Minns ni förra året? Vintern gick, våren kom men det dröjde med nyförvärv och truppen kändes rekordtunn vid den här tiden. Innan den sakta men säkert fylldes på och det blev ju ganska bra till slut.
Trots allt.
Men om det kändes som att det som till slut blev en rekordstark femteplats var ovisst för ett år sedan är det något helt annat i år.
Truppen är, mer eller mindre, spikad innan Stellan Carlsson med staben trycker på knappen för den första träningen.
Viktiga kuggar förlängde tidigt.
Nyförvärven är presenterade.
Där Jessica Wiks återkomst till stan förstås sticker ut men där även en spelare som Jada Conijnenberg känns spännande och intressant. Nu ska jag förstås villigt erkänna att jag inte har jättekoll på henne sedan tidigare men de klipp jag har sett på hennes mål, kombinerat med det hon har uträttat i hemlandet hittills, gör att det i alla fall känns som ett namn som med rätt förutsättningar kan blomma i Pekings vitablå dress.
Stellan Carlsson är en tränare som är bra på att utveckla talang till färdig produkt.
Överlag ser IFK rustat ut.
Som att man förstått värdet av att utnyttja det försprång man har på många resursstarka klubbar som kommer underifrån och fyller på. Malmö FF lär inte bli en försiktig nykomling men om IFK kan nyttja att man redan vuxit i kostymen på den högsta nivån är man ett par år före där.
Nog så viktigt.
Laget kom femma året som gick, en plats i den svenska fotbollshierarkin som man aldrig varit i närheten av innan, och med tanke på hur det rustats under vintern finns det inget som säger annat än att klubben, med rätt beslut även framåt, ska kunna vara med och utmana på den nivån igen.
Med satsningen kommer dock såklart också en press som man inte haft på sig tidigare.
Nycklarna för att lyckas?
Fortsätt bygga på det stabila försvarsspel som varit ett signum i allsvenskan.
Få ett ännu tydligare eget spel med boll och kunna föra matcherna ännu mer än tidigare.
Och få mer spets på anfallen.
Där blir en nyckel såklart hur väl Jada Conijnenberg kommer in och kan leverera direkt. Och hur väl hon och Wilma Leidhammar hittar varandra längst fram.
På papperet, innan en enda passning har hunnit slås ska tilläggas, är i alla fall det lagbygge Dennis Popperyd jobbat ihop intressant och ser definitivt inte sämre ut än det som avslutade förra året.
Snarare tvärtom.