Restaurangen på fjärde våningen är välfylld, som det brukar vara numera. Sedan något år har IFK Norrköping valt att välkomna supportrar även på sina presskonferenser och förväntningarna är inte direkt mindre den här gången när det redan i förväg sipprat ut vem det är som managern Jens Gustafsson ska lotsa fram genom stolsraderna och förbi tv-kamerorna om bara några minuter.
IFK är på väg att göra en ny häftig silly season där man redan kunnat presentera hemvändaren Christoffer Nyman på en annan välfylld presskonferens.
Nu är det Sead Haksabanovics tur.
En märkbart nöjd duo i managern Jens Gustafsson och klubbdirektören Jens Magnusson berättar om låneavtalet med West Ham som gör att den häftige spelaren kan landa för en omstart på Östgötaporten.
"West Ham har en enormt stor tro på Sead vilket gjorde att vi får acceptera ett lån. Vilket kommer ha en uppsida för IFK Norrköping. Vi tar inte hit Sead bara för att utbilda honom åt West Ham utan vi månar om att IFK fortsatt göra bra affärer", konstaterar Gustafsson från podiet.
När silly season är över är det uppenbart att IFK återigen gjort en stark värvningsvinter. Jordan Larsson och Simon Thern ifjol. Alexander Fransson under sommaren. Sead Haksabanovic, Christoffer Nyman och en lite mer okänd dansk i Rasmus Lauritsen som hetaste namnen nu.
– Det är klart att det var väldigt häftigt på det sättet när vi kunde presentera ett par namn som var riktigt välkända. Sedan tänker jag också tillbaka på en spelare som kanske inte så många kände till, säger klubbdirektören Jens Magnusson nu, när han ska hjälpa till att summera klubbens 2019.
Det är hans egen födelsedag, den 10 februari, när han åker till Östgötaporten för att ta emot en 22-årig dansk mittback från Vejle som klubbens scout Stig Torbjörnsen tipsat om.
Rasmus Lauritsen ska presenteras.
– Han kom till arenan, jag visade runt och vi fick ihop det sista. Det är en spelare som har bidragit med lite mer fysik i backlinjen, säger Magnusson.
Förväntningarna är stora på IFK så här dags på året.
Inte bara lokalt nämns Peking som en guldutmanare på allvar. Trots att Andreas Johansson och Daniel Sjölund lämnat stora hål efter sig att fylla har klubben flyttat fram sina positioner på ett sätt som känns nytt.
Allsvensk tvåa 2018.
Tippade tvåa även 2019.
Upptaktsträffen med media och övriga lagens tränare och lagkaptener visar att IFK har en respekt med sig. Och trots att laget haft en lite stökig vinter där man faktiskt missat att gå vidare från en på papperet tämligen enkel grupp i Svenska Cupen är det många fina ord om Jens Gustafssons lagbygge.
Mitt i allt står managern själv i svart skjorta, mörka chinos och en välskräddad kavaj och parerar alla frågor om favoritskap.
"Förväntningarna kommer bli högre naturligt efter vårt fjolår. Men vi gör ingen nytta i att följa de förväntningarna", säger han i den stora konferenssalen på hotellet ett stenkast från där planen lyfter på Arlanda.
Jens Gustafsson har hållit sin linje när det gäller snacket om resultat kontra prestation och han svävar definitivt inte iväg för att klubben har en bra säsong bakom sig.
Jens Magnusson är också på plats. Nu, när vi är i oktober, minns han tillbaka:
– Vi gick in i säsongen med en väldigt positiv känsla. Sedan är det klart att kravbilden hade ökat med vår andraplats året innan och vi möttes med en delvis annan respekt än innan. Framför allt för det att vi lyckats med att utveckla och sälja spelare, säkerställa IFK:s ekonomi och ändå behålla vår position högt upp i tabellen. Sedan är det möjligt att det tyngde något också, men vi hade ett antal nya spelare där det behövdes lite tid för att få ihop det.
En lek med siffror eller något som faktiskt betyder något på allvar? Den eviga frågan om spelsystemens vikt och värdet av utgångspositioner har dryftats inom fotbollen nästan så länge som den har funnits.
Det finns lika många åsikter som det finns lag nästan.
IFK spelade under 2018 stadigt med sitt 3–4–3 som fick ut mycket ur den trupp man hade då. Kritikerna menade att det aldrig riktigt lossnade spelmässigt men resultaten talade egentligen för sig själva. Ett allsvenskt silver och en David Moberg Karlsson som blivit som klippt och skuren i sin roll i anfallet.
