Minns ni honom från två säsonger hos de svart-vit-randiga? Jonathan Rasheed minns i alla fall sin tid i Norrköping och Sylvia med värme.
– Det var mer eller mindre startskottet på min seniorkarriär. Jag fick spela en del första året när David (Mitov Nilsson) var med. Året efter fick jag många matcher. Det var en bra tid, säger Rasheed om 2011 och 2012.
Vi sitter på Gothia Park Academy – Häckens anläggning på Hisingen – och pratar om 26-åringens karriär. Göteborgaren som varit på utflykt från "boet" men kommit tillbaka till stan där han vuxit upp.
– Det är ett bra helhetspaket här. Att familjen bor i Göteborg gör saken ännu bättre. Jag har småsyskon som var ganska små när jag flyttade, kul att kunna vara här med dem, säger Rasheed i ett litet konferensrum på nedre botten av huset med utsitk över träningsplanerna.
Hur ser du tillbaka på din tid i Sylvia?
– Det var första gången jag flyttade hemifrån och man växte som person av det. Fick spela mycket matcher, det är så man bygger sig själv. Jag kunde mycket väl ha varit kvar någon säsong till, men Norrköping (IFK) kom in i bilden där och det skulle bli någon slags farmarklubb till dem samtidigt som jag ville testa på något nytt.
Han fick spela under Tor-Arne Fredheim och Robert Hagerts ledning under åren i klubben. Han fick många vänner i stan och har bra koll på många fortfarande.
– David är en kompis till mig. Han är skadad igen nu? Det är synd, han har varit olycklig. Han var en ambitiös målvakt då som tog platsen tidigt. All cred till honom. Ken (Sema) känner jag också och pratar med ibland. Jag var i Ljungskile en kort tid också, då såg man att det här kan det bli något av. Det var nog bra att han fick komma iväg och vara stjärna i Ljungskile istället för att stanna i Norrköping, säger Rasheed som också har lite kontakt med Andreas Hadenius från den tiden.
Själv stack han till Norge efter Sylvia-tiden. Där fick han från bänken uppleva Stabaek gå upp i Tippeligaen, samt spela i ett par lite mindre klubbar innan han värvades hem till Värnamo 2016.
Där lyfte karriären.
Och Häcken fick upp ögonen för Rasheed som nu är på Hisingen för andra säsongen.
– Jag kände mig mogen att ta steget. Häcken är en bra och ambitiös klubb, så det var inget snack om det. Allt är perfekt här, säger Rasheed.
Du har tuff konkurrens, Christoffer Källqvist (skadad) och Peter Abrahamsson är tuffa namn att konkurrera ut?
– Man måste ha tålamod som målvakt. Peter har gjort det bra, men nu har jag fått spela ganska många träningsmatcher och visat upp mig. När chansen kommer gäller det att ta den. Jag känner mig närmare än förra året, jag är i ryggen och luktar på dem. Jag är ganska säker på att jag skulle klara av allsvenskan, det är jag inte rädd för.
De som minns dig i Sylvia, vad har du utvecklat sedan dess?
– Det är nog allt egentligen. När man är så ung går man mycket på adrenalin. Man har inte rutin utan lär sig genom att spela matcher. Nu är det lite mer lugn i kroppen och jag vet vilka situationer som kan komma. Jag är inte mätt, det finns mycket mer att utveckla. Jag är fortfarande ung för att vara målvakt, jag är hungrig, säger den förre Sylviamålvakten.