Över tre säsonger i superettan var Manasse Kusu en av seriens tre bästa defensiva mittfältare på att läsa och bryta passningar. Och med bollen var den förre IFK-spelaren en av de bästa på att distribuera den, med 88 procents passningsprecision. Han sticker också ut i press- och duellspelet, samt att vinna mark med bollen vid fötterna.
I måndags sprang Manasse Kusu runt på Platinumcars Arena för första gången på drygt tre år.
Men inte i den vita tröjan. I stället gjorde mittfältaren sitt första allsvenska framträdande för Mjällby, som vann med 2–1.
– Det var blandade känslor. Jag försökte samla in alla, lugna ner mig och bara göra det jag är bra på. Men när vi var på hotellet pirrade det. Skönt att det är gjort nu, säger han.
När Manasse Kusu var drygt tio år flydde han kriget i Kongo och hamnade i Norrköping med delar av sin familj. IFK handplockade honom tidigt från Sleipner och efter några tidiga seniorår i Sylvia kom den allsvenska debuten.
Men genombrottet uteblev och inför säsongen 2022 köpte Öster honom.
– Jag var inte bra helt enkelt, ibland måste man inse det och gå vidare. Som jag brukar säga: tusen lag, tusen möjligheter. IFK var inte rätt för mig. Jag tackar Öster för att jag fick chansen. Det var inte så många lag som ville ha mig eftersom ingen kände mig då.
Manasse Kusu blev en profil i Öster.
I den anrika Växjöklubben stack Manasse Kusu ut som en av superettans skickligaste innermittfältare. Tidigare i somras skrev han på för Mjällby. Kontraktet skulle börja gälla från och med årsskiftet, men när 22-åringen poserade i Mjällbys tröja samtidigt som han hade avtal med Öster blev övergången infekterad.
Flytten blev tidigarelagd.
– Utanför planen mådde jag riktigt dåligt, speciellt när de gick mot min familj. Då kände jag verkligen: "Jag måste lämna det här". Det var inte enkelt att lämna, för Öster ville verkligen inte, men jag är tacksam för att de till slut lät mig gå. Det var bäst för alla parter.
Hoten och hatet stannade på sociala medier.
– Klart att jag inte ska bry mig om vad de skriver, men när det är hot måste man vara lite försiktig. I dagens samhälle vet man inte vad som händer. Det händer sjuka saker, man blir rädd liksom. På slutet blev det bättre, men jag hade redan bestämt mig, säger han.
– Bara fotbollen kunde få bort mig från tankarna, när jag var hemma var det inte enkelt. Min tjej och familj hjälpte mig jättemycket, men jag är också människa och gav upp till slut.
Höll du dig inomhus förutom när du var på arenan?
– I början, ja. Jag fick en massa meddelanden om att jag inte skulle synas på stan. Men jag hade min bäste vän där uppe, skulle jag gå ut på stan hade jag med honom hela tiden. När han inte var där vågade jag inte gå.
Manasse Kusu spelade 85 minuter mot IFK och ådrog sig ett gult kort, vilket innebär att han är avstängd i Mjällbys hemmamöte med Halmstad.
I måndags hade han nära och kära på läktaren. Han har bibehållit kontakten med IFK:s sportchef Tony Martinsson, som är sjukskriven efter en trafikolycka.
– När det hände skrev jag att jag tänker extra mycket på honom och att han kommer tillbaka starkare. "Tonna" hjälpte mig verkligen under mina ungdomsår.
Vad betyder han för dig?
– Jättemycket, jättemycket. Han var med på mina utvecklingssamtal i skolan. Han var som en extrapappa, köpte kläder till mig när jag behövde. Han har verkligen hjälpt mig, när det strulade till var han där för mig.
Var dina tonår struliga?
– Jag var inte med i de där gänggrejerna, utan spelade fotboll hela tiden. Det var mycket fotboll och jag fick A-lagskontrakt när jag var 15. Då bestämde jag mig: "Nej, inte skolan". "Tonna" fick vara med på många utvecklingssamtal där han bara höll med, sen sa han till mig: "Äh, gör vad du vill".
Tog du studenten?
– Nej.
När hoppade du av?
– Sista året. Allt blev bara svårare och svårare, fotbollen blev bara roligare och roligare.
Kan du ångra dig i dag?
– Där jag är just nu: nej. Men jag har tänkt på att plugga vidare och ta igen mina betyg. Någon gång kommer det, men just nu njuter jag av fotbollen.
Manasse Kusu har gjort hela 33 ungdomslandskamper och bland annat spelat U17-EM.
Manasse Kusu säger det själv: en del tar långa vägar, andra tar korta. Han blev kvar i superettan längre än många trodde.
– Öster satsade för att gå upp till allsvenskan, det var lite svårt att släppa mig och det hade jag respekt för. När den här chansen kom ville jag verkligen ta den.
Mjällby är tabellfyra. Efter segern i Östergötland sjöng fansen om Europa.
– Man får ju drömmar. Eller inte drömmar – det är ett mål. Fortsätter vi så här tror jag det är möjligt. Varför inte?
Har det varit aktuellt med en återkomst till IFK de senaste åren?
– Nej, ingenting.
Har du ambitioner om att någon gång komma tillbaka?
– Det är klart. Jag vill inte misslyckas någonstans. Här misslyckades jag. Eller misslyckades gjorde jag kanske inte, men jag behövde ta den här vägen. Det här är min hemstad, här bor min familj, men just nu tänker jag bara på Mjällby.