Sol och festlig stämning på läktaren inför avspark mellan IFK Norrköping och Hammarby.
Marcus Thapper är fristående krönikör i NT, med fokus på supporterperspektivet runt IFK Norrköping. Det här är hans första krönika.
Fram till den gångna helgen hade jag varit på svensexa i samband med match en gång. Det var när IFK Norrköping spelade hemma mot Malmö 2022. En extremt varm dag som jag minns det, och sanslöst rolig.
Många gånger har jag sett IFK spela hemma mot Hammarby och det brukar alltid bli seger och en kanonfest. När dessa tre saker – värme, svensexa och Hammarby hemma – nu kombinerades var det nästan rekord i upplagt-för-fest.
Den där gången 2022 hade en läktarkompis blivit "kidnappad" på morgonen, och när de anlände till Leons för matchdagskorv var vi ett stort gäng vänner från Curva Nordahl som överraskade där. Han har alltid varit en stor fantast av bortamatcher, och då kanske inte så mycket själva matcherna utan snarare festandet på bussen dit och hem. Därför var det naturligt att hans svensexa skulle utspela sig som så att vi åkte runt, runt, runt i en buss i stan och låtsades att vi var på väg till typ Borås eller något annat deppigt – för att sedan anlända till ”bortamatchen” hemma på Curva Nordahl. Jag minns väldigt lite av den matchen, men vi hade väldigt roligt.
Till skillnad från den dagen minns jag väldigt mycket från härliga hemmamatcher mot Hammarby genom åren. Det har ju på något sätt alltid varit årets stora fotbollsfest för oss som håller på IFK Norrköping. Jag har personligen alltid gått in i bataljerna med någon slags tveksamhet. Det har varit allt från ”Inte kan vi vinna i år igen?" och "Det är för många år i rad nu?" till den ganska logiska ”Vårt lag är ju rätt svagt och Hammarby går för guld?”.
Trots dessa tveksamheter har det nästan blivit som att vi skulle kunna spela med vem som helst, vilket vi ibland har gjort, och ändå vinna matchen.
Matcherna mot Hammarby är enkla och har många ingredienser. Stort bortafölje, fylld Idrottspark och enormt taggad Curva Nordahl. Dessutom brukar det kryddas av ett bra tifo och det är väl alltid bra väder också? En gång var till och med Markus Krunegård och en orkester där. Och sen blir det vinst med tre mål varje gång.
Ni hör ju.
Allt som krävs för en toppendag.
När det blir seger efter den typen av folkfest finns det inget annat val än att ta det vidare in i natten. Det har varit såna fester efter Bajen hemma att jag haft svårt att komma upp ur sängen innan det är dags för nästa hemmamatch.
Därför var det så upplagt för underbar dag med seger och fest när jag nu blev upphämtad från MIN svensexa av en minibuss. På väg till Bajen hemma. Mycket folk på Parken, superväder och somriga drinkar före matchen.
Jag känner mig verkligen dum som gick på den lätta?
Klart det skulle bli andra förlusten hemma mot Stockholmslaget på 23 år (!) när jag för första gången var 100 procent säker på seger. Jag borde sett tecknen. Visst fan blev det förlust med 0–2 på Sebbes svensexa? Inte kan man väl få ha jättekul OCH få ett lyckligt slut? Vem tror jag att jag är? En MFF-supporter?
Därför vill jag avsluta med en ursäkt: Förlåt för att jag var så säker på seger. Det måste vara därför vi förlorade, för det gör vi ju inte annars hemma mot Hammarby. Härmed lovar jag att ha ångest nästa gång vi möter Hammarby och att inte komma dit via svensexa.