IFK:s internationella historia är vida omskriven med klassiska möten med bland andra Benfica, Milan, Inter, Real Madrid och Barcelona genom åren – för att nämna några höjdpunkter.
I mer närtid kom tre andra italienska storlag till Idrottsparken för högkaratiga cupmatcher. IFK lyckades faktiskt vinna alla hemmamatcherna mot Roma (1982), Sampdoria (1988) och Torino (1992) men åkte ändå ut totalt efter dubbelmötena i samtliga tre fallen.
Med returmatchen i Cremona (flyttad från Genoa) fortfarande kvar att spela var det däremot fest i Norrköping kvällen den 7 september 1988. Med några minuter kvar av cupvinnarcup-matchen mot Sampdoria smällde Janne Hellström in slutresultatet 2–1 med en stänkare i nättaket bakom Gianluca Pagliuca.
– En gång under hela matchen släppte han (Marco Lanna) taget om armen eller tröjan och det räckte, konstaterade "Hella" till lokalpressen efteråt.
Tränaren Kent Karlsson hade knappt någon röst kvar på presskonferensen. Men det hade Patrik Andersson, som gjorde 1–0 tidigt för IFK.
– Jag är ju rätt teknisk själv och därför passade Sampdoria mig som hand i handske att möta, sa "Patte" lugnt efter matchen.
IFK hade en tung allsvensk höst 1988 och det gjorde bedriften ännu större. Det var helt enkelt en rejäl bragd att slå Sampdoria som i stort sett var ett världslag då.
Den något äldre fotbollsgenerationen minns med lätthet namn som Carboni, Vierchowod, eller brassestjärnan Cerezo. På topp? Bara italienska landslagsstjärnorna Gianluca Vialli och Roberto Mancini, ett av världens bästa anfallspar på den tiden.
Sulo Vaattovaara, ny från Hammarby inför säsongen 1988, minns mötet med de italienska stjärnorna med stor glädje. Även om det tar ett uppvärmningsminuter innan hjärnan halkar in på nostalgispåret.
– Sampdoria gick väl till final det året till och med? Vi hade lite otur att vi fick möta lag som gick långt, det minns jag, säger "Sulan".
Jodå, de nådde finalen där Barcelona dock vann med 2–0.
Men åter till den första omgången och mötet på Idrottsparken. Sulo Vaattovaara själv spelade högerback den matchen tillsammans med Janne Kalén, Peter Lönn och Mats Almgren i backlinjen. När retroknappen väl är påslagen rabblar han ledigt upp halva motståndarlaget.
– Klart det var ett bra lag, och att det var en skräll att vi kunde vinna. Men många av de där lagen spelade så annorlunda hemma och borta. Det var snarare vi som försökte lira boll och spelade sydeuropeiskt i så fall.
Enligt matchreferaten var ni jäkligt bra i första halvlek men tappade lite efter deras kvittering.
– Jag vet att vi inte var ute och seglade jättemycket i alla fall. Vi hängde med bra. Det fanns andra lag som vi mötte i cuperna som vi inte hade en chans mot. Vi mötte Bordeaux en gång och blev riktigt, riktigt utspelade (6–2 i Intertotocupen 1995). De hade Zidane och fyra–fem till som var riktigt bra.
Det måste väl ha varit speciellt att förbereda sig för ett storlag? Sampdoria var ju inte Brage direkt?
– Ja, det var speciellt. Jag kommer ihåg att vi laddade upp på ett hotell utanför stan när vi skulle spela hemma, eller om det var när vi mötte Torino. Det var sån där dagvila med rosa täcken och rosa lakan, berättar "Sulan" och skrattar.
Ett vinnande koncept uppenbarligen, även om det fanns andra parametrar att väga in också.
– Ja, jag vet inte om de rosa lakanen gjorde oss bättre, haha.
Hur var det att spela mot Vialli och Mancini då?
– Det var ju landslagsspelare och det är klart att man tvungen att vara extra vaksam och fokuserad om något var på väg att hända. Ligga rätt och allt det där, men det känns ju nästan självklart.
Om jag kommer ihåg rätt gjorde Mats Almgren en grym match på vänsterbacken.
– Det kan nog stämma. Han var jäkligt stark och rapp. Som ett kylskåp i kroppen. Han kunde verkligen sätta till.
IFK-spelarna lämnade Idrottsparken som kungar den där kvällen, även om det blev respass i returen där Sampdoria vann med 2–0 och Janne Hellström blev rånad på en straff.
Sulo Vaattovaara fick med sig ett fint minne att lägga till de övriga i karriären. Samt en blå bortatröja.
– Ja, jag bytte till mig en Sampdoriatröja men jag vet inte vem det var. Det är inte så att den hänger uppe heller, den ligger nerpackad.
Har du fler tröjor kvar?
– Ja, jag har ett par stycken. Det blev ju några i cuperna och i landskamperna (sex stycken) jag spelade. När vi mötte Brasilien i OS fick jag från Romario, berättar han.
En rätt hygglig lirare det också.
Minnesmatchen
IFK Norrköping–UC Sampdoria 2–1 (1–0)
Målen: 1–0 (9) Patrik Andersson, 1–1 (51) Amedeo Carboni, 2–1 (86) Janne Hellström.
IFK: Mats Johansson – Sulo Vaattovaara, Jan Kalén, Peter Lönn, Mats Almgren – Tor-Arne Fredheim, Jonas Lind, Ranko Djordic (Lennart Weidenstolpe 88), Göran Holter (Magnus Karlsson 74) – Patrik Andersson, Janne Hellström.
Sampdoria: Gianluca Pagliuca – Moreno Mannini (Marco Lanna 12), Amedeo Carboni, Pietro Vierchowod, Luca Pellegrini, Giuseppe Dossena (Fausto Salsano 85), Fulvio Bonomi, Toninho Cerezo, Fausto Pari, Roberto Mancini, Gianluca Vialli.
Domare: Allan Gunn, England.
Publik: 13 216.
