Jubel och depp. Linköpingskaptenen Emma Lennartsson firar medan IFK:s dito My Cato deppar under fjolårets derby i Linköping som LFC vann med 1–0.
Iklädd träningskläder och med en pulsklocka runt handleden drar Emma Lennartssons upp dörren till Linköping Arena, som varit hennes arbetsplats i drygt 13 år. Efter dagens träning ligger en spelare på massagebritsen. I ett annat rum sitter en man framför en dator.
Mittbackens lagkamrater äter potatismos och falukorv när hon går förbi matsalen.
Lagledaren Rolf “Loben” Gustavsson, som kallar sig själv för hustomte, sätter taggen mot kodlåset och öppnar dörren ut till konstgräsplanen. Han förklarar att lamporna på arenans tak ska renoveras och är noga med föreskrifterna.
Solen gassar när Emma Lennartsson sätter sig på avbytarbänken. Där brukar hon inte sitta. Under sina 13 säsonger i Linköping har hon spelat 227 matcher i damallsvenskan. Med två dagar kvar till säsongens första östgötaderby har hon inte hamnat i derbybubblan, men snart är det läge, berättar hon.
På lördagen tar IFK Norrköping emot Linköping. Arbetarstaden mot akademikerstaden. Emma Lennartsson beskriver matchen som "en match som alla andra – men ändå inte".
– De två roligaste matcherna förra året var derbyna, med inramningen som blev och all publik. Det är häftiga matcher att spela.
Linköpingskaptenen är född och uppvuxen i Norsholm. När IFK lanserade sin damsatsning för ungefär 15 år sedan var flytten från Saltängens BK till stadens största klubb given.
– Jag var med när damsidan startade upp. Det var mycket nytt, men roligt att få vara med och starta upp en förening som ville satsa på damsidan i Norrköping. Men vi hade det tufft. Vi hade ett väldigt bra lag, men fick inte ihop spelet.
Inför seriestarten 2009 bildades IFK:s första damlag genom en sammanslagning av Saltängens BK och Lindö FF. IFK Norrköping DFK bildades som en fristående förening. Först 2018 blev damlaget en del av den stora herrföreningen IFK Norrköping efter ett årsmötesbeslut.
– Då ville de (IFK:s dåvarande styrelse) inte veta av oss, säger Emma Lennartsson.
Hur var det?
– Vad ska man göra? De insåg väl också…
Emma Lennartsson hejdar sig för ett ögonblick innan hon byter spår.
– De har jobbat på och det är bra för damfotbollen. Så klart drar damfotbollen inte in lika mycket som herrlagen gör just nu. Men det ska växa och man måste börja någonstans.
Från Linköping har Emma Lennartsson följt IFK:s utveckling.
– Det är väl nu på senaste tiden som herrarna förstod att de behövde gå in på damsidan och att det blev en förening i stället för två som det var i början.
38 kilometer skiljer mellan Platinumcars Arena och Linköping Arena där Emma Lennartsson står och förklarar hur damfotbollen förändras av att allt fler elitklubbar väljer att satsa på damsektionen.
– Det är väl mer att det blir skillnad för oss som inte har ett herrlag. De kan få mer ekonomisk hjälp om det finns ett herrlag och lite runt omkring med administration och sådana saker. De renodlade damklubbarna behöver jobba hårdare och hitta sätt och plattformar för att vi ska få in mer pengar.
Renodlade damfotbollsklubbar som Linköping, Vittsjö och Rosengård kan komma att få det svårare att konkurrera. Emma Lennartsson har ingen lösning på vad som kan bli ett problem.
– Tiden får väl utvisa vad som sker. Det gäller att vara en attraktiv klubb och erbjuda stöttning och Linköping har en historia av att kunna utveckla talanger som går vidare. Mer än att det finns landslagsstjärnor här.
