På A-lagsträningarna lägger Ari Skulason mest fokus på de yngre spelarna: "Men jag tittar på helheten också. Sen finns teknologi så att jag kan se träningen igen. Det är jäkligt skönt."
För knappt ett år sedan blev Ari Skulason avtackad och hyllad för sin aktiva karriär. Veteranen tog rollen som övergångstränare och har sedan dess fungerat som en brygga mellan IFK:s A-lag och akademi.
– Att vara spelare och få allt serverat i 20-21 år: "Varsågod, så här ser schemat ut, bli inte sen". Det är något helt annat att planlägga det själv och göra saker utanför min comfort zone, säger han.
– Jag har fått helt nya perspektiv kring akademifotboll och hur det funkar bakom scenen som tränare. Det är ett jäkla jobb de här tränarna lägger ner, mer än vad folk tror.
37-åringens nya vardag har medfört utmaningar.
– Det var svårt i början, men ju längre tiden gått desto bättre har det blivit. Magni (Fannberg, tillförordnad sportchef) har kommit in jättefint och hjälpt mig göra min roll tydligare, säger han.
– Vi har haft övergångstränare på ett helt annat sätt tidigare. Det har alltid varit någon som varit knuten till Sylvia. Nu har vi försökt göra det bättre och enklare för framtiden också.
Vad har ni vridit på?
– Strukturmässigt, hur man ska jobba, vilka fokuspunkter den här tränaren ska ha och hur vi som klubb ser på övergångsspelarna. Övergångsspelare har en matchmiljö som A-laget vanligtvis inte har, de kan spela i Sylvia, P19 och A-laget. Det är väldigt viktigt att strukturera på rätt sätt och att vi ser spelarna i olika miljöer.
Vilka fokusområden har du?
– Att vara stötteman för de här spelarna på träningarna och utanför plan, kunna lägga upp scheman som passar med skolan. Det är också en viktig del, att de även har fokus på skolan.
Hur ser en dag ut för dig?
– Morgonmöte klockan åtta, sen är jag med hela vägen kring A-lagsträningen fram till lunch. Efter det tittar jag igenom träningen och om vi haft någon extraträning. Ibland går jag igenom P19:s matcher om till exempel Noel (Sernelius), Ture (Sandberg) eller Åke (Andersson) spelat. Då hittar jag punkter som vi kan gå igenom, vad vi kan hjälpa dem med och vad de gjort bra.
Hur upplever du att IFK:s akademi mår?
– Den mår som den mår. Det har varit lite turbulent i P19, i P17 har det varit okej. Vi kan göra det bättre hela vägen uppifrån och nedåt, både med faciliteter och allt möjligt.
Vad kan ni göra?
– Det har visat sig med klubbar i Europa som har ändrat sina faciliteter och gjort det bättre. Vi har väldigt många som spelar fotboll i Norrköping på dam- och herrsidan. Det är viktigt att vi kan erbjuda bra med plantider så att vi kan utföra vårt jobb ordentligt. Sen kommer vintern, då finns inte så mycket annat än att vara inne i Teknikhallen eller gymmet.
Lagt av, men ändå inte. Ari Skulason har spelat några matcher för Sylvia i division 2 och i Östgötacupen: "Om de har brist på spelare finns jag tillgänglig. Fotboll är svinkul oavsett om jag leker med barnen, på A-lagsträningarna eller i Sylvia. Jag håller i gång och tränar själv på gymmet, annars blir jag helt galen."
Snart avslutar islänningen en tränarutbildning för före detta elitspelare, där han gått igenom alla Uefa-utbildningar förutom det högsta steget.
Om han ämnar nå en mer utpräglad tränarroll vill han inte riktigt svara på.
– Det jag snackade med "Tonna" (Tony Martinsson, sportchef) om när vi påbörjade processen var att vi skulle se var det kan landa, om det skulle vara den här rollen, ungdomstränare eller något högre upp. Jag skulle försöka hitta min väg och se vad som passar mig bäst. Jag har lärt mig en massa saker och började rätt tidigt se vad jag vill.
– Jag kom in som ett frågetecken, helt ärligt ville jag bara jobba med fotboll och ha något klart efter att jag slutade. Jag är mycket bakom datorn. Jag älskar att vara ute på planen och vill vara där så mycket som möjligt. Det har varit speciellt måste jag säga, men skitkul också.
Vad vill du göra?
– Det kommer jag inte säga här, men det är skönt att ha något att göra efter karriären. Det är en process som är rätt tung. Fotboll är fortfarande så jäkla kul.
Har du sagt till klubben vad du vill?
– Nej, vi har inte tagit det så långt. Jag skrev på för två år i min roll och tänker fullfölja det till hundra procent, sen får vi se.
Ari Skulasons två söner spelar i IFK Norrköpings ungdomsverksamhet och dottern leker fotboll i Svärtinge: "Nu kan jag skjutsa hit och dit, jag är taxiservice ibland."
2016 var Ari Skulason startman när Island gjorde EM-succé och två år senare hoppade han in i VM. Han har varit proffs i flera länder.
– Kroppen mår bra, det var det svåraste att svälja kring att inte vara delaktig på det sättet längre. Jag har haft tur med skador, kan fortfarande leka och köra om jag vill. Men jag var så jäkla mycket borta från familjen, speciellt under de hektiska åren med landslaget. 2016 var jag borta 158 dagar, vilket är rätt mycket när man har tre barn. 2018 var jag borta 140 dagar, säger han.
– Mycket press och tryck sattes på frugan, hon skulle hålla ihop barnen som hade sina aktiviteter. Nu kan jag vara mer delaktig i deras träningar och vara mer runt hemmet. Det är fint.
Emotionell omställning. I fjol gjorde Ari Skulason sin sista allsvenska säsong: "Det är press att göra mitt jobb så bra som möjligt, men en helt annan press att vara spelare. Nu är det inte jag som sparkar på bollen längre."