Kristoffer Olsson berättar för Aftonbladet att han hade varit sjuk i flera dagar och besökt sjukhuset innan kollapsen den 20 februari i hemmet. Det var hans föräldrar som körde in honom när han hade förlorat medvetandet.
– Sedan var det tre veckor som jag var i princip döende. Jag var ju inte kontaktbar och jag har inga minnen från det, säger Kristoffer Olsson till tidningen.
Den 28-årige Norrköpingssonen fick flera blodproppar i hjärnan till följd av en extremt sällsynt inflammation i hjärnans kärl. Han vårdades inledningsvis i respirator på Århus sjukhus.
För en månad sedan meddelade hans danska klubb Midtjylland att Olsson hade fasats ut ur respiratorn och flyttats till ett center med fokus på avancerad rehabilitering av neurologiska sjukdomar.
– Jag mådde skit i början. Jag var väldigt negativ och förstod ingenting. Vi hade ju en halv säsong kvar och låg etta. Det var fokus på det och jag tänkte att jag kanske kunde komma härifrån och spela lite i slutet av säsongen. Men sedan berättade läkarna vad som gällde och jag började förstå vad jag behövde ta mig igenom och att det skulle ta tid, säger han till tidningen.
Landslagsmittfältaren vill helst blicka framåt och hoppas bli helt återställd. Han tror att han kommer kunna spela elitfotboll igen, men har inte satt upp någon tidplan. Den senaste tiden har varit tuff, berättar Olsson, men har också gett perspektiv på livet.
– Det är ju ändå fotbollen som man har tänkt på nu på sista tiden när man känt sig mycket bättre och är tillbaka till sitt gamla jag, säger Kristoffer Olsson.
Och ju bättre han blivit desto mer har tankarna på att spela fotboll kommit tillbaka. Elitfotboll tror Olsson att han kommer spela igen.
– Jag är inte stressad över det utan det får ta sin tid. Vi får se när det blir. Men jag kan röra mig bra, jag kan löpa och minnet är bra. Jag blir bättre för varje dag.
På söndagen fick Olsson vara med Midtjylland och fira mästerskapsguldet, som säkrades i sista omgången. Efteråt var han med och tog emot den stora pokalen.
– Det var fantastiskt att vara där. Sedan var det mycket upplevelser och intryck så jag blev trött ganska tidigt. Så det fick bli hemfärd för mig sedan. Ett ganska kort firande även om det blev längre än jag hade tänkt, säger han till Aftonbladet.