På sju matcher har Linköping bara en seger och fem inspelade poäng. Emma Lennartssons beskriver senaste tiden som tuff. "Resultaten och så. Så klart. Det märks, vi vill ju mer än vad vi fått"
Linköping har fått en fiaskostart på säsongen – IFK det motsatta. "Vi är i lite olika lägen" är Emma Lennartssons beskrivning. I en intervju på IFK:s webbplats målar IFK-målvakten Sofia Hjern ändå upp Linköping som favorit.
Vilket lag som ska bära favoritskapet svarar Emma Lennartsson till en början svävande på. Hon är snarare inne på att Linköping behöver "göra en bra match". Till slut säger hon:
– Jag tycker vi kan lägga favoritskapet på Norrköping.
Du passar över den bollen?
– Ja.
I veckan skickade IFK ytterligare en passning till Linköping.
– De har ju den där hur många biljetter vi sålt och inte. Det får de hålla på med, det är bara roligt. Det hör till. Det känns som att det är mer från Norrköpingshåll än vad det är härifrån. Men det är ju också för att de har ett herrlag med klack och tryck därifrån. Vår lejonflock är inte så många även om de hörs otroligt bra. Det är lite andra förutsättningar.
Det känns som det är en liten tagg i er?
– Det är väl bara roligt. Det blir man taggad av.
"Vi ska gå ut och njuta av förhoppningsvis en fantastisk inramning och match. Sänka skuldrorna och våga göra det man är bra på", säger Emma Lennartsson.
Lagkamrat efter lagkamrat passerar Emma Lennartsson på väg in i ett mötesrum. Kanske ska de sista planerna inför derbyt smidas.
– Det kommer bli en extra spänning i matchen. För oss gäller det att ha med oss det spelet vi haft, men ändra lite på några grejer.
Vad i IFK:s spel har ni tittat på?
– Det beror på lite hur de försvarar. Om det är högt eller lågt. Det behöver vi ha lite planer för.
Linköping i sin tur vill vara ett spelande lag.
– Vi behöver se vilka ytor de lämnar bakom sig, säger Emma Lennartsson.
Det kan bli ett rävspel.
– Så är det ju. De har försvarat på lite olika sätt. Vi behöver ha två olika planer beroende på hur de gör.
Känner Emma Lennartsson av någon avundsjuka kring hajpen IFK fått till kring sitt damlag? "Avundsjuka och avundsjuka. Under förra året var det som att de bestämde vilka matcher de ville gå på och inte. Det gäller väl att mer få upp den nivån. Att man höjer publikintresset på alla matcher. Sen förstår jag att vissa matcher är toppmatcher och att det kommer fler", säger hon.
Att återvända till Norrköping har aldrig varit ett alternativ. Emma Lennartsson har aldrig fått frågan. För några år sedan flyttade hon närmre när hon lämnade lägenheten i Linköping för ett hus i Norsholmstrakten.
– Jag vet inte vart gränsen går. Jag tror att det är lite mer åt Norrköpingshållet, eller mitt emellan.
IFK-kaptenen My Cato är en annan koppling till Norrköping.
– My har ju spelat här förut. Och jag känner några andra, säger Emma Lennartsson.
Någon större kontakt har lagkaptenerna inte haft under derbyveckan. Mer än ett grattis till landslagsplatsen från Emma Lennartssons sida. I den trupp som förbundskaptenen Peter Gerhardsson presenterade i tisdags fanns ingen spelare från Linköping med. En inramad landslagströja är upphängd, på de annars kala väggarna, bakom Emma Lennartsson.
Hon gläds åt My Cato. Det finns betydelsefulla signaler som skickas när IFK fått fram sin första A-landslagsspelare någonsin på damsidan, menar hon.
– Se att det är möjligt är viktigt. Men också att man kan lyckas ta sig till sitt mål på olika sätt. Det ligger mycket prestige hos de yngre med landslaget, att om man inte kommer med i ett landslag så är det kört. Men det är det ju inte. Där tror jag att många kan falla av.
På lördagen är det inga tveksamheter om var gränsen går.
Då är det arbetarstaden mot akademikerstaden.
Norrköping mot Linköping.