Planen när dåvarande klubbdirektören Magnus "Munken" Karlsson presenterade treårskontraktet med Tor-Arne Fredheim som manager var allsvenskt spel inom tre år.
Då hade västmanlänningen med närmare 20 år bakom sig som spelare och ledare i IFK Norrköping räddat kvar klubben i elitettan.
Han behövde bara ett år till för att nå målet.
Och hade en halvtimme efter slutsignalen, och 1–0-segern mot Bergdalen, svårt att ta in framgången.
–Just nu är jag lite tom. Har dansat och sjungit i omklädningsrummet. Jag är oerhört lycklig och stolt, framför allt över tjejerna som kämpat så hårt och svarat för en otrolig utveckling under det här året. När vi förlorade hemma mot Lidköping med 1–0 i början av april och med den magra poängskörden vi hade efter fyra omgångar var det inte mycket som talar för att det skulle gå vägen redan i år, säger han till Sporten när arenan tömts på de nästan 3000 som följde dramatiken på plats.
Han fortsätter:
– Vi har lärt känna varann och byggt upp ett spel som är tryggt och säkert. Därför kände jag mig inte orolig för den här matchen, men när den lider mot sitt slut... det är tur att vi har en stark och bred trupp. Har känt under ett par veckor nu när vi matchat att det är väldigt jämnt på många positioner. Så kommer bänkspelarna in och levererar varenda gång. Som Taylor (Townsend och Molly (Wiklander) nu. Taylor bara är redo för tio minuters spel och Molly har fått stå utanför när Dilja (Zomers) lånades in. Jag är extra glad att just de får avgöra.
Han tackade för hjälpen som Mallbacken (0–0 i Uppsala) och Växjö (slog Alingsås med 6–1) gav på lördagseftermiddagen, men konstaterade också:
– Vi är starkast just nu, och det är verkligen skönt att slippa behöva tänka på ett ovisst kvalspel.Vi är värda den här platsen.
Du har vunnit SM-guld med klubben, spelat i Europacuper och har varit tränare för det allsvenska herrlaget. Hur värderar du den här framgången med IFK?
– Vi skriver ju historia, damerna är relativt nya. Det är oerhört stort. Sedan är min hjärna redan framme vid nästa säsong, den har varit det ett tag nu. Kanske är det lite tidigt att gå upp, vi måste jobba hårt för att många saker ska bli rätt fram till allsvenska premiären 25 mars. Vi ska göra klart med viktiga spelare i vår egen trupp, hitta rätt nyförvärv som passar in. Ska försöka njuta ikväll...
Efter de sista tränaruppdragen (han fick lämna både Ljungskile och Åtvidabergs FF) trodde du att du skulle komma tillbaka till fotbollen på heltid?
– Det har jag varit inställd på. De lag jag coachat har oftast varit väldigt framgångsrika och varit med om höstar som gällt mycket. Sedan är det klart att lag på dekis, som Ljungskile och Åtvidaberg, är riskabla jobb att ta, och har tuffa förutsättningar. Samtidigt utvecklar det en som tränare att ha provat.
– Allt jag har i bagaget har hjälpt mig att få insikt om hur jag ska agera både som tränare och manager och rent mentalt hur jag ska förbereda tjejerna. Alla de erfarenheterna får jag användning för nu.
Kan du ge något exempel?
– Vi pratade väldigt tidigt att gå in i en bubbla, vara framåtlutade, våga och aldrig bli passiva. Varken på träning eller match. Det har vi gjort hela tiden. De sista veckorna har vi bara pratat om möjligheter, inte tänka på "om" och "men" utan bara leva i nuet. Tjejerna har hela tiden stannat kvar på jorden, det är en grupp karaktärsmässigt med starka personligheter.
Efter smällarna – du hamnade aldrig i ett läge där du tvivlade på dig själv?
– Nähe, absolut inte. Jag har självförtroende vad gäller mitt ledarskap och mitt synsätt på fotboll. Men ibland får man backa lite grann. Jag är tacksam att "Munken" och Ingela (Andersson, tidigare sportchefen) gav mig chansen till ett längre avtal. Det är så jag vill jobba. Att vi klarar av det redan nu beror ju på att vi träffade rätt både med nyförvärv inför säsongen och de spelare vi värvade under sommaren. Det är vi piskade att göra en gång till nu inför allsvenskan, poängterar Tor-Arne Fredheim.
Som medger att hans krävande ledarskap förändrats under första uppdraget med ett damlag.
– Du kan inte ändra din personlighet, men det är klart att jag tänkt till i vissa avseenden. Viktigast har varit att vi trott på varandra, annars skulle vi inte ha blivit ett vinnande lag.
Om han har en mjukare stil i sin nya miljö? Tycker han inte själv.
– Jag har väldigt höga krav, och jobbar hårt för att uppnå den nivå med spelarna som jag vet att de har i sig. Sedan får de kredd. Så sista två månaderna har jag nästan enbart varit positiv, de har kommit dit jag de vet att kan. Jag har gett dem fria tyglar på slutet för jag har sett att de är där.
Och om den tidigare 60-årspresenten, han fyller alltså nästa lördag när den sista omgången spelas, säger han:
–När Johan (Lindell, fystränaren) fyllde 30 tidigare i år och grattades av spelarna sa jag till tjejerna att jag bara önskade mig en present – att vi går upp. Den gav de mig. Jag har varit övertygad om att det skulle ske hemma mot Bergdalen, skrattar "Darre" innan han ger sig i väg för att fira.
Det allsvenska avancemanget? Nix pix. Dottern Cornelias 30-årsdag stod först på schemat...