Nu har "DMK" lämnat för tjeckiska Sparta Prag under vintern och ledartrojkan har börjat tänka om.
3–5–2 ska få ut mer av den trupp man har nu. Inte minst passar både Jordan Larsson och Christoffer Nyman, exempelvis, bättre i ett anfall med bara två spelare som kan växeldra på topp.
Det är inget snack om att det stämmer för den förstnämnde. Larsson kommer från ett högst mediokert fjolår där han haft svårt att slå sig in och få speltid efter att ha vänt hem till allsvenskan från NEC Nijmegen. Den här våren glöder det däremot om Jordan som gång på gång får förklara i intervjuer vad det är som gjort att det lossnat.
Från iskall till glödhet över en vinter.
"Det känns som att jag är i fantastiskt bra form. Men jag måste ändå fokusera på att jobba hårt och utvecklas ännu mer. Det är lätt att hamna där att man gjort lite mål nu och slappnar av", konstaterar Larsson för Sporten.
Just Jordan Larsson är dock en av få som riktigt glöder i inledningen av allsvenskan. Medan Sportens bil fastnar på E4:an på grund av en lastbilsbrand värmer laget upp för den häftiga premiären på Olympia.
Köerna efter den kraftiga olyckan på vägen ner lättar precis i tid för att hinna in på arenan och se HIF ta en tidig ledning i sin återkomst i allsvenskan. När 90 minuter är spelade har visserligen just Larsson gjort IFK:s mål men mycket roligare blir det inte för de tillresta fansen.
Alla förväntningar inför säsongen kommer på skam direkt när Helsingborg faktiskt är bättre i det mesta och vinner fullt logiskt med 3–1. En nykomling i en premiär är inte precis något önskemotstånd och IFK-managern Jens Gustafsson vill inte heller måla i alltför mörka färger.
"Det är inget som avgör säsongen. Vi ska vända skallarna framåt", säger han dagen efter smällen i Skåne.
Men starten på allsvenskan blir inget vidare med IFK-ögon sett. Det dröjer till fjärde matchen innan första segern kommer och då är det en skakig 4–3-vinst hemma mot Falkenberg efter Kasper Larsens segermål på övertid.
Därefter ytterligare tre kryss som gör att IFK halkar efter alltmer. En seger på sju matcher är inte vad någon har väntat sig och inför den åttonde matchen kommer ett besked från den nye kommunikationsansvarige Robin Bornehav en tidig morgon:
IFK stänger ett par träningar i veckan. Utöver den sista före match som alltid är stängd känner den sportsliga ledningen att man behöver hemlighålla vad man filar på för att bryta trenden och börja vinna matcher.
"Det är av orsaker som jag inte vill gå in på. Vi har valt att göra det för att vår bedömning är att det optimerar våra förutsättningar in i Göteborgsmatchen. Jag tycker fortfarande att vi är väldigt öppna och välkomnande så jag tror att man kan acceptera att vi gör så här någon gång", säger Jens Gustafsson om beslutet.
Det ger en effekt på spelet – men på den sista raden slutar det ändå med noll tillbaka mot IFK Göteborg. Gudmundur Thórarinsson, som börjat vänja sig vid livet som wingback på vänsterkanten, får återigen chansen att kliva in centralt medan Simon Thern ser ut att ligga högre upp i planen när IFK gör en riktigt bra match mot Blåvitt.
Spelet synkar bättre, Alexander Fransson, som fått axla rollen som lagkapten, är stark på mitten.
IFK dominerar bitvis stort.
Men ändå:
1–2 lyser ilsket på den stora bildskärmen när domaren Glenn Nyberg sätter pipan i munnen efter 90 minuter fotboll.
"Det är klart att vi har större förväntningar än att ha åtta poäng på åtta matcher. Det är inte tillräckligt bra, men samtidigt kan vi inte sitta och grotta ner oss i hur jävla dåliga vi är. Vi har ett bra lag och vi kommer att börja vinna matcher, det gäller att vi gör det så fort som möjligt", konstaterar Simon Thern krasst efteråt.
Frågan är hur den här tiden är inom klubben. Förväntningar som inte infriats så här långt kan givetvis påverka alla inblandade. Klubbdirektören Jens Magnusson beskriver ändå så här i efterhand ett lugn. Att det ändå inte spred sig någon oro.
