Sparken från Västerås SK i juli 2018. Kickad från Åtvidabergs FF i oktober 2019.

Det är en kritisk period i tränarkarriären och livet som "fotbollsnörd", som Tor-Arne Fredheim själv kallar sig. 

Sporten satte sig ned med 56-åringen i samtal om kravbilder, ledarskap och hur man hanterar en tilltufsad självkänsla.

– Direkt efter ett sånt besked – det är klart att det tär på en. Man funderar och grubblar, säger Fredheim om vad som rör sig i kroppen när man tvingas lämna.

Något "Darre" känt på mitt under brinnande säsong både som serieledare och jumbo.

Fredheim var lika förvånad när Västerås SK lämnade beskedet som han var för ett par veckor sedan när han kallades till möte med Åtvidabergs ledning.

– Man önskar, över huvud taget, en bättre dialog innan med föreningarna om vad som behöver göras och inte bara att man får sparken. Med VSK skulle vi vinna serien första året, andra året skulle vi vara topp fyra och tredje året skulle vi gå upp i allsvenskan. Den målsättningen jobbade jag efter och då ställer jag krav på föreningen, mig själv och spelarna, säger Fredheim. 

De tyckte att du var en jobbig jävel?

– Ja, säkert. Att ställa höga krav är jobbigt, men jag jobbade efter målsättningen som klubben har. Har klubben höga krav, då blir det att man är jobbig. Många spelare hade varit högre upp, jag tog obekväma beslut. Många spelare som hade spelat hela tiden kunde jag byta ut eller peta för jag tyckte andra var bättre – det tillhör tränarens ansvar. 

Det har man rätt att göra som tränare.

– Jo, jag berättade tydligt vad jag trodde krävdes för att vi skulle klara av den här resan. Eftersom vi ledde serien och alla var positiva, att så här går vi vidare för att ta nästa steg. Det planerade jag för redan på sommaren. 

Var det diskussioner på vägen eller kom det (sparken) som en chock?

– Eftersom det kom utan förvarning kom det som en chock. 

När Åtvidaberg tappade mark i söderettan fick Rickard Johansson lämna. Det blev en positiv effekt med Tor-Arne Fredheim. Med fyra raka segrar lyfte ÅFF innan laget hamnade i en djup formsvacka.

Ändå var det en förvånad huvudansvarig som nåddes av beskedet att han fick packa ihop.

– Jag hade det inte på känn men det är en resultatbransch. Vi hade en otroligt tung period, men när jag hade ett snack med spelarrådet, Steve och "Tott" (Creutz och Mats Karlsson) ett par veckor innan jag fick gå, så sa jag att jag inte ville ändra spelidén. Alla var med, men det fanns önskemål om mindre taktisk träning, och vi spelade jämnt med alla motståndare. Jag fick inga indikationer på att det var på gång men tar man inte poäng och man i är nöd....

Fredheim drar sig för att närma sig något som kan liknas pajkastning mot VSK och ÅFF.

– Jag har alltid varit lojal mot klubbarna jag jobbat för och känt mig ett med klubbarna där jag varit. Jag gillar VSK och Åtvid – även om jag fått sparken. Det har varit roligt att jobba i båda föreningarna, säger Fredheim som dock kommer tillbaka till ett ord under sittningen.

Kravbild.

Och hur den kan skava sönder ett omklädningsrum om inte tränare och spelare möts på samma nivå.

Något Fredheim fått erfara och placerar honom i en process där det inte saknas tankar på ledarrollen och hur komplex den verkligen är.

– Just nu är jag i den återhämtningsperiod man hamnar i som tränare när man får lämna. Man grubblar och rannsakar sig själv. Jag är absolut inte nöjd med vad jag gjorde i Åtvidaberg och perioden när vi inte spelade bra. 

– Sista 1,5 månaden spelade vi bättre och normalt med den prestationen tar vi fler poäng. När jag lämnade tog jag spelarna i hand och sa att det kommer gå bra. Det hade varit skillnad att lämna när det såg illa ut. Jag var chockad när jag fick lämna för jag tyckte vi spelade så pass bra. 

Man står rätt ensam där när man får sparken va? 

– Det har du rätt i, men det är inga hard feelings mot Åtvid. Jag har vänner och nära och kära att prata med. Jag tror att det är svårast att förstå för de som inte håller på med idrott att man får gå från ett tränarjobb hit och dit.

Är du avskräckt att ta ett nytt tränarjobb?

– Direkt efter man får gå är det såklart man tänker...men sedan går det en stund och man får tillbaka suget. Bara det får landa lite.Vänner som inte är fotbollsintresserade säger åt mig att tänka på annat, men jag är inte där. Jag vill inte tänka på annat. Kanske om ett tag men nu vill jag landa i den här processen med mig själv.