En resa genom landet, från en textilstad i väst till en bilstad i öster. I den ena delen håller ett Norrköpingslag på att koppla ett rejält grepp om SM-guldet.
I den andra letar fortfarande det andra efter sin identitet och sitt sätt att vinna den här våren.
Medan Dolphins lagmaskin rusar på i basketslutspelet är det många frågetecken runt IFK kvar att räta ut efter den här våren. Det är tur att man fick med sig de där tre segrarna mitt under våren – då såg det också bitvis helt okej ut – för både före och efter det har IFK haft svårt att imponera.
Arbetsinsatsen mot Elfsborg?
Helt okej.
Det offensiva och det kreativa?
Nej, det fanns för lite av den varan den här gången också. Det var ofta, speciellt i första halvleken (blev bättre med Carl Björk på planen), alldeles för stillastående. IFK fick klara sig utan Sead Haksabanovic, nummer 99 kommer att skriva kontrakt med ryska Rubin Kazan om inget oförutsett inträffar, och han lämnade ett tomrum efter sig redan i Borås.
Peking var trubbigt före pausen. Gjorde det svårt för sig, skapade inte någonting framåt och även om man inte heller släppte till så mycket var det lite ironiskt att en feldömd hörna ändå resulterade i hemmalagets enda mål.
Matchens enda.
Och skickade IFK-spelarna på semester med en poäng på de tre sista matcherna. Med sådana sviter är det svårt att förbli ett lag för toppen.
Elva poäng på åtta matcher, en sjätte plats och ett spel som bara glimtvis suttit ihop offensivt – nog finns det många saker för tränaren Rikard Norling att fundera över inför återstarten av allsvenskan mot Malmö 3 juli.
Uppehållet kommer lägligt på det viset.
Visst kommer Sead Haksabanovic att saknas och behöva ersättas. IFK borde spendera åtminstone några av de 60 miljoner man uppges få för sin stjärna.
Men den IFK saknat kanske allra mest den här våren är Christoffer Nyman. Hans djupledshot, hans löpningar och hans sätt att riva upp sår och skapa ytor är något offensiven skriker efter. Som det är nu blir det för lätt att försvara mot. Speciellt som en spelare med Jonathan Levis klass inte alls fått det att stämma den här våren.
Han brukar åtminstone kunna bryta mönster.
Nu har han mest hamnat fel och sett frustrerad ut.
Till slut, ändå något positivt med IFK-ögon:
Kristoffer Khazeni ser i vissa aktioner ut som den spelare man haft på känn att han ska kunna vara, med ett skönt driv i steget. Får han slippa vidare skador ska det bli intressant att följa honom.