Sedan ett par år tillbaka är vi fotograferande reportrar.
I samband med bevakningen av Sylvias matcher är det framför allt en spelare som sugs in i linsen och fastnar på 90 procent av rutorna man knäpper.
Marwan Bazi.
Det är inget medvetet beslut.
Planen är inte att lägga extra fokus på just honom, men Sylvias profil har en unik förmåga att stjäla showen.
Nummer tio har mycket boll – kameran söker oftast bollhållaren – i sin fria roll mellan mittfält och anfall och ser alltid möjligheter att utmana, hota och skapa där han ligger och lurpassar.
Bazi gör mycket mål, nummer tio och elva kom i 2–0-vinsten mot Frej, så det är inte så konstigt i sig att han hamnar i fokus – men det är minst lika intressant och befogat att följa Bazi mellan målen han skickar in i nät eller spelar fram till.
Det snackas med domare, det snackas med motståndare, det gestikuleras och det markeras att han är profilen med så mycket självförtroende att det sprutar ur öronen.
Det känns aldrig tillgjort eller för mycket. Det kommer från en kille som älskar spelet och får näring av uppmärksamheten.
22-åringen gör sin bästa säsong i karriären men har fått gräva djupt emotionellt och fysiskt för att nå hit.
Marwan Bazi har återhämtat sig efter korsbandskada och har en misslyckad sejour i Norrby. Han har ratats av IFK Norrköping men spelar nu en fotboll på en nivå som inte hör hemma i norrettan.
Med Sylvia har Bazi varit med om att spela upp laget i norrettan, hängt kvar i samma serie och är en avgörande faktor för de svart-vita i det fyralagsrace som pågår om en kvalplats till superettan.
Det var kallt, rått och disigt på Östgötaporten i lördags när Marwan Bazi chippade in slutresultatet.
Sylvia behöver ha rejält med medstuds sista omgångarna för att ha BP, IFK Haninge och Sollentuna bakom sig efter omgång 30, men kan hur avslappnat som helst kliva in till avslutningen mot Täby och IFK Luleå.
Allt är en bonus från här.
I fjol tog laget 38 poäng. Nu är samma skörd 53.
Det säger en del om den positiva utvecklingen och steget som tagits på bara ett år.
Ser vi till vilka spelare som finns i laget, åt vilket håll deras respektive utvecklingskurva pekar och den fotboll som spelas så kommer summeringen av 2020 sluta på ett stort fett plus.
Vi har redan fått se en Buster-story med Kristoffer Khazeni som satte ned fötterna i Sylvia och glänste så pass mycket att IFK Norrköping la fram ett kontrakt.
Kompisen Niklas Söderberg spelar i Brage nästa år och det är inte bara Marwan Bazi som är redo för större saker.
Adam Egnell bör få uppskattning av IFK, annars rycker någon annan klubb den eleganta mittfältaren. Robin Frej är rejäl och spännande.
Som helhet är det ett välmående lag och en riktigt spännande verksamahet som bedrivs under IFK:s vingar.
Sylvia är Östergötlands andralag för tillfället och har goda förutsättningar att cementera den positionen.
Motala AIF åker ur söderettan. Linköping City har tappat luft och mark och Åtvidaberg FF har ett uppskjutet kval mot Västra Frölunda innan de åter kan titulera sig för ett division 1-lag.
Adnan Ergül har visat sig ha bra scoutögon och fin känsla när han plockar in spelare utifrån som kommer in med kvalitet och driv. Men det kommer också med en avvägning så inte egna IFK-spelare trycks undan på bänken utan i stället stimuleras av konkurrensen.
Summerat: det här IFK-Sylvia-samarbetet har inte satt många fötter fel. Östergötlands två bästa lag kan båda ha hemvist Östgötaporten en bra tid framöver.
***
Det är inte direkt så att Nations League spätt på landslagsintresset och Blågults nattsvarta resultat i turneringen spelar också in att man tappat sugen att engagera sig helhjärtat för Janne Anderssons lag. Därför var både segern och insatsen mot Kroatien precis vad vi alla behövde. Även om kroaternas sena reducering – ett riktigt skitmål – la en bitter sorti på kvällen så fanns det en drös med glädjeämnen. Dejan Kulusevskis touch, kropp- och bollkontroll är bedövande vacker. Liksom Kristoffer Olssons spelsinne och bollbehandling. Olsson är på en nivå nu där han inte kan hållas utanför startelvan.
***
Isak Bergmann Jóhannessons 2020 fortsätter att vara en saga. Att han skulle komma med i Islands A-landslag var självklart en tidsfråga, men vi kan och bör påminna oss om att han fortfarande bara är 17 år.