– Vi är en så pass stabil och trygg förening idag. Sådana kortsiktiga resultat är inget som ger en oro på det sättet. Vi var medvetna om varför det såg ut så. Vi hade ett nytt lag. Supportrarna vill förstås se snabba resultat, vilket jag kan förstå, men vi har en långsiktig plan och den påverkas inte. Sedan hade givetvis vi också hoppats på något helt annat så långt.
För Sead Haksabanovic går det också trögt. Säsongen inleds för honom som för hela laget. Det unga West Ham-lånet vill mycket, men kommer inte rätt och hamnar mer och mer på bänken. Det är inte vad varken han eller klubben har hoppats på när han kommit hem, men han får det inte att lossna i ett IFK som kommer längre och längre efter toppen. Distansen upp till de bästa är fortfarande hanterbar men med tanke på hur drygt det är att komma ifatt är det verkligen inte optimalt för ett lag som har topp-ambitioner.
Malmö FF vinner.
Djurgården spelar bra och smyger med i toppen. IFK Göteborg är också en tidig outsider. Liksom Hammarby.
Borta mot Örebro kommer ändå säsongens andra Peking-seger via 2–1 och ett tecken på att man ändå är på rätt väg. Och när man, några omgångar senare, går på sommarvila efter 2–0 borta mot AFC Eskilstuna har man ändå börjat plocka de poäng som man inte lyckades med i början på säsongen.
Förre Sylvia-spelaren Lasse Ström dyker upp i korridoren vid omklädningsrummet när spelarna skiljs åt för några veckors uppehåll för att ladda om inför en hektisk sommar med både fortsatt jakt i allsvenskan samt ett kvalspel till Europa League som stundar.
Det är en del lättade miner när alla kliver ut i den tidiga sommarhettan utanför Tunavallen, efter en förvisso kanske inte klockren insats men med tre tämligen stabila poäng med hem ändå.
Lagmaskinen har så smått börjat rulla igång til slut.
Stafsinge IP ligger naturskönt och med sina tre elvamannaplaner samt lika sjumannaplaner är anläggningen ett populärt ställe att lägga träningsläger på.
Idrottsplatsen utanför Falkenberg invigdes 20 juli 1963 av Hallands Fotbollförbunds ordförande Gösta Hjalmarsson under en ceremoni där även Stafsinges dåvarande A-lag kunde göra den dagen fulländad genom att besegra Morup med 3–1. Det är knappt 56 år sedan när IFK gör stället till sin bas för uppladdningen inför andra halvan av säsongen.
Semestern är slut och Jens Gustafsson har samlat styrkorna på ett miniläger där allt ska trimmas och finjusteras på naturgräs – allt för att komma redo till i första hand sommarens första utmaning:
AIK på Friends Arena.
Det är kontraster på många sätt mellan när IFK i tämligen lugn miljö träningsspelar mot Falkenberg över 3x40 minuter (!) och vinner med 6–4 och det som komma skall. Men Jens Gustafsson betonar hur nöjd han är med lägret och det visar sig också ganska fort när allvaret väl börjar att det verkar ha gett positiv effekt.
2–0 mot AIK är en seger som är svår att vifta bort. Det är en av IFK:s kanske bästa instatser på länge när man stänger ner Rikard Norlings gäng på Nationalarenan. Jens Gustafsson vinner den taktiska kampen totalt. Christoffer Nyman är lysande, gör båda målen och håller hemmaförsvaret sysselsatt med sitt sedvanliga slit.
"Jag tycker vi gör en bra match rakt igenom. De skapar några farliga chanser i första. Men det känns ändå som att vi har god kontroll", säger Nyman efteråt.
Jämnheten saknas dock fortfarande när laget direkt matchen efter åker på en av säsongens kanske tyngsta förluster via 0–1 hemma mot Sirius. Men efter det ska det dock lyfta igen ... På ett imponerande sätt.
På lilla Richmond Park, med en kapacitet på 5 340 åskådare, har IFK-fansen slutit upp rejält och färgar en sektion i vitt, blått – och gult! Inför satsningen på Europa har klubben tagit fram speciella matchtröjor som bara ska användas i det internationella cupspelet.
Lanseringen mottas mestadels positivt där Östgötaflaggan pryder tröjorna. En gul botten med ett blått kors. Okonventionellt men stilrent och faktiskt riktigt snyggt. IFK har heller inga problem att avfärda den lilla irländska klubben St Patrick's. Man vinner både hemma och borta.
