När EM avgörs i Schweiz till sommaren kan flera kopplingar dras till IFK Norrköping. Likt Sverige har även Finland och Wales säkrat varsin biljett.
Carrie Jones gjorde ett avgörande mål för Wales som besegrade Irland med sammanlagt 3–2. I tisdags blev mittfältaren inbytt i den 63:e minuten och gjorde 2–0 fyra minuter senare.
Dana Leskinen satt först på bänken och sen på läktaren när Finland gick till landets femte dam-EM efter att ha eliminerat Skottland.
– Carrie har nog haft ännu mer jubel än jag som har kommit hem till hundarna här, säger Dana Leskinen och skrattar.
– Jag skrev till henne att vi ses i Schweiz nästa år. Då skrev hon med caps lock: Vamos! Jag är jättelycklig över att hennes lag gick vidare. Irland var en tuff motståndare, det var nog lite som om Sverige och Finland hade mött varandra. Det gav nog en extra boost skulle jag tippa.
När vi ringer Dana Leskinen är hon hos mamma Anja i Helsingfors. Bredvid IFK:s kantspringare sover hundarna Toivo och Ackeboy.
– I omklädningsrummet hade vi party och sen blev det den finska stilen med bastu och finska bastusånger. Sen kände jag att jag ville hem, slappna av och vila, säger hon.
– Fysiskt är jag helt okej och psykiskt är det ingen katastrof, men jag är emotionell. Det har hänt så mycket, jag har upplevt så många stora grejer i år. Jag funderar på vad som hänt.
Förra vintern satt hon i Tyskland och tänkte att året inte hade börjat särskilt väl. Hon åt antidepressiv medicin och mådde inte bra i FC Nürnberg, vilket hon berättade om i en öppenhjärtig intervju med NT i oktober.
– Nog för att jag kommer ihåg vad som hänt, men när jag tänker tillbaka på maj, juni och juli känns det som att jag följde mig själv lite från sidan. Det har varit suddigt i hjärnan. Det är en jättestor skillnad jämfört med nu. Jag mår bättre. En bra omgivning och vår laganda har hjälpt mig mycket, säger hon.
I slutet av oktober gjorde Dana Leskinen ett kort inhopp i storsegern mot Montenegro, och var nära en assist, men när EM-ödet skulle avgöras fick 23-åringen finna sig i att titta på från sidan.
– På ett sätt är det en kliché, men ändå betydelsefulla ord: det är en ära att få representera sitt land, säger hon.
– Det skulle vara jättenice att spela EM. Det är jättestort, damfotbollen har vuxit och de här turneringarna har blivit större och större. Det skulle vara jättefint att vara med på en av de största scenerna, säger hon.
Dana Leskinen har mästerskapsrutin från U17-EM i Litauen och U17-VM i Uruguay. Under ungdomsåren hade hon Marko Saloranta som coach. Numera är han förbundskapten i A-landslaget.
– Jag ska göra mitt allt för att komma till EM. Det är ett mål som jag skriver upp på listan och lägger i bakfickan. Jag måste först fokusera på vad jag gör i min vardag. En välmående spelare kommer prestera som bäst, jag försöker fokusera på sånt jag kan kontrollera, säger han.
– Med landslaget är jag kanske 40 dagar per år. Det blir typ 300 dagar i klubben. Det jag gör i klubben påverkar mest, sen är landslaget en väldigt fin grej vid sidan.
En annan IFK-mittfältare, Vesna Milivojevic, fick maximal speltid när Serbien förlorade med sammanlagt 8–0 i dubbelmötet med Sverige.