Karriären har inte varit spikrak. My Cato har själv berättat flera gånger om motgångarna längs vägen, skadorna, körtelfebern som höll på att få henne att sluta helt i tonåren – men också om inspirationen hon fått av bland andra systern Moa Cato.
Och drömmarna om just den verklighet hon nu är i början av att skapa.
Det är inte så länge sedan i tid – men ändå en helt annan värld – när den satsningen på damsidan som finns i dag var långt ifrån given. När det inte alls var samma självklarhet att man kunde satsa på fotbollen på högsta nivån oavsett kön i den här stan. När ett steg till lilla Kvarnsveden i elitettan exempelvis var ett karriärsval för att komma uppåt och framåt.
För att få speltid på en högre nivå.
Det steget tog My Cato redan som 17-åring. Laget åkte förvisso ur men hon kom tillbaka till Östergötland med mer erfarenhet. Som en spelare som hade utvecklats av att flytta i väg. Först till LFC där hjärnskakningen förstörde mycket av säsongen – och sedan hem till IFK.
Lockad av treårssatsningen som klubben då precis hade skissat upp.
För att påbörja resan.
Som direkt ledde från elitettan till damallsvenskan och väl där en roll som högsta seriens yngsta lagkapten. Utvecklingen från ung talang till den självklara ledaren på planen har gått fort.
Det i ett IFK som, även som klubb, rekordsnabbt har flyttat fram sina positioner år för år, och inför helgens högintressanta östgötaderby ligger femma och skuggar toppen i serien. Bortsett den virvlande starten under några inledningsomgångar som nykomling i fjol är det här den högsta nivån som fotbollen på damsidan har varit på historiskt sett.
I den utvecklingen är My Cato mycket av symbolen, ledaren, ansiktet utåt och den som – tillsammans med några till – gått i det främsta ledet och varit den drivande spelaren.
Att hon nu blir historisk i IFK Norrköping med att ta en A-landslagsplats på damsidan ser jag därför som fullt naturligt. Det känns också extra bra att det är just en spelare med de genuina rötterna i Norrköping som blir den spelaren. Det går förstås att påpeka att det är några ordinarie spelare borta som har möjliggjort den här chansen men det är samtidigt ”riktiga” tävlingslandskamper det handlar om.
Och där är My Cato med.
En välförtjänt uttagning. Och i dag är den här resan faktiskt möjlig att göra i Norrköping. Det är inte så länge sedan det inte var så.