Det var många som ville prata med rekordmannen efter matchen i Malmö.
A-lagsdebuten kom den andra maj 2002. 22 år och 432 matcher senare blev 42-åriga Andreas "Ante G" Johansson i söndags historisk. Under allsvenskans hundraåriga historia har ingen spelat fler matcher än den Halmstad-födda IFK-ikonen.
– Det är något som jag kämpat och längtat efter länge, så det är kul att man lyckas uppnå det. Jag har fått mycket gratulationer sedan dess från alla möjliga håll och kanter vilket jag är otroligt tacksam för, säger Andreas Johansson till NT-Sporten.
Rekordet, som sedan 2001 hölls av den tidigare Örgryte- och Helsingborgsmålvakten Sven Andersson, har varit i mittbackens sikte länge. Ända sedan tiden i Norrköping.
– Det var någon som nämnde det redan runt 2017-2018, och då var det ju otroligt långt dit. Men där någonstans började man ha koll på det.
Men att han faktiskt skulle nå upp till det var långt ifrån säkert.
När en 37-årig Johansson lämnade "Peking" för att återvända till Halmstad, innebar det ett kliv ner i superettan, och vägen tillbaka till finrummet blev inte så rak som han hoppats. En säsong i superettan blev två, och när HBK väl tog sig upp, dröjde det bara ett år innan de var tillbaka igen.
Tre förlorade år som gjorde att Andreas Johansson började tveka över ifall han skulle lyckas slå Sven Anderssons rekord.
– Målet var ju att gå upp direkt när jag flyttade hem. Istället blev det många matcher i superettan och det klart att när tiden går så blir det svårare och svårare.
Men när Halmstad förra säsongen återigen var tillbaka i Allsvenskan, spelade "Ante" hela 28 av 30 matcher. En säsong som bäddade för att 42-åringen i år lyckades slå det 23 år gamla rekordet.
– Det är sällan jag har någon egen målbild, laget är alltid först, men just det här rekordet är undantaget. Det har funnits med mig länge och har varit en liten drivkraft som hjälpt mig fortsätta, säger han.
Utöver det hägrande rekordet, tillskriver Andreas Johansson mycket av sin långlivade karriär till hans kärlek till sporten.
– Man har levt med fotbollen sedan man var ett litet barn. Jag tycker det är så himla roligt. Det drivet tillsammans med att man fått vara hel och frisk har gjort detta möjligt.
Förra året hyllades Andreas Johansson både i Halmstad och Norrköping efter att ha blivit allsvenskans meste utespelare. Här fick han ta emot blommor av IFK:s sportchef Tony Martinsson innan avspark på Platinumcars arena.
I år har mittbacken dock inte fått vara helt hel och frisk. En spricka i benet som uppstod i samband med matchen mot Västerås i april tvingade veteranen att missa resten av vårsäsongen.
– Inför i år hade jag bara missat åtta matcher sedan jag återvände till Sverige 2012. Nu missade jag nio i rad, så det klart att det var en omställning att stå vid sidan. Nu fick man lära sig det med.
Johansson är alltjämt allsvenskans överlägset äldsta aktiva spelare, något som bäddar för ännu mer historieskrivning.
Då han redan är äldre än vad Åtvidabergs Kristian Bergström var när han 41 år, 6 månader och 23 dagar gammal blev allsvenskans äldste målskytt, skulle ett mål nu innebära ytterligare rekord.
– Det hade varit kul om man lyckats, så att man kan se tillbaka på det efter karriären. Men det är inget jag jagar direkt.
Hur känns kroppen nu?
– Den känns jättebra. Jag känner ingenting av skadan och hoppas och vill spela varenda match, varenda minut. Men det är en konkurrenssituation också så det gäller att kämpa på och göra allt man kan på träningarna.
Hård träning och avsaknad av skador har tagit Johansson dit han är idag, men frågan är om inte Janne Andersson bär störst ansvar av alla för att 42-åringen fortfarande kan hålla igång.
Med fyra omgångar kvar av allsvenskan stod IFK 2014 på degraderingens rand. För att åtgärda det valde den före detta förbundskaptenen att flytta ner lagkapten Johansson, som då var innermittfältare, i backlinjen.
– Jag var inte med på det alls från början. Jag hade spelat innermittfältare hela livet och kände att jag hade mer kvar att ge där. Jag visste också att vi skulle värva in Daniel Sjölund, så jag kände wow vad häftigt det skulle vara att få spela med honom på innermittfältet.
Trots att de inte fick bilda innermittfält tillsammans lyckades Daniel Sjölund och Andreas Johansson bli ett riktigt radarpar under Janne Anderssons regi.
Men Janne Andersson fick som han ville, och det som följde talar för sig själv.
– Vi trodde att vi kanske kunde förlänga min karriär med något år till, men inte att det skulle bli så här många. Jag är väldigt glad att Janne lyckades övertala mig, det var jätteviktigt. Annars hade jag inte spelat idag, det är jag helt övertygad om. Jag önskar kanske bara att man gjort det tidigare, säger han med ett skratt.
Det var också som mittback i Janne Anderssons IFK som Andreas Johansson fick uppleva sin ohotade höjdpunkt i karriären. För trots konkurrens från 431 andra matcher, finns det ingen som väger tyngre än när guldet bärgades mot Malmö FF 2015.
– Utan tvekan. Hela året var jättebra och man kan prata hur mycket som helst om enskilda matcher och ögonblick, men inget trumfar guldmatchen i Malmö, resan hem, och att få gå ut på tyska torget inför så mycket folk.
Trots att han sedan fem år tillbaka spelar i en konkurrent, är kärleken till IFK och Norrköping fortfarande stor.
– Jag hejar på IFK Norrköping så mycket jag kan, och barnen är stora IFK-supportrar. Det klart att när vi möter dem så gör jag allt för att HBK ska vinna, men annars är jag en stor IFK-supporter som önskar dem all framgång.
Är du förvånad att IFK ligger så långt ner som de gör efter våren?
– Ja, jag hoppades och trodde att de skulle vara högre upp. Men allsvenskan är otroligt tuff så jag tror att det kan svänga rätt så snabbt. Det räcker med att ta en två-tre vinster för att ganska mycket ska hända. Alla slår alla i den här tajta serien och vi har mer än halva säsongen kvar. Jag är övertygad om att IFK också kommer vinna matcher.
2015 cementerade Andreas Johansson sin plats i IFK-supportrarnas hjärta, då han som lagkapten ledde "Peking" till lagets första SM-guld på 26 år.
Det är inte långt kvar innan Johanssons "två lag" ställs mot varandra. Den 21 juli kommer HBK till Parken för att möta IFK – en mycket speciell match för 42-åringen.
– Det är det första datumet jag letar upp så fort spelschemat kommer i februari. Jag har längtat efter den här matchen oerhört länge och det ska bli otroligt roligt att komma tillbaka och ännu en gång spela inför den fantastiska publiken.
Du har nu spelat elitfotboll halva din livstid. Blir det för varje år som går svårare att finna sig i att det en dag kommer ta slut?
Mittbacken skrattar till.
– För varje år blir det närmare och närmare såklart, och jag fattar att man inte kan spela fotboll i all evighet. Men än är inga beslut tagna. Jag har motivation, tycker jag presterar, och det är fortfarande kul att spela. Så vi tar det som det kommer.