Isak Andri Sigurgeirsson och IFK-spelarna protesterade mot det bortdömda målet i mötet med Halmstad.
Marcus Thapper är fristående krönikör i NT, med fokus på supporterperspektivet runt IFK Norrköping.
Halmstads BK mot IFK Norrköping i ännu en av alla ångestmatcher som äger rum denna del av året. En bortaseger hade nästan checkat ut IFK från den där vidriga bottenstriden – medan en förlust hade dragit oss rätt ner i skiten. Så på ett sätt är väl krysset, som det blev, relativt skönt. Botten stannar i botten och vi får fortsätta hänga precis ovanför. Även om det hänget inte är så kul – det involverar rejält mycket mer ångest och irritation än ett ”bra häng” ska göra – är det verkligen att föredra framför hur den här säsongen länge såg ut att kunna bli.
Men sättet som krysset kom till på gör en galen.
Vi gjorde ju faktiskt mål. Vito Hammershøy-Mistrati gjorde mål igen. ”Vilket geni”, "hjälte” och allt det där skulle vi ju fått säga efteråt. Men när domaren Victor Wolf blandade ihop ”bröstkorg” med ”hand” höll jag på att tappa det fullständigt i soffan. Jag minns inte exakt vad som skreks, men min fru hävdar att jag vrålade ”VI HAR FÖR H****** HAFT OTUR SEN 2020 NU”.
Det skrattade hon gott åt. Varför då? Vi har väl det?
Världens sämsta år, alltså sjätteplatsen 2020, hade många liknande incidenter. Ni minns säkert. Peking i serieledning och allt det där. Då var det Fredrik Klitte som blåste straff emot IFK när Eric Smith fick en boll i magen. Och tusen sådana grejer till. Dåvarande tränaren Jens Gustafsson satt efter någon match och gick igenom domsluten som förstört säsongen.
Snabbspola fram till i dag, fyra år senare, och jag skulle gissa att jag sedan dess använt ordet ”otur” femsiffrigt antal gånger angående IFK Norrköping. Givetvis har det inte bara varit angående felaktiga domslut utan lite allt möjligt. Skador på Totte Nyman. Avstängningar i fel lägen (jag tittar på dig, Tim Prica). Det har varit mycket. Kommer ni ihåg förra vårens otur med lägenheterna som kryper närmare Idrottsparken och eventuellt tvingar fram en framtida arenaflytt?
”Bra lag har tur”, säger folk och experter ibland. Jag brukar bli irriterad när det sägs, eftersom jag direkt tänker på allt det domarna hållit på med sedan 2020. Men egentligen vet jag ju att de har rätt.
IFK Norrköpings supportrar under fotbollsmatchen på Örjans vall. "Sättet som krysset kom till på gör en galen", skriver Marcus Thapper.
För visst kunde vi fått massvis av straffar emot oss. Visst hade Kalmar ett rätt tydligt mål inne mot oss för något år sen som domaren helt sonika missade. Det finns tusentals sådana grejer som jag knappt noterat, eller till och med firat, för att det gynnat mitt lag.
Och Vitos bortdömda mål här – klart det skulle ha varit mål. Men hade inte ett bra lag kanske skapat en chans till och ändå gjort mål mot ett av seriens sämsta lag? Ja, jo, så är det nog. En bättre byggd trupp hade väl också klarat av att någon spelare är skadad och att någon är avstängd och vunnit trots det. Och allt utanför planen som benämnts som otur – jag vet inte jag. Om man själv säljer marken bredvid parken är kanske ”otur” fel ord att använda angående lägenheterna som ”kryper närmre”. Ju mer jag tänker på det, desto mer känns det som att den här oturen snarare är oskicklighet.
Nu spelar IFK Norrköping ännu en kritisk match på torsdagskvällen torsdag, hemma mot Sirius. Seger där och kontraktet är nära att vara säkrat. Men det dumma är att jag redan nu känner att vi kommer ha otur. Hur den kommer att yttra sig vet jag inte. Kanske någon nyckelspelare som inte kommer till start? Kanske någon tabbe av David Mitov Nilsson? Kanske någon missad hands eller felaktig offside? Något kommer det att vara.
Och finns verkligen oturen när jag redan före match vet att vi kommer att tappa poäng på grund av den?