Även lettiska Liepaja spelas ut på ett stabilt sätt och här är kanske också embryot till en islossning för Sead Haksabanovic som får göra mål i både hemma- och bortamötet som inhoppare. Det ska visa sig betyda mycket för stjärnan som har famlat efter formen.
Fansen sluter upp runt Europasatsningen. Kanske speciellt när den allsvenska tabellen inte ser ut i enlighet med förhoppningarna.
I tredje kvalomgången väntar israeliska Hapoel Beer Sheva. Ett tufft motstånd, absolut. Men ändå en bra lottning för IFK som inte känns omöjlig på något sätt. Det är näst sista kvalsteget och vinnaren ska ställas mot Feyenoord om en plats i det lukrativa gruppspelet.
IFK får med sig 1–1 från hemmamötet, men det är med en känsla av att man hade kunnat göra mer. Kryss är inte optimalt inför returen i 40 graders hetta i södra Israel. IFK åker söderut och gör ett försök. Matchen på Turner Stadium är länge jämn och länge också mållös. IFK står emot bra, skapar inte mycket men ju längre tiden går kanske det går att göra det mål som behövs för att gå vidare?
Några lägen dyker upp men missas. Lars Krogh Gerson har den bästa.
Och när hemmalaget till slut dunkar dit ett par klassavslut är det över. Rasmus Lauritsens sena reducering hjälper inte och IFK är ute ur Europa League. En kluven känsla för många – det är längre än IFK någonsin gått i en internationell cup men ändå känner många att det var ett gyllene läge för något mer.
"Det är mycket bittert. En jättestor besvikelse. Samtidigt är jag väldigt stolt över spelarna hur de har agerat", säger Jens Gustafsson efteråt.
Jens Magnusson tycker att Europaspelet blev lyckat. Men han erkänner samtidigt också att det svider lite med uttåget i Israel ...
– Europa League var godkänt. Men en omgång till hade vi velat gå för att vara riktigt nöjda. Vi kände att vi var bra med och hade en bra möjlighet att ta oss förbi Beer Sheva. Det gav mersmak att spela i Europa vilket utvecklade hela klubben. Vi gick in i säsongen med en lite större trupp med tanke på det och det (Europa League-kvalet) fick ingen negativ inverkan på allsvenskan heller.
Somrarna har varit hektiska förut när det gäller transferövergångar. Inte minst har IFK sålt många spelare under somrarna de senaste säsongerna. 2019 är egentligen inget undantag även om det "bara" blir en riktigt stor försäljning.
Den är dock ingen liten affär.
Mitt under sommarens matchande på dubbla fronter lämnar Jordan Larsson för ryska Spartak Moskva. Uppgifterna gör gällande att klubben i öst betalar runt 40 miljoner kronor för Larsson som i det läget leder den allsvenska skytteligan med sina elva mål. Ytterligare en fjäder i hatten för IFK som gjort till sin grej att utveckla spelare och sälja dyrt. Larssons resa är också anmärkningsvärd, från bänkad 2018 till braksuccé och en stor försäljning sommaren senare.
IFK hinner också med att låna ut Alexander Jakobsen (Kalmar), Alfons Sampsted (Breidablik på Island) och släppa David Mitov Nilsson till Gif Sundsvall under några hektiska dagar.
In: Andreas Vaikla tillbaka från Kristiansund, Maic Sema från Sundsvall och Christopher Telo hem från norska Molde.
Två av dessa är Norrköpingssöner som också visar att klubben vill hitta trotjänare och kulturbärare från stan som kan ge en större en lokal prägel på truppen.
Den allsvenska hösten rullar på bra för laget som, i säsongens elfte timme, hittat spel och form. Inte minst försvarsspelet imponerar. Det som var ifrågasatt i början av säsongen när en delvis ny trebackslinje skulle spelas in.
Det snackades mycket om Andreas Johanssons flytt då.
Det snackas inte lika mycket om den nu.
Filip Dagerstål, Rasmus Lauritsen, Kasper Larsen och Henrik Castegren är de fyra som får kontinuerlig speltid i försvaret och bakom dem gör Isak Pettersson återigen en lysande säsong. Målvakten håller nolla på nolla och slår bland annat klubbrekordet, som landar på sex raka nollor till slut under sensommaren.
IFK stänger igen mot Hammarby. IFK stänger igen mot de flesta och lyfter sakta men säkert i tabellen. Med en återgång till 2018 års 3–4–3-formation som återigen ger bra stadga åt spelet är IFK ett av allsvenskans allra formstarkaste lag. Serien är mer skiktad än tidigare där de sju topplagen har ett stort glapp ner till resten och det gör att vinsterna inte riktigt gör att laget vinner mark ändå.
