Ett insläppt mål och det svartnar för Rasmus Lauritsen. 

I slutet av onsdagens träning drar dansken foten i stolpen av frustration och möter senare upp med en lindad högerankel.

– Dumt att sparka i stolpen. Ingen fara men jag blev arg, säger 23-åringen.

Backen som presenterades av IFK Norrköping i februari lämnade Vejle BK, och har fått exakt den utveckling som han hoppades på i ett nytt land och i en ny liga. 

Tidigt stod det klart att det var attityd och tuffhet som tog plats i IFK-backlinjen. 

Och inte minst – en urstark huvudspelare.

– Det (huvudspelet) har alltid varit min spetskompetens skulle jag säga, säger 187 centimeter långe Lauritsen.

Du visar att det handlar om tajming och mod? 

– Kanske det. Det handlar inte om att vara lång utan om tajming. Jag är inte rädd att gå in i duellerna och när man vinner tillräckligt många nickdueller så får man fler bollar att jobba med. 

Men det innebär också en annan uppvaktning när man är bra på skallen?

– Det är riktigt, men jag gillar kontakt. Det är det jag är bra på. Motståndarna kanske är längre men då gäller det att vara smart. Knuffa i rätt tid utan att få frispark emot sig. Det är en spetskompetens jag har, men kan också jobba extra för att bli ännu bättre. Jag känner att jag kunde gjort fler mål, säger Lauritsen.

Tre mål i allsvenskan och reduceringen mot Hapoel Beer Sheva i returen är facit så här långt från Pekings vassa danska skalle. 

Framspelningen, med pannan såklart, till Christoffer Nymans 2–3-reducering i Sundsvall senast bör också vägas in.

En självkritisk Lauritsen grämer sig över att det inte blivit fler fullträffar.

–Jag var nära mot Malmö och har haft två i stolpen, Östersund och Göteborg, men det viktigaste är att vara där. Med en assist eller på andrabollen som kan ge mål. Fasta situationer kan vara enkla mål.

Jens Gustafsson är imponerad av hur självklart Lauritsen tagit steget till en nyckelspelare i backlinjen och håller 23-åringen som en av allsvenskans bästa huvudspelare. 

– Han förlorar inte många dueller och drar nästan aldrig på sig frispark i nickduellerna. Rasmus har vunnit förtroende på ett annat sätt än vad Norrköpingspubliken sett på senare år, konstaterar IFK-managern. 

Med att älska att göra det skitiga jobbet?

– Ja, dels det. Arnór (Sigurdsson), Niclas Eliasson och andra som har vunnit det förtroendet har gjort det med en annan spelstil.

När man ser Lauritsen uppträda med den pondusen som genomsyrat hans spel under den senare delen av säsongen ska vi ha i åtanke att han kom från den danska andraligan.

Det var heller ingen van konstgräspelare som skrev på ett treårsavtal värt tre miljoner.

– Jag har utvecklats jättemycket. Mitt spel med fötterna har blivit bättre, det jobbar man mycket med i den här föreningen. Mitt beslutsfattande har också blivit bättre. 

– Det var en omställning till konstgräs. Det går snabbare och är färre dueller. Jag tror att alla spelare väljer en bra gräsmatta först. Om det finns tar man det.

Märker du av fansens kärlek? 

– Ja, det gör det bara ännu roligare. Jag är tacksam för stöttningen. 

Bidrar din spelstil till att du är populär? 

– Jag vill spela fotboll med mycket power och aggressivitet. Det finns olika sätt att spela fotboll. Det här är min. Gillar man den stilen är det bra för mig. 

En av de största frågorna innan säsongen var hur IFK Norrköping skulle påverkas utan Andreas Johanssons närvaro.

13 nollor och 24 insläppta mål på 27 matcher är fint betyg till Kamraternas försvarsspel.

– Det var mycket snack om kapten Johansson men vi kan bara fokusera på de spelare vi har och göra det bästa vi kan med dom som är här. Vi känns trygga, även om vi släppte in fyra mot Sundsvall. Vi blev verkligen straffade och gjorde ingen bra första halvlek men man ska komma ihåg att vi hade släppt in ett mål på sju matcher innan det. 

När landslagsuppehållet är över återstår det tre matcher för IFK Norrköping av säsongen. 

Även om laget är borta från den absoluta toppstriden kan det bli ett avgörande med SM-guld i potten i sista omgången hemma mot Djurgården.

Stockholmarna ska inte fira något guld på Östgötaporten, slår Rasmus Lauritsen fast. 

– Nej, det ska inte hända. Det vill jag inte vara med om. Jag har faktiskt upplevt det en gång i Danmark. Vi mötte Horsens, det var på deras hemmaplan, och de gick upp i superligaen. Vi får vinna den matchen, säger Lauritsen om den allsvenska avslutningen.