag kommer tillbaka till min nivå.
Den här gången råkade höger knä ut för mardrömsskadan. I tonåren var det vänster. När vi pratar har Marwan Bazi precis kommit hem från ett gympass där han först betade av fem kilometer på löpbandet och därefter ägnade sig åt styrka, balans och koordination.
– Mina dagar går ut på att träna ett till två pass. Att vara i en bunker, alltså gymmet, i ett helt år är som att ta godis från ett barn. Mina egenskaper ligger inte i gymmet, utan att trolla med en boll, säger han.
I söndags blev Marwan Bazi emotionell när han såg derbyt mellan Sylvia och Sleipner.
– Jag ville nästan gå därifrån så sugen jag blev på att spela. Det blev lite jobbigt, jag vet att jag kan uträtta väldigt mycket i sådana matcher. Att inte få göra det och vara fastbunden uppe på läktaren tar på mig. Samtidigt: den som väntar på något gott väntar inte för länge. Jag hoppas det ordspråket stämmer.
I takt med bakslagen har Marwan Bazi slutat ringa in comebackdatum i kalendern.
– Nu har jag återhämtat mig från skadan i baksidan, är ute på planen igen och behöver ta de där trappstegen. Jag var ganska långt framme innan jag drog baksidan, säger han.
– Förhoppningsvis är jag med snart, men vad snart är vet jag inte riktigt. Jag vill inte säga ett datum och vara ute och cykla. Förhoppningsvis kan det handla om en till två månader.
"Min ambition är att hjälpa Sylvia att ta sig tillbaka till Ettan. Då stänger jag inte några fönster för Sylvia inför nästa år. Ska jag flytta utanför Norrköping känner jag mig ganska klar med Ettan", säger Marwan Bazi.
Efter Jönköpings Södras degradering bröt parterna kontraktet. Det blev naturligt att Marwan Bazi vände hem till Östergötland.
– Sylvia har blivit lite av min klubb, jag har familjen här och Norrköping känns tryggt. I det här stadiet söker jag trygghet. Jag får göra min rehab på bästa sätt genom att ha nära och köra runt omkring mig. Jag har även läkare och ett väldigt bra fysteam som är tillgängliga för mig under egentligen alla timmar på dygnet. Jag har allt som behövs här.