"Det är lite trist. Det gick ju så bra till en början", säger Leo Jonsson om den negativa händelseutvecklingen i Jönköpings Södra. I IFK har han två korta allsvenska inhopp på meritlistan. I februari gjorde forwarden även ett cupmål mot Utsikten.
När NT får tag på Leo Jonsson ligger han i sängen på ett hotellrum i Egersund. Den 4 november kom IFK-forwarden till den lilla kommunen, med drygt 10 000 invånare, i sydvästra Norge.
Där tränar han med Egersunds IK, som överraskat i andraligan och är tabellfemma inför sluttampen.
Låneavtalet med Jönköpings Södra bröts nyligen i förtid. I Ettan gjorde 20-åringen två mål på nio matcher. Han fick även speltid i en cupmatch.
– Till en början var det jättebra, jag spelade mycket och gjorde det bra. Det tyckte tränarna också, säger han.
– Sen säkrade vi i praktiken kontraktet med några omgångar kvar och som jag förstod det ville de satsa på sina J-Södra-spelare, vilket jag fick höra från sportchefen bland annat. Det är förståeligt också. När man är på lån är det inte alltid så lätt.
Leo Jonsson gjorde årets första IFK-mål, i en träningsmatch mot Lyngby, men fick nöja sig med ett kort allsvenskt inhopp mot Halmstad i somras. I Sylvia öste han in mål under första säsongshalvan.
Efter knappt tre månader i Småland kom han tillbaka till Östergötland den gångna helgen.
– Då fick jag höra att de (Egersund) ville låta mig träna den här veckan. Jag flyttade hem, hade en natt hemma och sen gav jag mig iväg igen. Det var snabba ryck.
Leo Jonsson kommer vara kvar i Norge veckan ut. Därefter är tanken att återgå till träning med IFK.
– Vi får se vad det blir sen, jag vet inte mycket själv faktiskt.
Avtalet är utgående. Enligt Leo Jonsson har han inte fått något framtidsbesked från IFK-ledningen.
– Men klart att jag får se mig lite omkring, vad jag har för alternativ. Sen får jag se vad klubben vill och säger.
Har du fått någon indikation från IFK?
– Nej, det skulle jag inte säga. Det har varit svårt för dem att säga eftersom de inte varit helt säkra på vilken serie de skulle spela i nästa år. Och jag har inte hunnit prata mycket mer med dem sedan det blev klart.
Hur är det att vara i den här situationen?
– Det är lite klurigt, jag vet inte var jag spelar nästa år. Jag vet egentligen ingenting alls. Det är inte oroande, men jag tänker mycket på var det kan ta vägen.
Är du en person som funderar mycket?
– Ja, det tror jag att de runt omkring mig skulle säga.