Tahir Denaj och Romana Hävemyr.
Eftermiddagssolen kikar fram mellan de lätta molnen och gassar över PreZero Arena – men den svalkande vinden gör att temperaturen är behaglig. På B-planen förbereder sig Smedbys pojklagsspelare födda 2008 för träning. Stämningen är lättsam och avslappnad och det ena skrattet avlöser det andra.
Men det är inte alltid stämningen på planen är på det här sättet. För ett par veckor sedan signalerade ÖFF (Östergötlands Fotbollförbund) om att det varit en rejält stökig period inom lokalfotbollen, där domare och spelare utsatts för både verbalt och fysiskt våld, och att alla måste jobba mot en förbättring.
Smedbys 16-åringar har under säsongen spelat flertalet matcher där hot och könsord mellan spelare förekommit – en matchmiljö som spelarna blivit vana vid och som på något sätt verkar ha normaliserats i dagens ungdomsfotboll.
– Jag tar det inte på allvar. Jag ler bara, säger Ingvar Raoul.
– Det är bara att försöka skita i det, men det är klart att man ibland tänker "vad fan var det där", men det är bara att fortsätta lira, säger lagkamraten Gusten Hugoh.
Vad är det för typ av hot som kan förekomma?
– Jag ska slå dig efter matchen. Jag ska döda dig, säger Ingvar Raoul.
Gusten Hugoh instämmer och tillägger:
– Nästa gång du får bollen ryker du. Det är mycket sånt – att man ska tackla någon eller spela fult.
Spelarna NT-sporten träffar är eniga i att hoten inte får dem att känna någon rädsla, men de tror samtidigt att det kan finnas andra i laget som kan ta mer illa vid sig.
– Det är inte bra så klart. Man får försöka att inte tänka på det och kanske säga till tränaren och domaren om vad det är för kommentar man har fått till sig. Då kan vår tränare snacka med motståndarens tränare och då kanske det löser sig, säger Ingvar Raoul.
Har miljön på planen blivit tuffare desto äldre ni blivit?
– Ja, det har blivit mycket mer sedan vi började med seriespel. Känslorna tar över lite, och det har väl kommit med åren, säger Gusten Hugoh.
– Det hände inte när vi var yngre. Då spelade man bara fotboll för att det var kul och det var inte så seriöst, säger Ingvar Raoul.
Men spelarna menar att den tuffa attityden, som förekommer på planen, även kan uppmanas av tränare i motståndarlagen.
– Det händer ofta att de kan pusha på det hårda snacket och den mentaliteten. Man blir lite chockad, säger Gusten Hugoh.
På planen har den gemensamma uppvärmningen övergått till fotbollstennis på fyra mindre planer. Föräldrarna Romana Hävemyr och Tahir Denaj står lutade mot staketet som inhägnar konstgräset och följer de intensiva, men lätt avslappnade, matcherna.
De har båda söner som spelar i laget och följer de flesta träningar och matcher från åskådarplats. De är väl medvetna om den tuffa miljön som råder på fotbollsplanen, men deras synsätt på problemet skiljer sig en hel del jämfört med spelarnas.
– Jag tycker att det har passerat gränsen för vad som är okej – både fysiskt och verbalt. Men kanske framför allt verbalt. Det handlar om hot och könsord och jag undrar ofta varför inte domaren säger ifrån. Är det för att man inte vågar, eller accepterar man att det är på det sättet?, säger Romana Hävemyr.
Hur är det som förälder att få reda på att ens barn har blivit utsatt för hot?
– Vi hör ju inte så mycket vad som sägs på planen. Det är det stora problemet. Vi får höra det från spelarna efteråt och då är det lite för sent, säger Tahir Denaj.
– Det är förstås jobbigt och det skapar oro inför kommande matcher. Som förälder vill man följa med på match för att uppleva bra fotboll, inte för att vara orolig att grabbarna ska bli utsatta för hot eller fult spel, säger Romana Hävemyr.
Båda föräldrarna är också överens om att de tror att den hårda miljön påverkar många av spelarna mer än vad de själva skulle säga.
