SVENNIS
Regnet strilade ner och blandades med tårar, till tonerna av Joel Almes klassiska inmasrchlåt "Snart skiner Poseidon" klev lördagens huvudperson in på planen.
Sven-Göran Eriksson, 76.
Eller "Svennis". Kort och gott.
Han som tog IFK Göteborg till klubbens främsta framgång genom tiderna, segern i Uefacupen 1982 som också blev startskottet på hans egen manager- och tränarkarriär som tog honom ut i både Europa och världen.
För ett tag sedan berättade "Svennis" själv om sitt cancerbesked och att hans hälsa är dålig. Nu fick han chansen att ta emot fina hyllningar från den klubb där han har betytt så mycket.
"Vi vet inte var det slutar, men vi vet var det börjar."
"Det viktiga är var vi kommer ifrån."
Jag känner inte Sven-Göran Eriksson alls men de citaten som prydde både läktare och storbildsskärmen säger något om människan.
Han har själv aldrig glömt sin bakgrund, var i världen han än har jobbat och varit.
För ett par år sedan gästade "Svennis" Platinumcars Arena med Karlstad, klubben han då verkade som rådgivare åt, i en match mot Sylvia i division 1. "Svennis betalade i både entrén och kiosken med 500-kronorssedlar och skänkte växeln. Nu fick han generöst tillbaka kärleken från en hela arena.
Det var lördagens vackraste fotbollsstund.
TRASTENS NYA ROLL
Matchen då? Arnór Traustason utgick från vänster men klev inåt och rörde sig över stora ytor. Han såg ut att trivas bättre där och var också involverad i mycket.
Inte minst frisparken som gav 1–0.
Ett klassmål ribba in.
Kanske skulle han ha tagit straffen också med facit i handen?
INSATSEN
Andreas Alm hade gjort ett par korrigeringar i startelvan trots segern mot Gais senast. Amadeus Sögaard fick sin start till slut och på mitten klev Isak Ssewankambo in. Arnór Traustason i en relativt fri roll. Överlag gav det ganska bra effekt där IFK, efter en trevande start, spelade sig in i matchen och svarade för säsongens bästa allsvenska insats.
Framför allt offensivt efter pausvilan.
Det satt ihop bättre än innan och IFK skapade också lägen för mer.
Det var dock ett stort MEN. Hur kunde inte IFK vinna det här som allt blev? En straff (missad) och en spelare mer i en halvtimme men det hjälpte inte när laget inte kunde utnyttja det övertaget.
En bortapoäng borde ha varit tre.
MISSARNA
Han har varit spetsigast i IFK hittills och avgjorde också mötet med Gais för tre viktiga poäng senast. Men på Gamla Ullevi hade Tim Prica inte skärpan eller studsrna med sig.
Missade en straff – Elis Bishesaris räddning var riktigt bra men straffen också i en bra höjd för målvakten.
Ett missat friläge före halvtidsvilan.
Anfallaren tog sig till lägen och var inblandad offensivt, men hade behövt sätta dit något av de chanserna han var med och skapade.
KAMRATMÖTET
Två sökande lag som båda kommer från rätt tuffa säsonger de senaste åren. Båda med ungefär samma start på 2024 inför den här eftermiddagen så på något sätt var det kanske logiskt med delad poäng när lagen väl möttes.
Blåvitt känns ändå på väg mot något, på väg upp ur den period som laget har varit i under några år.
IFK jobbar också mot att komma framåt och vidare och det lär ta sin tid att ta alla de kliven klubben söker efter, men med många spelare tillbaka från skador och på väg uppåt ser det i alla fall bättre ut. Inte minst jämfört med de 1–8 som laget hade med sig efter två omgångar.