Under söndagen påbörjade Dana Leskinen resan till Finlands landslagssamling, där dubbelmöte med Montenegro i EM-kvalet stundar. Med ett utgående avtal har hon inte fått något framtidsbesked från IFK-sportchefen Dennis Popperyd: "Jag har inte snackat så mycket med honom om nästa år. Vi får se. Det är sportvärlden, människor kommer och människor går."
Dana Leskinen spelade en timme när IFK Norrköping besegrade Kif Örebro med 2–0 i lördags. Elin Rombing hade varit krasslig, vilket öppnade för den finska landslagsspelaren som höger wingback.
– Det var en match som passade mina egenskaper. Jag blev lite förvånad i början, att jag hade så tydliga en-mot-en-situationer. Det brukar inte vara så tydligt i alla matcher där många lag är täta och pushar fyra spelare till samma kant, säger Dana Leskinen.
I våras bröt 23-åringen kontraktet med tyska FC Nürnberg och anslöt till Östergötland blott ett par dagar före hemmapremiären mot Djurgården. Efter en ryckig första tid har Dana Leskinen startat i sex av de sju senaste allsvenska matcherna.
Sammanlagt har hon gjort ett mål på arton seriematcher, varav åtta från start.
– Det brukar finnas någon orsak till att man inte alltid startar, nu har jag börjat prestera ordentligt under hösten och därför har jag fått spela. Jag tycker att det hör till elitidrott, då ska man producera. Jag fokuserar på det jag kan påverka, säger hon.
– En vecka kan du starta och det går som du tänkt, följande vecka kan det vara något helt annat. Då tänker jag på att känna glädje över de bra veckorna, för de delas inte ut som godis.
I mitten av juni, när Dana Leskinen inte hade startat på en månad, sa hon att hösten skulle bli hennes.
– Jag hade en plan och det går inte alltid enligt plan, men nu har jag gjort de rätta sakerna och fått starta. Grejen för mig var att jag inte spelade en enda match i Tyskland på två månader innan jag kom hit, och jag är i naturen inte en konditionsbaserad spelare. Jag måste faktiskt träna på det och spela för att hålla konditionen uppe, säger hon.
– Det gäller att komma ut med den kvalitén, att jag orkar upprepa mina en-mot-en-kvalitéer. Jag har fokuserat på konditionen, det tränade jag hela jäkla sommaren med. Det är roligt att se att den hämtat sig.
Har du visat din bästa sida i IFK-tröjan?
– Kanske några glimtar, men jag vet att jag kan mycket mer. Det beror också lite på hur matcherna ser ut. Nu när jag hade isolerade en-mot-en-situationer var det en dröm för mig.
– Positionen har också bytts en del, särskilt i början av hösten. Jag har behövt komma in i spelsystemet och truppen. Nu har jag en bra bas, men jag vet att jag kan hämta mycket mer. Jag väntar på att få kontinuitet till nästa säsong.
Frågan är vad som händer då. Avtalet är utgående.
– Senaste veckorna har jag tänkt mycket på det. Det här är mitt liv, det handlar om var jag bor och befinner mig. Det är fler grejer än bara var jag spelar. Jag har ingen aning om vad som händer, men jag orkar inte bry mig just nu. Jag ska till landslaget och ha roligt med finska människor, sen kommer jag tillbaka och börjar stressa, säger hon och skrattar.
Skrattet fortsätter när vi frågar om hon vet vad hon vill.
– Vet man någonsin vad man vill? Jag vet kanske vad jag skulle vilja. Här blir det så nytt nästa år och fotbollen är det viktigaste att tänka på. Jag behöver vara någonstans kontinuerligt, jag har flyttat från plats till plats och det har varit så hektiskt de senaste åren. Vi får se vad det blir, till slut blir det säkert bra.