Nu vill han ge tillbaka, till fotbollen och till samhället.
- Det är tack vare fotbollen jag lever idag. Drömmen att komma tillbaka fanns alltid där, berättar han över en kopp kaffe i klubblokalen i Söderköping.
Nedsjunken i en beige skinnsoffa berättar 46-åringen om sin resa genom livet.
Mats var ett av fyra barn i en arbetarfamilj i Gusum och där han hade en tuff uppväxt. Han var 14 år när han A-lagsdebuterade för Gusums IF i division V. Han var skyttekung i pojklaget och fick chansen bland de vuxna.
Genom sin snabbhet och sitt målsinne öste han in mål och hamnade i östgötalaget på Halmstadlägret. Som 15-åring kom han till IFK Norrköping och fortsatte att göra mål i U-laget och reservlaget.
Allt med en klackspark
Plötsligt var han i A-laget och skulle spela i anfallet med Jonnie Efraimsson borta mot Hammarby. Även där gjorde Mats mål.
- Jag fattade det inte riktigt. Allt var så stort. Där satt jag i samma omklädningsrum med mina idoler och fick nya fotbollsskor.
Det blev en stor omställning när han flyttade till en etta på Himmelstalundsvägen.
- Jag var inte mogen att bo ensam. Jag tog allt med en klackspark. Ingen hade koll på mig. Jag hamnade i fel umgänge, hängde ute på stan och slogs. På den tiden fanns inget stöd och jag var för ung för att förstå.
Som 20-åring gifte han sig, men förlorade också två barn i missfall.
Samtidigt var det Mats och Patrik Andersson som tränaren Lars-Göran Qvist ville satsa på och han fick chansen att träna med Nils Liedholm i Rom.
Men Mats lämnade IFK för hårdsatsande Finspångs AIK och det blev provspel i Elfsborg men han valde Oskarshamn i fyran, för att frun ville hemåt.
Försökte fly från allt
Han fortsatte att göra mål och det följde en härlig tid i Anders Linderoths Mjällby och Skövde AIK innan det bar hemåt till Ramunder.
Mats var 25 år när skilsmässan kom och han började balla ur.
- Det blev fem år skit. Jag mådde dåligt och försökte fly genom drogerna för att slippa undan. Jag träffade fel folk, det blev amfetamin, brass och sprit. Jag blev helt känslokall. Det var äta eller ätas.
I spåren följde småbrott och fängelsestraff i Skänninge, Västervik och Roxtuna.
I ett rop på hjälp fick han mediciner, mängder av sömnpiller och lugnande, med följden att han mådde ännu sämre och tänkte ta livet av sig.
"Mig kan de inte lura"
Så småningom sökte han sig tillbaka till fotbollen med en jobbig stämpel på sig. Han blev förstås skyttekung i Mjölby SK i sexan och det gjorde Motala AIF intresserat.
Därefter vände han hemåt som spelande tränare i IF Trym. Där började vändningen.
- Jag fick hjälp att prata ut, det hade jag aldrig gjort förut. Jag har rensat ut så mycket skit. Jag började hitta mig själv och nu har jag fått ett lugn, berättar han tillbakalutad med ett leende.
Med sitt IF Kickback har han hittat hem, till något han kan och brinner för.
Att hjälpa fotbollspelare som hamnat snett.
- Där är jag professionell. Jag vet hur de tänker och fungerar. Jag ser tecknen direkt. Jag kan se igenom folk eftersom jag varit där själv. Mig kan de inte lura.
- Jag får jobba med det jag kan. Det kan inte bli bättre. Jag har hittat mitt liv och får kraft av att ge tillbaka, säger Mats Björling om sin nya sits.