Moa Cato kom till IFK från Eneby tidigt 2016. Hon hann spela en och en halv säsong i den vitblå dressen innan första skadesmällen.
– Jag drog främre korsbandet sommaren 2017, opererade mig och rehabiliterade, var tillbaka ett och ett halvt år senare. Då, i andra träningsmatchen, drog jag det igen, samt yttre ledbandet också den gången, berättar Moa.
Totalt hann hon spela dryga timmen i sin återkomst i mars 2019 när knäet plötsligt bara vek sig.
– Helt oväntat, jag tror inte man kommer få veta exakt vad och varför det hände, säger Moa vid ett bord i IFK-damernas lokaler under Östgötaportens östra läktare.
Ändå hade hon väntat längre än vanligt efter en korsbandsskada innan hon testade igen, men det var bara att påbörja samma procedur en gång till.
– Rehabiliteringen har gått långsammare nu, men jag var nog mer mentalt redo än förra gången. Man visste lite vad som väntade, första gången var allt nytt. Jag kör på gymmet men springer inte än, berättar hon.
Med två tunga skador direkt efter varandra ställde hon sig snabbt frågan om hon kunde kämpa sig tillbaka till planen ännu en gång. Nej, blev svaret – ett beslut som står fast.
– Läkarna sa att många inte kommer tillbaka efter det här och jag vill kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Jag är inte så gammal och man ska ha knäna i några år till, säger Moa med ett skratt.
Hon lämnar ändå dörren för en comeback på glänt.
– Man har gjort ett större ingrepp och även om jag kan röra mig obehindrat är det ett stort steg kvar till spel om det är dit man vill igen.
Är det det?
– Jag vet inte. Det är inget jag tänker på 2020 utan nu är det tränarbiten jag ska satsa på det här året. Vi får se framöver när jag hunnit träna upp knäet ordentligt.
IFK-ledningen ville dock gärna ha kvar Moa, och frågade om hon kunde tänka sig att bli ledare istället. Svaret på det var enkelt, och kommande säsong är hon assisterande tränare.
– Kändes naturligt då jag känner laget och varit mycket vid sidan och så. Redan i höstas var jag med lite i bakgrunden.
Och fick mersmak?
– Jo, jag har väl alltid varit en ledare på planen, det finns naturligt i mig. Jag var lagkapten i Eneby. Ska bli roligt att få lära sig mer bakom Anna (Eriksson) och "Chippet" (Christin Lilja). Jag ska försöka vara tydlig, förklara mycket och ställa frågor för att alla spelare ska vara delaktiga. Det tror jag är jätteviktigt istället för att bara vi ledare ska ge alla svar.