"Hon såg mitt bröllop, min första professionella fotbollsmatch, var med mig hela min collegekarriär. Jag är tacksam för att hon var med", säger Samantha Cary.
När Samantha Cary kom hem från en träning för ett par veckor sedan ringde familjen från andra sidan Atlanten.
Hennes mormor Georgia, 77, hade somnat in efter en tids sjukdom.
– När jag fick telefonsamtalet gick jag sönder. Det första jag gjorde var att gå till Ebba Handfasts lägenhet, för jag visste att jag kunde vara med henne, säger amerikanskan.
– Sen lät jag gruppen veta: "Om jag verkar nere den här veckan är det på grund av att min mormor gått bort". Stellan (Carlsson, tränare) la sina armar om mig och var den första som gav mig en kram. Sen gjorde alla andra det.
Georgia tvingades bo på sjukhuset under sina två sista månader i livet. Exakt vad hon drabbades av är fortfarande inte fastställt, men när ett virus spreds i blodet förlorade hon kampen.
– Jag har inte varit med om ett lag där jag känt mig så bekväm att jag kunnat berätta en sån här sak. Jag brukar vara personen som alltid är glad, personen som alltid hejar. Nu har jag visat mig sårbar, säger Samantha Cary.
– Det har gått två veckor, det är lätt för andra att glömma, men på lägret har nästan alla tjejer i laget frågat: "Hur mår du? Jag förstår att det måste vara tufft".
När Samantha Cary var i USA under vinterledigheten visste hon att det kunde vara sista gången hon träffade Georgia. Såväl thanksgiving som julen firades på sjukhuset.
– Hon var min bästa vän. Hon var så speciell, en sån relation till sin mormor får inte många personer. Att veta hur mycket hon älskade mig... det är så sorgligt, men jag vet att hon fortfarande är med mig, säger 24-åringen.
– Jag visste att den här dagen skulle komma. Att åka tillbaka hit var bland det svåraste jag någonsin gjort. Det var förkrossande, för att vara helt ärlig.
Samantha Cary och Georgia under vänsterbackens collegetid.
På grund av IFK Norrköpings försäsong missade Samantha Cary begravningen hemma i USA.
– Klubben tillät mig att åka tillbaka, det var inget problem, men min mormor hade dödat mig om jag åkt tillbaka och missat försäsongen, säger hon och skrattar.
– Hon var kvinnan som skjutsade mig till alla fotbollsträningar när jag växte upp. Kvinnan som hade en Norrköping-flagga hemma hos sig, när hon såg att det var en tradition att hålla upp sådana före matcherna började hon också göra det framför sin tv hemma i USA. Hon var den mest otroliga kvinnan jag träffat. När jag åkte från henne var det förkrossande, men jag visste att hon ville att jag skulle åka.
"Det här är en massiv förlust för mig. Jag är på andra sidan jorden, kan inte vara med min familj och kunde inte gå på begravningen – men alla i det här laget har backat mig. Det är jag tacksam för", säger Samantha Cary.
Det gick inte att ta miste på Georgias engagemang för sitt barnbarn och hennes fotbollskarriär.
– Hon såg varje match. Varje match. Hon hade alla prenumerationer så att hon kunde följa allt. Hon tog in varje artikel i Google translate. Hon var den mest fantastiska personen i mitt liv, den mest lojala och underbara kvinna som haft störst inverkan kring hur jag är som person, säger Samantha Cary.
– Det är det svåraste jag varit med om i mitt liv. Att vara utomlands och förlora en person som var så nära mig... det var hemskt. Men tjejerna i laget drog upp mig när jag var nere, varenda en la sina armar om mig. Fotbollen och det här laget har tagit mig genom en tuff tid. Det finns en kärlek och omtanke för varandra i den här gruppen.
Samantha Cary i träningsmatchen mot BP i söndags: "I det här laget har vi en kärlek till varandra som även syns på planen."
Samantha Cary prenumerade på IFK:s vänsterbacksplats i fjol.