Den dåliga starten på säsongen plågar laget fortfarande.
Sead Haksabanovic sa inför säsongen att han siktade på att göra 15 poäng i sin återkomst i allsvenskan. Mål och assist.
När han stod på en assist och inget mer inför sommaren såg det mörkt ut. Men Haksabanovic gör som laget, en mycket stark andra halva av säsongen, där han bitvis är en av allsvenskans bästa spelare. Målen och assisten rullar in.
Och till slut ger formen också resultat där IFK kan avancera ett par platser. Till SM-guldet är det dock för långt och med ett par omgångar kvar får klubben även inse att det är kört gällande de tre Europaplatserna. En rock´n´roll-match i Sundsvall som slutar 4–4 förstör lite av höstens jakt, ett poängtapp som laget inte har råd med för att hänga på.
Klubben kan dock ge värdefull speltid till ungdomarna. Pontus Almqvist får minuter och både Manasse Kusu och Isak Bergmann Jóhannesson får debutera i allsvenskan.
Det blir en guldmatch på Östgötaporten som avslutning, men den handlar om andra än IFK. Djurgården, som gjort en mycket stark säsong har chansen att spela hem ett SM-guld på arenan, med spelare som Emir Kujovic och Nicklas Bärkroth i laget.
Spelare som var med i IFK när laget vann sitt SM-guld 2015.
IFK tänker dock inte ge bort något i sin hemmaborg. Malmö FF firade ett guld på konstgräset för två år sedan – något liknande vill många inte se och uppleva igen. Dessutom har hemmaspelarna faktiskt en liten chans på en fjärdeplats som motivation in i säsongens sista match.
Arenan kokar. Och kokar tidigt över.
Men efter ett tio minuters avbrott fortsätter den med att IFK gör två snabba mål. De tillresta Djurgårdsfansen har laddat för guld men det går inte alls som man har tänkt i den första halvleken. Men Jesper Karlström och Mohamed Buya Turay ser till att laget kommer ifatt efter pausvilan. Och till slut kan Djurgården trots allt fira sitt tolfte SM-guld genom tiderna på Östgötaporten.
IFK blir femma.
Nu börjar en silly season och uppladdningen inför en ny säsong för Peking. Det kan mycket väl bli ett farväl till både Kalle Holmberg, som inte nådde upp i samma nivå 2019 som skyttekungen har varit på tidigare, och Gudmundur Thórarinsson som båda har utgående kontrakt. Detsamma gäller Andreas Vaikla samt tredjemålvakten Gustav Jansson.
Hur det blir med det återstår att se. Men säsongen 2019 är i alla fall över nu. Ett år där IFK var favorittippat men inte fick ihop spelet tillräckligt snabbt och därför inte nådde ända fram till de allra bästa.
Klubbdirektören Jens Magnusson får slutordet.
Frågan:
Är IFK:s 2019 godkänt?
– Ja, det tycker jag. Hade vi nått en fjärdeplats och fått en medalj hade det varit lite mer än så. Det har hänt ganska mycket utanför planen också som vi har hanterat och nu handlar det om att fortsätta det långsiktiga arbetet sportsligt. Vi har etableringen på Himmelstalund och Sylvia är kvar i division 1 vilket är bra för att kunna producera spelare. Sedan behöver vi ibland också kunna handla spelare från den övre hyllan om vi ska kunna fortsätta vara med och hota, säger Magnusson och lägger till:
– Ska jag lyfta fram något mer från säsongen så är det stödet vi har haft. Hemma och borta, både i allsvenskan och i Europa. Det är något som också är stort för mig personligen med tanke på den hälsning jag fick under Göteborgsmatchen när jag låg på sjukhus. Det värmde mycket, det kan jag säga.
IFK-säsongen
Skyttekungen: Jordan Larsson 11.
Assistkungen: Sead Haksabanovic 8.
Största seger: Helsingborg (hemma) 5–0.
Största förlust: Helsingborg (borta) 1–3.
Säsongens största utropstecken: Jordan Larssons vår, Isak Petterssons och lagets alla nollor, Sead Haksabanovics höst och Simon Therns mod att gå ut och berätta om sin ångest.
Säsongens frågetecken: Ian Smiths resa, från VM-spelare ifjol till svårt att ta en plats i laget i år. Och värvningen av Kevin Álvarez som fått några futtiga allsvenska minuter på hela året.