Tiden börjar ticka ut, men det finns fortfarande, vad det verkar, gott hopp från alla parter om att man ska komma överens. Niklas Gunnarsson blev klar för IFK i sista stund under vinterns transferfönster och kontraktet skrevs till 1 augusti.
Det går ut efter helgens match mot Hammarby.
IFK:s sportchef Tony Martinsson medgav tidigare idag att man försöker skriva kontrakt för resten av säsongen med den norske mittbacken men än så länge är inget klart.
– Som jag sagt flera gånger, vi har en jättebra dialog. Det måste hända något snart, säger Gunnarsson själv efter onsdagens träningspass.
Vad vill du själv?
– Jag trivs jättebra i Norrköping, jag trivs med att spela för klubben här. Det är bra förutsättningar för att stanna.
Det som återstår är att komma överens?
– Ja, vi måste komma överens. Vi har bra dialog och jag känner mig önskad här. Man vill spela så mycket som möjligt också, jag har fått spela ganska mycket men mindre än jag har gjort tidigare i min karriär. Jag har lagt lite ego åt sidan oavsett om jag spelar eller inte och försöker vara den bästa lagspelaren. Backa upp alla och vara positiv, säger Gunnarsson.
Hittills i år har han startat fem matcher och hoppat in i ytterligare fyra.
– Jag har spelat nio matcher så det är ganska mycket ändå. Men spelar man bra och vinner så vill man fortsätta nästa match. Man är här för att spela. Om jag inte hade lust att spela matcher hade jag inget att göra på elitnivå, säger Niklas Gunnarsson med ett leende.
Du är obesegrad från start.
– Ja. Jag hoppades att jag skulle varit det hela tiden, men jag fick det där på slutet mot Halmstad. Annars hade jag varit obesegrad i alla nio. Men det viktigaste är att så länge jag spelar så bidrar jag till laget. Och det gör jag.
Du gick snabbt när du kom hit och du hade inte spelat på ett tag, har det blivit som du tänkte här?
– Ja. Sedan kan man säga i efterhand att jag inte skulle ha startat den matchen (premiären mot Sirius), jag hade inte spelat på fem månader, den sista var hemma mot Bodö/Glimt i november. Sedan dess hade jag inte tränat med något lag. Mentalt var jag redo men fysiskt var inte kroppen på plats. Jag var lite ringrostig. Men efter det har det gått bra.
Efter segern mot Degerfors i söndags stod Niklas Gunnarsson för ett bejublat segerfirande när han bar segerskytten Maic Sema över hela planen och bort till Curva Nordahl.
Gunnarsson skrattar innan han berättar om det.
– Jag tycker först och främst att Maic är en fantastisk människa. Det är verkligen en ynnest att vara med honom i omklädningsrummet och prata med varandra varje dag. Vi är rumskompisar också, så vi har lärt känna varandra på ett grymt sätt. Han visade att han, trots att han blir 35 år, är en bra fotbollsspelare. Sedan kanske jag inte skulle ha sprungit 70 meter, det var tungt, men jag ville hylla honom.
– Han förändrade matchen. Det är elva som spelar men många gånger kan det vara gubbe nummer 17–18 som avgör. Det visade han där. Jag är verkligen glad för hans skull. Även om jag inte startade och var besviken över det så när Maic gjorde mål så var allt det okej. Det här var hans match, fortsätter Niklas Gunnarsson.
Tiden i IFK är inte första gången som han är på samma fotbollsplan som Maic Sema. I Norge möttes de.
– Hans mål var ett riktigt klassmål och man måste ha något speciellt för att göra sådana mål. Och det har han. Jag spelade mot honom i Norge och då var han den typen av spelare, kul att han har mycket kvar än. Han är lite annorlunda som spelare nu än när jag spelade mot honom. Då var han mer spets i djupled, nu är han smartare. Touchen och passningarna och det han gör för laget annars är detsamma.