"Jag får kanske ha lite is i magen. Det gäller att komma in i allt, det är ett nytt land och språk även fast jag kan engelska. Samtidigt är jag här för att spela sen får man se om det är om en eller två månader. Oavsett vad så känner jag att jag är här för att slåss om en startplats", säger My Cato om den fotbollsmässiga utmaningen.
Under söndagen blev NT:s avslöjande bekräftat. My Cato presenterades av Women’s Super League-klubben Crystal Palace efter några händelserika dagar.
– Jag åkte hit i onsdags kväll. I torsdags gick jag igenom med läkarundersökningen och tog foton. Det har varit ganska mycket intryck och att bo in sig. Just nu bor jag på ett Airbnb lite utanför London, säger My Cato.
Har du hunnit landa?
– Jag kände att jag landat lite, men allt blev inte klart förrän i går så jag har väl gått lite på helspänn och väntat på att visum och sånt ska fixa sig. Det är sånt som gjort att jag inte har kunnat skriva på tidigare än i går.
Den första kontakten mellan Crystal Palace och IFK Norrköping togs för drygt två veckor sedan.
– Jag tror ingen missat hur mycket IFK betyder för mig. Det var tufft att ta beslutet, samtidigt som jag fick en väldigt bra magkänsla när jag hade pratat med coachen (Laura Kaminski) här och hur de såg mig som fotbollsspelare, säger My Cato.
– Det kändes någonstans väldigt bra och då hade jag en bra kommunikation med Dennis (Popperyd, IFK:s sportchef) om att det var det här jag ville. Vi var både överens om att IFK skulle få in mycket pengar för att släppa mig och det har jag alltid varit tydlig med. Jag ville, den dagen jag lämnar, att IFK skulle få något väldigt bra för det. När alla parter var nöjda i det hela kändes det ännu mer rätt.
Det var inte givet att tacka ja direkt?
– Nej, absolut inte. Jag funderade i några dagar själv och pratade inte med någon om det. Jag ville känna själv. Till slut landade jag i att jag tror det kommer bli ett väldigt bra steg i min karriär.
Till en början höll My Cato tyst. Till och med för familjen.
– Sen pratade jag med pappa, mamma och syrran. Men jag bad dem också hålla det hemligt, jag ville någonstans ta beslutet själv och inte bli påverkad av alla andra.
Vad sa familjen?
– De sa väl samma sak: du måste känna själv vad som känns rätt för dig, men också att det kan vara ett bra steg i min karriär. Nu med alla fina ord och allt jag fått de senaste dagarna, jag blir nästan tårögd av att prata om det, känns det hur bra som helst.
My Catos sista match i IFK blev i derbyt mot Linköping. Det visste både spelare och ledare inför avsparken.
– Det blev ungefär helt klart onsdagen före derbyt. Då fick jag klartecken av Dennis att klubbarna kommit överens och då ville Dennis att jag skulle spela derbyt. Och jag kände också att det var absolut det jag ville göra.
– Vi sa till spelarna på fredagsträningen att det skulle bli min sista match i IFK. Det var väldigt känslosamt att kliva ut där och veta att det var min sista match i IFK-tröjan för den här gången. Jag fick tårar precis innan signalen gick för matchstart. Då sa Wilma Leidhammar: “I dag spelar vi för My”. Då kunde jag inte hålla emot, det var ett otroligt fint avslut på det hela.
Med sina drygt nio miljoner invånare blir London My Catos nya hemstad. "Det är väldigt stort att bo här. Jag är mest taggad på att komma till en professionell liga och möta otroligt skickliga fotbollsspelare. Vecka in och vecka ut. Det var det som lockade, sen tackar man inte nej till att bo i London. Det känns som att man kommer ha ett bra liv också."
Vägen till England har inte varit spikrak. Som 15-åring fick My Cato körtelfeber. Efter fler sjukdomar tog hon en paus från fotbollen. Två år senare lämnade hon Norrköping för att spela i Kvarnsveden och Linköping FC. När IFK sedan satsade mot allsvenskan var My Cato en av frontfigurerna.
– Jag har absolut inte kunnat drömma om det här. Verkligen inte. Allt hände när jag kom tillbaka till IFK igen. Det var då min karriär verkligen tog fart. Det var som en trygghet att komma hem igen och spela i min hemstad. Det är IFK som är den största delen till att jag kan sitta här i dag, säger 22-åringen.
När nyheten kom ut under söndagen kunde My Cato inte kolla på sin mobil utan att börja gråta.
– Vartenda meddelande var så otroligt fint. Det är väl nu jag inser hur mycket jag har gjort för föreningen och hur mycket jag älskar föreningen.
Totalt blev det 98 seriematcher och 21 mål i IFK-tröjan för My Cato.
My Catos röst börjar darra.
– Jag kommer sakna allt som har med IFK Norrköping att göra. Gud, nu börjar jag verkligen gråta. Men också jättekul för min egen skull och utveckling. Det är något jag drömt om. Jag är så otroligt stolt över det jag åstadkommit för IFK. Det viktigaste för mig hela tiden har varit att jag försökt vara en bra förebild och det var väl kanske i går som man insåg att jag lyckats med det.
– Jag är så himla, himla stolt över det. Så klart var jag lite orolig innan för vad supportrarna skulle tänka. Men jag har verkligen bara fått fina meddelanden som betyder otroligt mycket. Det är inte ett hej då det här, det är ett på återseende.