Norrköpingstjejen var bara 16 när hon flyttade till Linköping och bytte IFK mot LFC. Nu är hon 20 och spelar om inget oförutsett inträffar från start i LFC-anfallet i försenade allsvenska premiären mot Växjö på lördag.
– Ska bli extremt skönt att äntligen komma igång. Vi har alla längtat efter det här i sex månader nu, säger Alva Selerud och skrattar.
Det gör hon nästan hela tiden.
Ständigt med ett leende på läpparna och nära ett avväpnande skratt. Men fotbollslivet har inte alltid varit lika lätt att leva. Med mer allvar i rösten säger juniorlandslagstjejen:
– Det är en väldigt stor skillnad jämfört med när jag kom hit. Jag skulle säga att jag en helt annan person nu. Det är väl ofta en ganska turbulent resa innan du hittar dig själv. Tidigare var jag mer osäker och det är först nu som mitt självförtroende verkligen börjar komma.
– Jag var väldigt ung, kom till Linköping och fick spela med många som man bara sett på teve på tidigare. Det var mest "shit, vad händer här?". Nästan lite overkligt. Man hade stor respekt, men insåg efter ett tag att de också var människor. Nu konkurrerar jag på ett annat sätt.
Det gäller att ta chansen när du får den och så här långt har Selerud bara startat i sex allsvenska matcher. Men med några andra offensiva alternativ på skadelistan/inte redo för startelvan öppnas nu dörren för en plats som högerforward.
– Det känns väldigt bra just nu. Jag hoppas bevisa att jag ska ha mer speltid, säger hon.
Numera är det förresten Linköping som är hemma.
– Skulle jag längta efter Norrköping är det lätt att åka hem. Det är värre för dem som ska till Nigeria.
Säger Alva Selerud.
Och skrattar.