Backen Tilda Lundström står vid sidan av träningen med en skadad ledkapsel i knäet. Hon har ett par veckor kvar av rehabperioden och har svårt att hålla sig från att kliva in på bollpasset.
Januari, snålblåst mellan betongfundamenten på Östgötaporten som verkar alstra kyla som en frysbox.
Värmen från planen smittar av sig.
– Det är stor skillnad nu mot då, säger Tilda som varit i IFK Norrköping sedan 2013 och i stort sett bara haft manliga tränare.
Men inte nu.
Sedan i fjol har sportchefen Ingela Andersson haft Anna Eriksson och Christin "Chippet" Lilja som huvud- och assisterande tränare. Till det kommer unga och skadade spelaren Moa Cato.
Ingela, Anna och Christin spelade alla tre i Lotorp när de var i allsvenskan 1997.
Få klubbar har den erfarenheten av elitfotboll från damsidan i sin ledarstab. Samtidigt trycker de mer på fotbollens villkor och utveckling än skillnader i manligt eller kvinnligt ledarskap.
– Jag har svårt att se att det skulle vara annorlunda. Det jag tror är att vi har en annan dialog med tjejerna. Man förstår dem, för jag vet vad jag själv behövde när jag spelade. Det försöker jag föra ut till tjejerna nu. Sedan tror jag att vi är lite bättre än många herrtränare – inte alla – på att läsa av. Det finns en person i det hela. Inte bara en fotbollsspelare, säger "Chippet".
Ingela fyller i;
– Det är väl det som skiljer kvinnligt och manligt ledarskap. Tjejer generellt är lite mer omtänksamma och ser mer till individen. Men med de här vinnarskallarna vet man aldrig, säger Ingela och skrattar.
Det som sitter kvar efter elitåren är vänskapen. Pengar fanns inte, knappt skobidrag. Efter att Lotorp lämnade allsvenskan 1997 försvann "Chippet" som halvproffs till Norge. Anna Eriksson tog det förbjudna steget till Kenty och Linköping. Ingela, som var i slutet på sin idrottsliga karriär, engagerade sig mer i ÖFF, jobb och familj.
De har inte umgåtts så tajt, men de distinkta verbala passningarna skickas mellan Lotorpstrion.
Som i ett omklädningsrum.
– Hon gjorde alla övningar på träningarna på mig och tvärtom. Så det var jag som sparkade henne på smalbenen x antal gånger. Det var i princip jag som gjorde "Chippet" bra, säger Anna.
– Och jag har tunnlat dig så många gånger. Vi tävlade på gymmet idag och Anna är alltid efter, svarar Chippet.
– Jag är ett år yngre, det är viktigt, svarar Anna.
– Fast truten är större, fyller Ingela i.
Alla skrattar.
Ledartrion lyckades få IFK att prestera oväntat bra redan i fjol. Målbilden är fortsatt hög, men det finns två klubbar till som vill utmana i stan.
– Sedan finns föreningens krav också. Vi ska ha lite mer spets än de andra klubbarna och vi har kanske lite bättre förutsättningar idag. Det gäller att vi lever upp till det. Men vi är nöjda. Framförallt med gruppen, säger "Chippet".
Så såg det inte ut i fjol vid den här tiden.
– Det har krävts en del samtal, tårar och möten för att vända den biten. Det var en grupp vi kom till som hade svårt med relationerna till varandra. Sargad och med grupperingar, säger Chippet.
– Jag är nöjd med att vi framförallt utbildade dem i att tänka lite annorlunda. Att det är upp till dem vad de vill ska hända med deras karriär. Vi är deras redskap. Vill man någonting ska det finns möjligheter att bli så bra att de ska kunna leva på sin fotboll. De flesta tjejerna vill det, säger Anna Eriksson inför säsongen som kan förändra allt.