Det är höst på riktigt nu. Ändå kändes det som scener från den vedervärdiga vårsäsongen.
Efter 0–2 mot IFK Göteborg hamnade kulturbäraren David Mitov Nilsson och målvaktstränaren (!) Christian Tiritiello i korsförhör med några supportrar.
Arnór Traustason såg ut att svära vitt och brett när han omgående klev ut i omklädningsrummet efter slutsignalen.
På läktaren satt en av allsvenskans målstarkaste spelare under hösten. IFK Norrköping är ett lag med Christoffer Nyman och ett annat utan. Tåskadan kastade omkull förutsättningarna i den obehagliga och oberäkneliga bottenstriden. I de tre senaste matcherna har IFK Norrköping hämtat hem en poäng och inte gjort mål.
Ingen trepoängare i någon allsvensk match sedan forceringsbonanzan mot Västerås den 10 augusti. Åtta omgångar har passerat sedan dess och IFK Norrköping är ånyo ett av seriens formsvagaste lag.
Parken bör vara deras lekplats. Hit ska inte motståndare komma med hinkar och spadar och göra som de vill.
Men de senaste dagarna har Sirius och IFK Göteborg styrt och ställt.
Kanske har folk som följer Norrköpings stolthet fallit in i någon form av trygghet på senare tid. I sånt fall var den tryggheten falsk.
Den här rysaren kommer fortsätta in i det sista. Alarmet tjuter ljudligt. Degraderingshotet har inte försvunnit.
Söndagens drabbning var ett ångestmöte. De båda kamratföreningarna har länge stått med tomma händer oavsett var i världen de vänt sig.
I dag framstod tidigare så darriga IFK Göteborg som en robust enhet. Nu har de vunnit två raka allsvenska matcher, vilket annars inte hänt det senaste året. I torsdags hade IFK Norrköping möjligheten att för första gången sedan våren 2022 ta poäng i fem raka allsvenska matcher.
Det var inte särskilt nära med poäng varken i torsdags eller i dag.
Efter skrällpoängen borta mot Elfsborg för några veckor sen skrev jag att IFK Norrköping såg ut som ett av de skarpaste lagen i bottenstriden. Jag står fast vid resonemanget, ur ett prestationsperspektiv har det faktiskt sett ut så i ganska många veckor.
Men en bottenstrid är en bottenstrid.
Nu uppträdde IFK splittrat, frustrerat och omständligt. Inte ett lika stort bottennapp som i många matcher i våras, men likväl en insats där det går att kräva mer.
Som grädde på det illaluktande söndagsmoset är det nu i stället Kalmar och Värnamo som tar skrällpinnar mot topplag.
Det värsta med IFK Norrköpings match mot IFK Göteborg kan ha varit att det kändes som en transportsträcka från 2–0-målet i den 48:e minuten till slutsignalen i 94:e.
IFK Norrköping anno 2024 har ofta varit ett skickligt forceringslag, men nu var spelet med boll saktfärdigt och idéfattigt. När det hände något fick inte Arnór Traustason rätt på avslutsfoten.
I den tionde minuten såg jag hur Blåvitts ångvält Adam Carlén skrek på en lagkamrat och dundrade sina handflator hårt mot varandra. Budskapet var tydligt: "Smäll på nu för fan!".
IFK Norrköping förlorade kampen och hamnade för tredje matchen i rad i unisona protester mot domarna. Grinigt läge, sånt som brukar drabba bortalag.
Den här truppen har gått igenom mycket och någonstans visat styrka i svåra tider. Klarar det här laget eldprovet? Vilka har psyken, ledarskap och kompetens för att stå upp när de allra snålaste höstvindarna blåser?
Det är av yttersta vikt att paniken inte letar sig in i omklädningsrummet. Idrottspsykologiske Daniel Ekvall har ständigt en nyckelroll i föreningen. Hans arbete blir en tung faktor när allt ställs på sin spets.
IFK Norrköping parkerar fortsatt på säker mark, som det kallas. Men den är inte alls säker, för det gungar under fötterna.
Risken finns att IFK Norrköping stirrar ner i avgrunden den 10 november.
Så illa är det.