– Vissa är väl ganska härdade, men jag tror inte att de flesta är det. Vissa tycker inte det är roligt längre. Det värsta är att en del spelare håller det inom sig och inte säger någonting, säger Tahir Denaj och sätter sedan ord på vad som kan hända om spelarna väljer bort fotbollen:
– Är inte grabbarna här så är de någon annanstans, och det är där man inte vill att de ska vara, utan man vill ha grabbarna här där man kan ha koll och vet att de sköter sig. Det går per automatik – är du inte här så är du någon annanstans i stället och då kan vi få ännu större problem. Sporten överlag har en jätteviktig roll och stor betydelse, säger han.
Och problemen har enligt föräldrarna, precis som spelarna var inne på, blivit värre med åren.
– Ja, och det kommer bli ännu värre. Så fort de kom upp i 16-årsspannet, spelar tuffare serier och möter äldre killar har det blivit ett helt annat sätt på planen. Här i Norrköping är det inte riktigt på det här sättet, förutom någon match då och då. Men i vissa andra städer känns det som det är en annan och tuffare kultur, säger Tahir Denaj.
Romana Hävermyr: "Jag uppfattar att man tar problemen på allvar här i Smedby, men sen säger jag inte att det aldrig uppstår några problem här eller med med våra spelare."
De är även eniga om att ledarnas roll är avgörande för att få till en förändring.
– Om ledarna verkligen menar allvar i att man inte tolererar det här beteendet så skulle det inte inträffa i den utsträckningen som det gör. För även om inte vi föräldrar hör så mycket gör ju ledarna det. De har en jättestor roll. Om domaren skulle missa något tycker jag att man som ledare ska plocka av en spelare som uppträder dåligt oavsett, menar Romana Hävemyr.
Tahir Denaj fyller i:
– Helt klart. Det ska vara nolltolerans. Vi ska spela fotboll och det ska vara roligt. Du ska inte vara rädd för att vara på planen.
Vad är det mer som behöver göras?
– Jag tycker att man ska ställa högre krav på klubbarna. Är det en match som spårar ur totalt så stäng av laget, säger Romana Hävemyr.
– Det måste bli avstängningar. På sikt tror jag att det skulle ge resultat. Kanske inte direkt men i framtiden, säger Tahir Denaj.
Ordföranden i Smedby, Håkan Liljeblad, delar föräldrarnas tankar.
– För oss är det jätteviktigt att ha ett bra fotbollsklimat. Fotboll måste vara till för alla och man ska inte behöva slå på sig en mental skyddsbarriär när man går på fotbollsplanen. Man ska inte acceptera vad som helst bara för att man spelar fotboll, säger han
Han berättar att man hela tiden jobbar aktivt med att utbilda spelare, ledare och föräldrar för att få till en så bra miljö som möjligt på fotbollsplanen. Klubben anordnar bland annat regelbundna ledar- och föräldraträffar där man diskuterar värdegrundsfrågor och jobbar med beteende.
– Vi som förening har ett jättestort ansvar över den miljön som är på planen när våra spelare och lag spelar matcher. Det vi kan påverka försöker vi påverka redan i tidig ålder – hur man beter sig på planen bland annat. Men vi måste hela tiden fortsätta att utbilda och aldrig tro att det är färdigt med arbetet bara för att vi har haft tio samtal om värdegrund. Arbetet slutar aldrig, säger han.
Håkan Liljeblad menar också att ledarna och föräldrarna har ett stort ansvar för att se till att miljön på och runt om planen är acceptabel.
– Jag lägger ingen skuld på killarna eller tjejerna – det kommer jag aldrig göra. Oftast är det ju en ledarfråga, men det kan också vara en föräldrafråga ibland – man kan höra det som skriks och uppmanas från sidlinjen. Vi hade inte accepterat det någon annanstans i samhället och då ska vi inte acceptera det kopplat till fotbollsplanen.
Gusten Hugoh.
Viggo Hedberg.
Ingvar Raoul.
Claudio Bade.