Kommer ni ihåg när julen blev till mellandagar, det ena isländska spåret efter det andra blossade upp och dog, medan IFK fortfarande stod utan huvudtränare?
Fotbolti.net höll på att bli alla IFK-intresserades startsida i webbläsaren.
I tomrummet som uppstod på varsitt håll hittade IFK och Andreas Alm varandra och sedan gick det fort. Nästan 20 år, och en tränarkarriär som gått från grön till en av Sveriges mer rutinerade, senare stod han på Platinumcars Arena igen. Arenan dit han kom som spelare i ett utsatt läge i superettan under de där åren när det mesta var en enda röra i Peking.
Det är inga jämförelser i övrigt, men ett visst sökande efter identitet och vägen framåt finns nu också, även om det är på helt andra sätt. Han kommer inte, för att travestera på citat från den tiden, till ett dukat bord. Det har varit stökiga år med Rikard Norling som värvades av en styrelse men fick jobba under en annan och aldrig blev en matchning och därefter dikeskörningen med Glen Riddersholm.
IFK börjar om – igen. Och behöver landa rätt den här gången.
Därför var Andreas Alm ett tryggt och bra val. Den bilden hade jag där och då och den har förstärkts längs vägen när vi nu står mindre än ett dygn från hans första allsvenska premiär som IFK-tränare.
Sedan Jens Gustafssons dagar har klubben tappat mycket av det som gjorde den framgångsrik. Värva eller fostra ungt, utveckla och sälja vidare för att bygga verksamheten på de pengar som det inbringar.
Återinvestera i A-laget och stärka det. Spela en offensiv fotboll, byggd på ett eget passningsspel och att ge unga spelare chansen.
Precis det Andreas Alm har gjort främst under sin tränarkarriär. Dessutom byggde han upp AIK i en tuff tid, vilket senare gav ett SM-guld när han precis hade fått lämna. Häcken vann också guld lagom i svallvågorna efter Alms jobb. I IFK får han chansen att bygga något nytt från en stabil men ändå ny grund. Det ska bli spännande att se vart det här tar vägen, men jag ser honom som en perfekt person för uppgiften.
Allsvenskan firar 100 år i år. Det är fotbollsmässigt långt från en av Europas toppligor, men det är en serie som jag har varit förälskad i sedan jag började följa den som ung.
Kärleken har bara vuxit i takt med att supporterkulturen gjort detsamma och matcherna ramats in med en större engagerad publik. Frågan är dock om det någonsin har funnits en större favorit på planen än i år?
Malmö FF – som för övrigt precis nu anländer till Norrköping med tåg när jag sitter i caféet innanför fönstren och skriver det här – har, på tal om att bygga ekonomi, gjort just det på sitt sätt i så många år nu och vuxit till en storklubb på en egen nivå i en svensk kontext. Bredden, spetsen och djupet i den trupp Henrik Rydström har att jobba med slår ingen i Sverige.
Guldet är bara MFF:s att förlora.
Och det tror jag inte att laget gör.
Utmanarna är Djurgården, Häcken och i viss mån Elfsborg. Övriga känns ytterligare en bit ifrån.
IFK? Jag har Peking som åtta. Tråkigt. Precis som alla andra. Sticker inte ut. Jag vet, men det är ungefär där jag ser Andreas Alms trupp just nu. Det finns däremot en hel del utvecklingspotential och om allt faller rätt kan det bli bättre än så. Men till de absoluta topplaceringarna räcker det inte redan i år. Det gäller bara att man undviker skador på fel spelare (läs Arnór Traustason och Christoffer Nyman) så känns det som att det kan vara något intressant på gång.
I botten är det kanske lite provocerande att ha IFK Värnamo på kvalplats eftersom jag skarpt gillar jobbet som klubben har gjort, och Anes Mravac och Vedran Vucicevic är ytterst kompetenta tränare. Jag är mer orolig över en reaktion efter att Kim Hellberg har lämnat och klubben har helt andra ögon på sig. Man har dessutom tappat en del nyckelspelare. Ur åker man dock inte, det gör Brommapojkarna och Gais.
Tror jag.
Och som vanligt flaggar jag för att det bakom den yttersta toppen är oerhört svårtippat. Vad händer med Hammarby under Kim Hellberg? Kan AIK vända uppåt efter ett tufft 2023? IFK Göteborg floppar som vanligt? Och hur många år till spelar Andreas Johansson fotboll egentligen?
På tal om att allsvenskan fyller 100 år, vet ni förresten vem som är allsvenskans allra första målskytt genom tiderna? Evert Blomgren från IK Sleipner satte 1–0 borta mot IFK Eskilstuna i den 16:e matchminuten söndagen den 3 augusti 1924. Två klubbar som i dag för en tillvaro en bit från den absoluta svenska fotbollstoppen.
Där sparkar vi i gång jubileumsåret nu.
Med två andra, och kanske Sveriges största, klassikerklubbar mot varandra på Platinumcars Arena.
Låt spelet börja.
CG:s tips
- Malmö FF
- Djurgårdens IF
- BK Häcken
- IF Elfsborg
- AIK
- Hammarby IF
- Kalmar FF
- IFK Norrköping
- Halmstad BK
- IFK Göteborg
- Mjällby AIF
- Västerås SK
- IK Sirius
- IFK Värnamo
- IF Brommapojkarna
- Gais