Pappa Magnus Cato på plats på Friends Arena för att eventuellt få uppleva historia ifall dottern My skulle få sina första minuter i A-landslaget.
På vip-läktaren tog spelarnas familjer plats. My Cato hade flera som stöttade henne i den första hemmalandskampen någonsin med A-landslaget. Pappa Magnus, mamma Jessica, systern Moa och hennes pojkvän Victor med hans pappa Björn hoppades såklart på ett inhopp, men det blev inget.
Från bänken fick My Cato – till slut – se Sverige vinna med 1–0 mot Irland efter Magdalena Erikssons sena mål på hörna. Och därmed ha skapat bra förutsättningar att vara ett av de två lagen som går direkt till EM. IFK-mittfältaren får vänta på nästa milstolpe efter att ha varit klubbens första spelare någonsin att bli uttagen i en A-landslagstrupp.
Familjen var nästan lika glad för det.
– Det är klart att det hade varit roligt med ett inhopp men samtidigt var det inte de bästa förutsättningarna när hon blev förkyld i veckan. Det bidrog väl till att hon inte var aktuell på det sättet, sa pappa Magnus Cato på läktaren medan spelarna firade segern på planen.
Ni var förberedda?
– Ja, det var vi. Men det är ändå en upplevelse för henne att vara med och känna på det här.
Känner ni en stolthet?
– Det är klart att man känner en stolthet och hoppas att hon får vara skadefri och fortsätter att utvecklas. Man vill gärna att hon är med i de här sammanhangen även i fortsättningen.
My Cato har redan skrivit massor av fotbollshistoria i Norrköping. Som en av spelarna som tog upp IFK i allsvenskan för första gången, lagets första lagkapten på den nivån – och nu alltså först i en landslagstrupp.
– Det är givetvis kul, för henne men framför allt som många säger, att det bidrar till att flick- och damfotbollen i Norrköping har någon att se upp till. Man kan komma så här långt om man kämpar och sliter.
Rosa Kafaji, My Cato och Pauline Hammarlund med en tröja för att hedra cancersjuka Marika Domanski Lyfors. Det blev ingen debut för Cato den här gången heller.
Utöver familjen hade My Cato även stöttning från bland annat lagkamraten Molly Wiklander på andra sidan av läktaren. Efter matchen var My Cato själv glad. Över att ha fått en samling med A-landslaget. Över de sex poängen som Sverige har tagit under de här två landskamperna mot Irland.
Och över stödet från familjen.
– De betyder otroligt mycket, de har varit med mig på den här resan. Det är lite overkligt fortfarande allting som man har varit med om de senaste veckorna. De betyder verkligen allt för mig, de har stöttat mig genom allt, sa My Cato.
Du fick inte skriva någon ny historia med speltid?
– Nej, det är klart att man hade hoppats på speltid men samtidigt missade jag en träning i fredags eftersom jag var lite krasslig så jag hade väl kanske inte räknat med det. Samtidigt är det skönt att få en hel samling och lära känna alla. Nu ska jag hem och träna och förhoppningsvis få en kallelse snart igen.
Över 21 000 på läktarna, hur mycket sporrar det?
– Det är sådan otrolig gåshud att stå där och sjunga nationalsången och titta ut över publiken. Det har verkligen varit fantastiska dagar. Det har varit mycket lärorikt och jag har försökt att njuta så mycket som möjligt.
Hur laddar du om inför Rosengård borta på lördag?
– Vi får se. Först ska jag avsluta den här samlingen, åka hem imorgon och få en välbehövlig ledig dag. På torsdag börjar man ladda för Rosengård.
Matchfakta
EM-kval
Sverige–Irland 1–0 (0–0)
Målet: 1–0 (84) Magdalena Eriksson.
Varningar: Magdalena Eriksson, Sverige samt Anna Patten och Katie MacCabe, Irland.